This is a reproduction of a library book that was digitized by Google as part of an ongoing effort to preserve the information in books and make it universally accessible.

Google books Före

https://books.google.com

fa]:

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för enskilt, ideellt bruk.

e Avstå från automatiska frågor Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

e Bibehålla upphovsmärket Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

e Håll dig på rätt sida om lagen Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben på följande länk

JRs Ei Do

FA FELNES

TE SIR le SS Pra LERA a CR + / SÄL Sr

Lå 3 Å js

Z

PE

Cr så

fa -

Tr

a

NS > .

é -

ETTAN

Re

(EL KAY

; - Vad - es PN Fa JA Pr

4

DG OCK

RAG LJ '$å NOR Au . KODE KNX

RR A= RS s REL pg ESA

WT. YA [3 AN .

NE VAL

( KJEv WYL

K

NA

NSL PYNT Was AR 6 RE

vd pt SYLT BIE fo SUK SN var JNA

SERA SA ns SEA kg GAR SRS fr g E Fog SG EXET SA Ar

RN AT v i N

/ -—

SN

Sö AN

RTL CR SEG SVEN Lan SÅ mr JE TR FAR FR 5 ip SRS EDTA RE

FRA

NNLÅSRN. sy! AY LAK AS KEN

ER BARSK Ena a ST / | | 5 OR r C fr / j a 4 s NG se 4 ” SIR AR d r ; . 4 -S rd Sr j SN - NE n , PIA . sr re d dé Fö - p w BA SN sf - . - - ok . d - — 4 pd / be vv:

Sr - 3 AR > / K - 7 q . PA

SA

EE

öv, A Å å 3 - g MÅ

sjön äp j , - i Ö É | C . pe FEL Re TE - Fr / y E : é SENSE Ar Sör a I ; | | : / b ” - . - £y fé IRS f pd rk LAR AA Kg » - y K / ; RN S LAM WE if - - Ed Sp KALAS

8 SEP

(IM 4 NV

Pr SES ; AN | ; - £ - 3 2 b ; . v - g TRE RASEN

As DN FN

FED TAS så BEE

- AES Fd

VU

OK

ÖN NON

CK OR SN

a. NOR

q NA

(

av

Å

SOV vy, UTN v AR

ÖN NW

AM VON V Hu RN

SN

LR VESA RE J SVEV VET BS TT Flen SYV NT UT Se SE an TE RETA RN! NÅ , Cy Ly b å ov Nl i . c, 4

NA AMS AR J IN Må ON Prel ha SA mad 4 '

NÅ

j KO

NN

Fil

FI .

) on 1

FEV

KO NI ANOR

4 ,

öFRTG

. CN

hb VARM AYVON

By” f ON

ör wan 4

Sat 0 RN TS FAT - . wid - bar | 4 - (3, Yr KHAN a stR RR KN RE KN or

VEYNIOGAN py

AA ARD, FER i EPN BIN Si IV Ef rg FRAR Ar - öLe AEG FERRAN - . o i ” Fn SLADE

POLE RR TYSY CL BSTA

FF 6 - fer ss

ES - Sr g SPIRE ; ” 4 j - p mm p ds dSföd vr dv

Sm SVA OM 6) rer KATNR So NV AR AS STEN Sa ps PIC ; SIF AA dö 4 ” Vär CER Vere TOTTA SN IAS RÅA Fr TR fr FAR SENARE FA Vad ; a | PE Sa ; fé FI - (RE h KRA PVE Che

Necah ta

are — er OrPo Fen Or, 0et - os Tod bran ren dr lt gr re 4 mor SHEET . Ä b å bv | s ; V å 2 Er oQ—- - ä kw I: amatefRT Tf fromme -— ee 90 me OR re Fre fr mee nd LA SR SS eve e—vv TR MA PIFF BR — eV teen » — ”Y Pre: Br, få dd rd FÅ br Petr er | NN Torn AR LISA) - ke i , - å i j KASSE : l SytäTinsfleld tutet need slalre red - z h N — - h $ s (ite frrarinnielelene lg ot öv it 4 : FÖRSTA srsitslegtlesttts - + teretiv rev ge flats | FR VOEHET plör 2 farslefeilil ANA IHelg.osle böälåe trist bjjetentl IN Wee re åa STR sk Kr CV MES is ir Ae K vatid 5 Ta NE PETS PRV - | EN RR LIF RTPIT NOT = 2 rlejjt ; FESRISLA Ng Fe | : PMA Prost PTT Pisa vig:ee fört FR PSPEteNAP RI AtiArAk0 svd kålerg bMnis fadele Al AASREERATR TREE TTR 000 5 8 155 55 ATTAN ER ra a a Ste ADIA MIN dagtaejere Nm Frans

AASE IEA Sole kela lenn ie ala old lata tele ena Lila

THE UNIVERSITY OF ILLINOIS

"Return this book on or before the Latest Date stamped below.

University of Illinois Library

5

Va

Li61—1I141

ekar PARTON FEST.

Ha v Google

ARKIV

FÖR

NORDISK FILOLOG I

UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV

JOHS. BRONDUM-NIELSEN GUSTAF CEDERSCHIÖLD VERNER DAHLERUP HJALMAR FALK OTTO Von FRIESEN MARIUS H/AEGSTAD FINNUR JÖNSSON EVALD LIDÉN

GENOM

AXEL KOCK.

FYRTIOANDRA BANDET.

NY FÖLJD.

TRETTIOÅTTONDE BANDET.

ef

C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ LUND. LEIPZIG.

LUND 19286. ,

LUND HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI 1926

434.505 AT

v.4 21 Innehåll.

C. W. von Sydow, Folksagan såsom indoeuropeisk tradition 1 Johan Palmér, Reformatorerna och översättningen av Nya

testamentet 1526. I, II.sssss....sc.scco0sersrorereerren 20 (och 134) Axel Kock, Studier i västnordisk grammatik. I—TIITI ...... 61 Björn K. bPöröélfsson, Anmälan av »Jöhannes L. L. J6-

hannsson, Nokkrar sögulegar athuganir um helztu

bljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum i midaldamålinu

(1300==1000)3- sägassnars saneras ns ET re NER TI Elof Hellquist, Anmälan av »>Danmarks Stednavne NR 1.

Sämsos Stednavne udgivet af Stednavneudvalget» ...... 82 Bengt Hesselman, Nekrolog över Adolf Gotthard Noreen 384 Felix Genzmer, Der Dichter der Atlakvida .................» 97 Johan Palmér Reformatorerna och översättningen av Nya

testamentet 1526. I, Il.sssossssssoseseeeseorernrrersrrr (20 och) 134 Finnur Jönsson, Nogle bemeerkninger om behandlingen

af sprog og form i eddadigtene ..........sssseerceserersersrrs 193 Finnur Jönsson, Eddadigtenes samling ...............ss.s.s>- 215 Kemp Malone, Danes and Half-Danes ............ssososrsrsero 234 Didrik Arup Seip, Norske innsjönavn ..............sss-ss.es 241 Jöhannes L. L. JÖöhannsson, Svar .........ssssssAhrsessrsrorea 216 Stefån Einarsson, Anmälan av »Islandsk Grammatik:

Islandsk Nutidssprog af Valtyr Guämundsson> .......... 281 Elof Hellquist, Anmälan av »Ortnamnen i Göteborgs och

Bohus län. I. Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds-

och kulturhistoriska anteckningar? ...........ssssssessssrrörser 283

Evald Lidén, Svenska ordförklaringar ...........sssssosssssesss 289 Gustav Neckel, Zur vorgeschiehtlichen beugung männ-

Ticher-H:Slätdmö Mslsopdess tess arsnssön öste sets ended 304 Karl Helm, Die Zahl der Einherjer... .mssssessssssserererserer 314 Dag Strömbäck, Kommentar till Västgötalagen I, JB 20 320 Konstantin Reichardt, Der Dichter der Atlakvida ...... 323 A. G. van Hamel, Anmälan av »Sigurdur Nordal, Völuspå.

Gefin ät med skyringum» RER SER ERRIN OS BRANN 3217 C. W. v. Sydow, Anmälan av »Knut Liestöl, Norske /Ette-

sogor. Med bilete og 1 kart? ss..ssm0 oeeoeesrersesrrrrerrrrrr 334

Ebbe Kock, Anmälan av »Äldre Västgötalagen översatt och förklarad av Nat. Beckman. (= Västergötland. Bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning. B:3.)» 337 John Loewenthal, Die unaspirierten Tenues des Hollän- CISCIIÖTI pa6 datan dne Lön SOA TN Sr Ne Ed 342

Folksagan såsom indoeuropeisk tradition.

Folksagan såsom forskningsobjekt. Att folksagan har ett poetiskt värde, som gör den förtjänt av litterärt bildade människors uppmärksamhet och beundran, upptäcktes i Europa redan av de italienska mnovellisterna, men vann allmänt erkän- nande först genom Perraults berömda Contes de ma möåre POye som verkligen slog igenom och framkallade en hel litterär skola i Frankrike. Att den även förtjänar uppmärksamhet från veten- skapens sida, upptäcktes först av bröderna Grimm, de första verkliga kännarna av sagan, som ägnat den ett grundligt och . omfattande studium. Ingen av dem som efter bröderna Grimm sysslat med sagorna, har åstadkommit ett med deras ens till- närmelsevis likvärdigt arbete, och forskningen har på detta om- råde gjort endast obetydliga framsteg. Detta beror på att sa- gorna studerats nästan uteslutande av forskare som haft andra huvudintressen och blott tillfälligtvis råkat kasta en blick in på sagornas område, som legat något avsides från vetenskapens allfarvägar. Blott föga har av dem under deras flyktiga besök hunnit uppfattas, och resultatet av deras arbete har blivit där- efter — ett tämligen tarvligt och ofta fullständigt missvisande amatörarbete.

Men detta har ländt icke blott sagostudiet såsom sådant utan även andra vetenskaper till skada. Överallt där filologien arbetar med begynnande litteratur, ligger en muntlig tradition nära bakom, och kännedom om denna traditions innehåll och lifsbetingelser är därför vid allt sådant litteraturstudium ett vik- tigt villkor för full förståelse. Av denna gamla tradition utgör folksagan en viktig del. Försummelsen av sagan eller en fel- aktig uppfattning av den, vållar därför direkt skada vid t. ex. studiet av hjältediktningen hos olika folk. Om en germansk filolog godtagit den fullständigt falska teorien att alla sagor kommit

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII!, NY FÖLJD XXXVIIL 1

2 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

från Indien i historisk tid, är det ej underligt om han alldeles bortser från deras inflytande på germansk hjältesaga i den tron att inga sagor funnits hos germanerna på folkvandringstiden och under de närmast följande århundradena. Då jag här skall fram- lägga min uppfattning av indoeuropeisk folksaga, skall jag först underkasta tidigare åsikter i frågan en närmare granskning. Sagoteorier. De enda filologer som ägnat folksagorna ett verkligen djupgående studium, är deras vetenskapliga upptäckare, bröderna Jacob och Wilhelm Grimm. De konstaterade sa- gornas internationalitet och deras släktskap med vissa gamla myter och hjältesagor. De hade själva varit med om den stora upptäckten, att flertalet europeiska och en del hitreasiatiska språk måste härstamma från ett gemensamt indoeuropeiskt urspråk, och de uppfattade därför även sagornas internationalitet såsom beroende på ett arv från indoeuropeisk urtid, och deras släkt- skap med myterna så, att man här hade de sista spillrorna av en försvunnen ur-indoeuropeisk mytologi. Den förra delen av teorien, sagornas härstamning från indoeuropeisk urtid, var ett an- tagande som när det framställdes, inte kunde bevisas, men som heller ej kunnat med bindande skäl motbevisas. Den senare delen, att sagan är degenererad myt, var ett rent misstag, byggt på den på Grimms tid härskande falska föreställningen, att mytdiktningen är den älsta diktningen, ur vilken all annan diktning utvecklat sig. Tyvärr var det just denna felaktiga teori om sagorna såsom brottstycken av myter, som kraftigast drog till sig upp- märksamheten. Mytologiskt intresserade filologer kastade sig med iver över sagorna och frossade i fantastiska mytkonstruktioner — men utan minsta gagn för vetenskapen. De hade icke ägnat sagan något närmare studium, kände ingenting om dess lifsbe- tingelser och kunde alls ej bedöma dess förhållande till myten — som de heller ej kände. Ty för att verkligen förstå myten och dess rätta natur, måste man ha en allsidig kännedom om muntlig tradition och om folklig tankegång. Då mytologerna fullständigt saknade dessa förutsättningar, blev resultatet av deras arbete med såväl myter som sagor värdelöst från början till slut,

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 3

kuriösa fantasier som icke hade något att skaffa med den verk- lighet, som ligger bakom det material de arbetade med. Detta har också insetts av en hel del sundt tänkande personer även om de icke varit fackmän på traditionsområdet, och den myto- logiska sagoforskningen blev snart till stor del ersatt av sundare riktningar. Men då studierna på traditionsområdet försummats för en på den skrivna litteraturen ensidigt riktad forskning, har den ofruktbara mytspekulationen dock ännu ej helt trängts un- dan ur handböckerna och drives ännu av en grupp tyska filologer.

Grimms teori om sagorna såsom urtidsarv ersattes snart av Theodor Benfeys vandringsteori. Benfey var iudolog och hade lyckats bevisa att den gammalindiska sagosamlingen Pant- schatantra tidigt blivit översatt till persiska och därifrån genom förmedling av arabiska och hebreiska översättningar till latin. Den hade på det sättet kommit till Europa, där den fick an- vändning såsom exempelsamling för predikningar. Från detta intressanta faktum drog Benfey sedan den vidtträckande slut- satsen att alla folksagor diktats i Indien i historisk tid, eller närmare bestämt under århundradena närmast efter Buddha, för att användas såsom predikoexempel av buddhistiska munkar, och att de därifrån dels på litterär, dels på muntlig väg förts till Europa i olika repriser: efter Alexanders tåg till Indien, un- der korstågen och vid mongolinvasionen i Ryssland. Slutsatsen är karakteristisk för den ensidige indologen, som blott hade en ytlig kännedom om folksagan och ingen kunskap om folklig tankegång och traditionens liv. Såsom stöd för sin teori tolkade han därför in speciellt buddhistisk uppfattning i allmänt mänsk- liga eller allmänt primitiva drag, och han hade ej förmåga att skilja mellan tillfällig likhet och den likhet som visar diktsam- manhang. Då djupare kunskap på dessa områden ej fanns på andra håll, vann den indiska teorien många anhängare, och dess inflytande har ännu ej upphört. Om den än kan sägas ha: gjort en viss nytta genom att i någon mån ha minskat tilltron till mytologernas sagotolkningar, i det den uteslöt möjligheten för att uppfatta sagorna som myter, är den emellertid uppenbart

4 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

felaktig. Den faller ohjälpligt redan på det faktum, att en hel rad i Europa ännu levande folksagor kan visas ha funnits här redan före Buddhas tid och innan någon beröring med Indien kommit till stånd.

Det var dock icke detta faktum som bragte den indiska teorien i misskredit. Ett argument mot sagornas indiska här- komst, vilket med kraft fördes fram särskilt af Joseph Bédier, var att det är orimligt att härleda all världens sagor från Indien, då ju detta skulle innebära, att man ingenstädes utanför Indien skulle ha varit i stånd att dikta sagor. Dessutom fanns det in- genting hos det kända sagostoffet som tydde på en sådan här- stamning, ty de indiska varianterna företedde ej i något hän- seende mera ursprungliga drag än de europeiska. Bédier som är ren skriftfilolog och ej i större utsträckning arbetat med muntlig tradition — beträffande sagor blott med skämtsagor — är för övrigt agnostiker i fråga om sagornas ursprung och anser att man därom ingenting kan veta. Hans verksamhet på sagoom- rådet är därför av rent negativ art och har ej kunnat ge forsk- ningen några impulser, snarare har den dragit intresset bort från sagorna såsom ett för forskningen oanvändbart material.

Ett annat kraftigt angrepp mot Benfeys teori fördes fram av de engelska antropologerna, särskilt Andrew Lang. Han framhöll att sagor träffas hos alla folk och att det därför ej gärna går för sig att söka alla sagors hemland i Indien, och lika litet kan någon bestämd ras, t. ex. den indoeuropeiska, göra anspråk på dem såsom sin speciella egendom. De drag som Benfey ansett tyda på indiskt-buddhistiskt ursprung, t. ex. djurens roll i sagan, visade Lang vara allmänt primitiva drag, som så- lunda ej alls kunde bevisa härstamning från något visst land eller någon viss religion. ' Vad antropologerna särskilt betonat, är att sagornas tankeinnehåll är primitivt, och att de alltså måste härstamma från en tid då man levat på naturfolkens ståndpunkt. Därmed kom sagan (d. v. s. undersagan) att bli ganska upp- märksammad av antropologerna, men då de så godt som helt inskränkt sig till att i sagorna söka efter primitiva sedvänjor

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 5

och föreställningar från allmänmänskliga, ej nationella synpunkter, utan att uppmärksamma deras diktkaraktär, har deras sagoforsk- ning, som dessutom lider av svåra metodiska brister, ej kunnat väcka någon nämnvärd uppmärksamhet bland fiologer.

Ingen av de forskarskolor som här nämnts, har ägnat folk- sagorna såsom sådana någon närmare grauskning. Såväl den ena som den andra kan sägas blott tillfälligtvis ha kommit in på området, och ingen av dem har gett sig tid att utföra ett verkligt uppröjningsarbete, ett mera ingående vetenskapligt stu- dium. Något sådant träffar man först hos den finska sago- forskarskolan, representerad av Kaarle Krohn och Antti Aarne. Den kan i viss mån anses som en reformerad fort- sättning av Benfeys skola. Den förnekar att något särskilt land a priori kan anses såsom samtliga sagors hemland, och utgår i stället från den förutsättningen, att vilket folk som helst kan ha frambragt egna bidrag till sagodiktningen. Varje saga har diktats på en bestämd plats en gång för alla, och därifrån har den vandrat ut över sitt utbredningsområde. Hur allt detta gått till, får man veta genom att undersöka varje sagotyp för sig, och det är genom sådana specialundersökningar som den finska skolan driver sin forskning. Jag har härmed ej velat säga, att den finska skolan fått sin prägel uteslutande genom att övertaga den indiska skolans teorier vederbörligen rensade från Benfeys grova överdrifter. Även den finska Kalevalaforsk- ningen har naturligt nog haft ett starkt inflytande på dess rikt- linjer. :

Den finska skolan bar gått till verket med stor grundlighet. Den har ägnat systematiken ett omsorgsfullt studium och gjort noggranna iakttagelser rörande sagans byggnad och liv. Dess sagoundersökningar måste därför anses synnerligen värdefulla. Utan att direkt förneka att en saga även genom att ha ärvts från en gemensam urtid kan ha fått sin nutida utbredning, har den finska skolan dock alls ej tagit en sådan möjlighet i be- traktande, utan förutsätter såsom ett axiom, att sagorna nått sina nutida utbredningsområden uteslutande genom vandring från

6 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

det ena folket till det andra. Dess princip att undersöka varje saga för sig är visserligen alldeles riktig, men därigenom för- lorar den blicken för betydelsen av våra uudersagors enhetlighet i stil och komposition och försummar den vida överblicken över området. Denna överblick uppskjutes, tills varje enskild sagotyp blivit undersökt, men borde dock kunna nås redan dessförinnan och har dessutom en ej ringa betydelse för de enskilda under- sökningarna. Då den finska skolan sålunda blott sysslat med för andra forskningsgrenar intresselösa specialundersökningar, och ej inriktat sig på problem som även annan forskning söker lösa, har den ej kunnat väcka intresse för sagostudiet och ej heller bidragit till att skingra de om sagorna rådande falska före- ställningarna.

Jämte de nu nämnda skolorna förtjänar Reinbold Köhler här att nämnas, men ej på grund av någon bestämd teori, ty någon sådan framställde han ej. Han var snarast agnostiker med cn viss lutning åt den indiska skolan. Han har emellertid gjort sagoforskningen en stor tjänst genom en systematisk sam- manställning av stoffet för olika sagotyper och sagomotiv, ett arbete som på ett förtjänstfullt sätt har fortsatts av J. Bolte och G. Polivka i deras ytterst rikhaltiga anmärkningar till Grimms Kinder- und Hausmärchen. Härigenom har materialet gjorts tillgängligt för forskningen på ett utmärkt sätt men utan varje teoretisk kommentar.

Olika diktarter inom folksagan. På grund av språ- kets makt över tanken uppfattas folksagan lätt som ett enhetligt område med gemensamt ursprung eller likartad karaktär. Ordet saga har emellertid ett stort omfång och tjänar såsom beteckning för en mängd inbördes starkt skiljaktiga diktarter utan inbördes samhörighet. Detta ser man lätt vid en närmare granskning av de olika sagogrupper man har här i Europa.

Den grupp sagor som står närmast vardagslivets upple- velser, är skämtsagorna, i regel korta realistiska berättelser, byggda på en enda skämtsam idé (dumhet, snålhet, slughet, något lyte, o. s. v.), och därför vanligen en-episodiska. Skämt-

v. Sydow: Folksagan såsom ie, tradition. 7

sagan kan ofta vara grundad på en verklig händelse, och man finner den därför stundom lokaliserad och knuten till kända per- soner alldeles som folksägnen. Under det sägnen lägger särskild vikt vid detta, emedan den just vill tala om en sann händelse och därför anför sådana omständigheter såsom bekräftelse på sin sanning, så är det för skämtsagan mera en bisak, och sådana drag utelämnas därför för det mesta. Den överdriver och karri- kerar dessutom vad den berättar om, varigenom dess karaktär av medveten diktning tydligt framträder. Den typiskt en-epi- sodiska skämtsagan kan stundom bli flerepisodisk genom att flera skämtsagor, byggda på likartade idéer, hopfogas till ett konglomerat. Skämtsagor diktas var som helst och när som helst, emedan man överallt och i alla tider har sinne för det komiska, vilket naturligtvis dock ej hindrar, att en hel del skämt- sagor har en vidsträckt utbredning, som de fått genom sprid- ning från ett centrum.

Den hos oss förekommande djursagan liknar skämtsagan så till vida som den i regel bygger på eu enda, vanligen skämtsam eller satirisk idé, och därför nästan alltid är en-episodisk eller genom konglomeratbildning flerepisodisk. Men den är ej på samma sätt realistisk. Det är nämligen ej från det mänskliga vardags- livet utan från djurens liv den hämtar sitt stoff, men den tillägger djuren mer eller mindre mänskliga egenskaper och låter dem uppträda och tala på mänskligt sätt, därigenom ofta parodie- rande mänskliga svagheter. Även djursaga träffas hos alla folk, men den har ej överallt den här antydda byggnaden och karak- tären, ty hos primitiva folk sväller den ofta ut till flerepisodiska bildningar av helt annan stil än våra djursagor.

Helt annorlunda beskaffad är undersagan, som helt och hållet är förlagd till fantasiens värld. Den börjar visserligen gärna med »det var en gång», men detta betyder att det har aldrig händt. Den använder inga geografiska beteckningar ur verklig- hetens värld, utan blott rena fantasinamn såsom »Soria Moria slott>, »Glasberget», »östan om solen oeh västan om månen», o. 8 v. DLika litet använder den verkliga personnamn, utan

mn sd ros ae Sa VA RP AR FE SD SN OR 5 5 = NA RER BOR 0 RA RET te IE, SSE a POL SIE EKEN SLIDAN AE!

8 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

tillfälliga namnbildningar såsom Snövit, Törnros, Askeladden, Skorvhätta o. d. eller ett konventionellt valt namn såsom Jo- hannes. Avvikelser härifrån måste uteslutande skrivas på en- skilda berättares tillfälliga nycker. Undersagan låter alltid hjälten triumfera genom att vinna prinsessan och halva riket, sedan han uträttat de svåra uppdrag som ålagts honom eller besegrat de jättar eller drakar som bortrövat eller eftersträvat prinsessan. Den är ej byggd på en enstaka idé, utan den strävar snarare efter att ge en så spännande och fantasifull framställning som möjligt av hjältens liv från hans föraktade och obemärkta barndom till hans lysande upphöjelse. Den är alltid fler-episodisk med episoderna strängt ordnade efter talförhållanden och spänningens krav till ett symmetriskt och välbalanserat helt.

En saga med väsentligen samma byggnad men mera rea- listisk är novellsagan, som rör sig på verklighetens grund och ofta har skämtsamt innehåll. Dess med undersagan över- ensstämmande byggnad gör emellertid att den i regel ej ger intryck av sannolikhet. Den är betydligt artfattigare än såväl skämtsagan som undersagan.

Fler sins emellan självständiga diktarter skulle jödkna skiljas ut ur vad man med ett gemensamt namn kallar saga, men de nämnda typgrupperna torde tillräckligt tydligt visa att sagans område icke är enbetligt. Under det att novell- och undersagan av en till berättare utsedd person föredrages för ett andäktigt lyssnande auditorium, som satt sig till rätta för att höra sagor, kommer skämtsagan fram mera apropos i ett muntert glam- mande sällskap, där det ena skämtsamma ordet ger det andra och man avlöser varandra med att berätta de skämthistorier som man händelsevis kommer att tänka på. Djursagan åter flikas in i ett mera lugnt samtal för att ge en lärdom eller för att förklara en anspelning, eller också berättas den för små barn som ännu ej hunnit få smak på de mera invecklade under- sagorna. Det är därför tydligt att dessa fyra arter av sagodikt- ning måste ha uppstått och fortplantats på helt olika sätt, och alltså också haft olika historia.

vy. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 9

Detta förefaller självklart när det påpekas, men just denna åt- skillnad har långt ifrån alltid beaktats. Benfey undantog verkligen djursagan från sin teori om indisk härstamning för alla sagor och förklarar den ha uppstått i Grekland och därifrån vandrat till Indien, men ban låter sin teori gälla lika kraftigt om skämt- sagor som om undersagor, och Bédier bemöter honom uteslutande på skämtsagans område. Då Lang som i sin egenskap av antro- polog är så godt som uteslutande intresserad av undersagan, framhåller att sagor träffas hos alla folk, och att ingen särskild ras kan utpekas såsom upphovet till alla eller flertalet sagor, så gäller detta ganska bra om djursagor och skämtsagor, men det gäller ej på samma sätt om den här karakteriserade undersagan. Den har nämligen både i fråga om innehåll och komposition en så särpräglad stiltyp att den omöjligt kan betecknas som alla folks egendom. Då den engelska skolan utan vidare samman- ställer den med all annan fantastisk sagodiktning jorden rundt, oavsett stilkaraktären, så beror detta på en väsentlig svaghet i dess forskning. Den söker endast belägg för primitiv tanke- gång och anser sig därför kunna bortse från stil och dikt- teknik såsom något som ej kommer den vid, men den förlorar därigenom möjligheten att öva verklig källkritik, och de slut- satser den drager ur sagorna, berövas sålunda sitt säkra un- derlag. Denna brist hos den engelska skolan har gjort den blind för olikheten i stiltyp, och berövar dess i övrigt riktiga invändningar mot såväl Grimms indoeuropeiska som Benfeys in- diska teorier en del av deras kraft. Såväl Grimm som Benfey skulle sålunda med rätta kunna svara, att det visserligen finns fantastiska berättelser hos naturfolken, men det är ej sagor av samma slag som våra utan av en helt annan stiltyp som det alltså här ej är fråga om, i det de blott åsyftat den speciella stiltyp som finns här i Europa och hitre Asien.

Indoeuropeisk och semitisk sagodiktning. Under det att skämtsagor och djursagor helt naturligt måste träffas hos alla folk, är den här skildrade undersagan så egenartad, att den måste ha en begränsad utbredning. Redan Grimm kunde se att den

10 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

såsom stiltyp var jämnt utbredd hos alla indoeuropeiska folk. I själva verket saknas den annat än som sporadiska lån utanför det indoeuropeiska området. Härvid är förhållandet hos de se- mitiska folken särskilt belysande.

Semiterna måste anses vara en med indoeuropeerna fullt jämbördig ras i fråga om begåvning, och hade ett godt försprång i kultur. Deras område ligger sida vid sida med indoeuropeiska länder, och det har funnits politisk och kulturell förbindelse mellan semiter och indoeuropeer sedan långt före Kristi födelse. Kan vår undersaga visas icke tillböra semiterna, så kan man följaktligen därav sluta, att den från början är en uteslutande indoeuropeisk diktart. En granskning av semiternas sagoförråd visar också att så är förhållandet.

I den vidlyftiga arabiska sagosamlingen »1001 natt> finner man ett fåtal sagor med motsvarighet bland våra undersagor. Av arabisterna har det emellertid framhållits, att detta är per- siska sagor, alltså lån från ett indoeuropeiskt folk, under det att huvudmassan av samlingens innehåll utgöres av rent arabiska sagor av en fullständigt annan typ. För jämförelses skull skall jag här söka karakterisera de vanligaste arabiska stiltyperna.

En sagoform som är vanlig inom arabisk tradition och där kan anses ha samma ställning som undersagan hos oss, är den semitiska novellsagan. Den är liksom undersagan och vår novellsaga en flerepisodisk berättelse, som sysselsätter sig med sin hjälte från hans barndom till höjdpunkten av hans bana. Men olikheten är likväl mycket stor. Den semitiska novellsagan rör sig helt på verklighetens grund utan andra övernaturliga inslag än den levande folktron tillåter; den ger de uppträdande personerna vanliga individuella namn, omnämner deras föräldrar och närmaste förfäder och börjar gärna med föräldrarnas gifter- mål; den lokaliserar händelserna till verkliga länder och orter, om än ej särskilt detaljerat; och den dröjer gärna vid realistiska detaljer utan vikt för huvudhandlingen. Kompositionen är också av säregen beskaffenhet. Medan vår undersaga har vad jag kallar rak komposition, d. v. s. de olika episoderna ordnade i strängt

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 11

logisk följd efter talregler (t. ex, tre uppdrag som hjälten efter varandra skall utföra för ett bestämt ändamål), så att man på förband är på det klara med hela dispositionen, så har den se- mitiska novellsagan slingrande komposition, så att man ej på förhand kan ana vad nästa episod skall innehålla.

Såsom en annan för semiterna karakteristisk sagoform kan Jag här nämna parabelsagan, en undervisande berättelse som söker ge en inblick i en del djupare, ofta religiösa spörsmål, t. ex. att i berättelseform ge svar på frågan om ödet, evigheten, möjligheten att förena Guds rättfärdighet och godhet med olyc- korna i världen, o. 8. v. — Något mindre exklusivt semitisk är problemsagan, som vanligen rör sig med svåra rältsspörs- mål, som någon klok person på ett skarpsinnigt sätt får lösa. I båda dessa sagoformer är kompositionen mera rak än i novell- sagan, just emedan det fiuns en bestämd tråd som ovillkorligen måste följas.

Liksom den indoeuropeiska undersagan blott sporadiskt upp- träder bland arabernas sagoförråd, och då som tydligt lån från indoeuropeer, så saknas de här nämnda semitiska sagoformerna så godt som helt och hållet hos indoeuropeerna; blott ett fåtal har som lån kommit över till indoeuropeiskt område, där de ej blivit allmän egendom utan blott sporadiskt anträffas.

Jag har tagit arabernas sagotradition till jämförelse, emedan man där har ett rikt förråd av sagor att ställa vid sidan av våra egna. En granskning av Gamla Testamentets skrifter ger samma resultat. Där träffas icke ett spår av indoeuropeiska gagor utom i den apokryfiska 'Tobie bok, som verkligen är byggd på en sådan saga som också visats vara ett lån från perserna. Detta tyder avgjort på att vår undersaga i stort sett ej var känd av Gamla Testamentets judar. Däremot är den semitiska novell- sagan väl företrädd. Berättelsen om Josef och hans bröder är till alla delar och till hela sin komposition en förträfflig typ för novellsagan, och likaså berättelsen om Jakob och Esau, börjande med Isaks giftermål och slutande med försoningsmötet. På samma

12 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

sätt är berättelsen om Job en god typ för parabelsagan, och be- rättelsen om Salomos dom för problemsagan.

Allting tyder alltså på att semiter och indoeuropeer från början måste ha haft var sin sagodiktning obero- ende av varandra. Vardera rasen har bibehållit sin särskilda sagostock, och något utbyte av saågotraditioner har skett blott i mycket ringa omfång. Då undersagan alltså är en för de indo- europeiska folken gemensam och till dem inskränkt diktform, gäller det att pröva hur den kommit att bli gemensam egendom för en så stor mängd folk, utbredda på ett så väldigt område. Det finns blott två olika möjligheter att välja mellan: 1) vandring från det ena folket till det andra ut över hela området, och 2) arv från en gemensam urtid.

Vandringsteorien. Vandring av sagor från ett folk till ett annat förekommer faktiskt. Jag har redan påpekat att både »1001 natt> och Tobie bok innehåller från perserna till araber och judar lånade undersagor, och fler exempel på sådana mera tillfälliga lån skulle lätt kunna anföras. Det är likaledes ett faktum att finnarna fått hela sitt sagoförråd från svenskar och ryssar, liksom ungrarna sitt från tyskar, rumäner och slaver. Men detta kan ej visa att vandring är regel.

Om man granskar Benfeys teori om sagornas vandring från Indien, så visar den sig vara från vandringssynpunkt orimlig, alldeles frånsett de anmärkningar som riktats mot den i övrigt. Om endast Indien frambragt sagodiktning, borde dess sagor i första rummet ha vandrat till de folk som stått i nära förbin- delse med dess kultur, och då sagorna enligt Benfey diktate av buddhistmunkar för att tjäna som predikoexempel, borde de främst ha vandrat till de buddhistiska länderna, till Kina, Japan och bortre Indien, men ej västerut dit buddhismen ej nådde. Och av västliga folk skulle främst araberna ha fått sagorna, då så godt som all förbindelse mellan Indien och Västerlandet för- medlades av dem. Varken på det ena eller andra hållet har emellertid den indoeuropeiska undersagan från Indien slagit ige- nom såsom folksaga. Blott på litterär väg har en och annan

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 13

sagosamling från Indien övergått i kinesers eller arabers ägo, men på muntlig väg har sagan ej i nämnvärd grad kunnat gå över från Indien till de nämnda folken. Den finska teorien om olika utgångspunkter för de olika sagorna, förklarar ej saken bättre, ty är en saga utbredd över hela det indoeuropeiska om- rådet så är det oförklarligt, dels att den just hållit sig inom detta område, dels att den blott vandrat från öster till väster.

I själva verket måste en språk- eller kulturgräns vara ganska svår att överskrida för muntlig tradition över huvud taget. Om svårigheten är mindre i fråga om den korta skämt- sagan som lätt återberättas, om man blott uppfattat själva po- ängen i den, så är den desto större beträffande den omfångs- rika och konstfulla undersagan, som ej är lätt att återberätta om man blott hört den en enda gång, framför allt om den berättats på ett språk som man ej fullt beherskar. Undersagan är för övrigt ej var mans egendom, utan dess tradition uppbäres mer eller mindre uteslutande av personer med god berättartalang, vilket ytterligare minskar dess möjlighet att överskrida språk- och kul- turgränser.

Ger man akt på så närliggande lands folktraditioner som Sverges och Danmarks, så är detta påfallande. Den över hela det danska området spridda seden att bära maj i by, sjungande majvisan, har man på den svenska sidan om Sundet blott i de gammaldanska provinserna Skåne, Halland och Bleking, i vilka seden ännu allmänt lever kvar, men den har ej på allvar kunnat överskrida Smålands gräns som dock aldrig utgjort språkgräns. Blott sporadiskt kan seden träffas i en eller annan småländsk gränssocken. Alldeles detsamma gäller sägen och saga. Den danska sägenstocken företer flera gent emot den svenska karak- teristiska olikheter, vilka ej enbart bero på olika naturförhål- landen. Beträffande sagorna finner man på Gotland och i Norge som båda länge stått under danskt inflytande, en hel rad påtagligt danska drag till åtskillnad från det svenska stoffet. Vore vandring regel, skulle man vänta sig en betydligt starkare nivellering inom det skandinaviska språkområdet än vad som nu

+ Mä -

14 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

är fallet. Den nivellering som har ägt rum mellan dansk och gotländsk tradition beror uppenbart på det personutbyte som vid politisk samhörighet blir en nödvändighet mellan olika lands- delar i ett och samma välde, d. v. s. sagans vandring beror ej på tillfälligt sammanträffande mellan personer från två skilda områden, utan på överflyttning av folk från det ena området till det andra.

Den erfarenhet man har på traditionsområdet, talar sålunda mot att undersagan nått sin spridning genom en vandring från folk till folk annat än i undantagsfall. Däremot har den följt folken på deras vandringar och gått över från ett folk till ett annat på grund av det ena folkets kulturella genomsyrning av det andra under långvarigt politiskt övervälde och andra lik- nande förbållanden. Men då måste undersagans jämna utbred- ning bland samtliga indoeuropeiska folk förklaras såsom i huvud- sak beroende på arv från en gemensam urtid, om än en hel del rubbningar genom varjebanda förhållandens makt inträdt här och där, och om än nya sagor på olika platser under olika tider diktats i anslutning till den gamla grundstocken. Detta var även bröderna Grimms ståndpunkt i frågan.

Undersagans ålder. Då undersagan är ett arv från indo-europeisk urtid, måste den vara mycket gammal, i varje fall äldre än Europas bronsålder. Detta antagande får stöd av de älsta spåren av undersaga. Inom grekisk hjältesaga t. ex. sagorna om Perseus, Bellerophon, Iason, Polyphem, m. fl. finner man en hel rad tydliga spår av intill vår egen tid rundt om i Europa fortlevande sagor, vilket gör det möjligt för oss att säkert konstatera dessas förekomst i Europa långt innan något budd- histiskt eller annat indiskt inflytande varit möjligt.

Den älsta uppteckningen av en indoeuropeisk undersaga har emellertid gjorts i Egypten senast o. 1300 år f. Kr. Det är den berömda sagan om de två bröderna, en saga som i vår tid alldeles oberoende av den egyptiska papyrusrullen uppteck- nats hos flera omkring Svarta Havet boeude folk samt i hitre Asien. Detta material visar sålunda med fullkomlig säkerhet,

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 15

att en undersaga kan bevaras i muntlig tradition under minst 3200 år. Men den måste vara äldre, ty den egyptiska sagan härstammar tydligen från Svartahavsländerna, varifrån den im- porterats till Egypten genom legotrupper eller på annat sätt. Ingenting hindrar att den redan då var årtusenden gammeal.

Med dessa beräkningar av undersagans ålder stämmer den engelska skolans syn på den såsom härstammande från en tid, då Europas befolkning stod på naturfolkens ståndpunkt. Man får blott ej överdriva detta. Sagans logiska, väl avvägda bygg- nad är ej särskilt primitiv utan tyder på en kultur som är åt- skilligt högre än buschmäns och australnegrers. Men dess före- ställningssätt är primitivt och representerar en längesedan över- given kulturståndpunkt.

I själva verket har undersagan just på grund av sin egen- skap av fullt medveten diktning och sin starkt fantastiska in- riktning bättre kunnat bevara urgamla primitiva föreställningar och sedvänjor än någon annan diktart. Även sedan sådana före- ställningar fullständigt försvunnit ur den levande folktron, har sagan nämligen kunnat bevara dem oförändrade, emedan den får avvika från den kända verkligheten och trosmotiven därför 1 oförändrad form kunnat kvarstå såsom diktmotiv. Detta har folksägnen ej så bra kunnat, emedan den gör anspråk på att vara sann, och därför måste anpassa sig efter nya förestiäll- ningar eller själv försvinna samtidigt med att dess föreställnings- innehåll ej längre stämmer med folkets tro. Karakteristiskt är t. ex. att sägnen aldrig har något att berätta om ankor eller änder utan blott om höns, medan sagan som härstammar från en tid då tamhönget ej var kändt i Europa, talar om änder eller gäss vid tillfällen då sägnen ofelbart skulle ha användt höns.

När kom undersagan till germanerna? Av tyska germanister har det påståtts, att de gamla germanerna icke hade några undersagor på folkvandringstiden. Några giltiga skäl för ett sådant påstående söker man emellertid förgäves.

Det förnämsta skälet är att man alls ej tänkt sig möjlig- heten, att undersagan skulle vara från indoeuropeisk urtid, utan

5 & 5 —— —

- ma

16 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

man har anslutit sig till den indiska teorien. Då denna teori såsom jag redan visat, uppenbart är falsk och i sig själv orimlig, är detta skäl mot undersagans förekomst hos de gamla germa- nerna också fullständigt värdelöst.

Ett annat skäl är bristen på dokument för sagans före- komst på germanskt område förrän i jämförelsevis sena skrifter. Man har emellertid ej rätt att draga några slutsatser ur den älsta skrivna litteraturens tystnad. I en tid då skrivkunnig- heten är sällsynt och själva skrivmaterialierna dyrbara, finns det nämligen endast ringa utsikt för en folksaga att bli upptecknad, då den varken har lätt att smyga sig in i den religiösa litteraturen eller i den äldre, mera realistiska hjältediktningen. I folkets breda lager kan den emellertid ha trivts förträffligt. I den is- ländska litteraturen har den för övrigt satt tydliga spår ej blott i fornaldarsagorna utan även i eddadikterna. Så är Hymis- kvida helt och hållet byggd på en eller ett par typiska undersagor.

Ett tredje skäl för att de gamla germanerna skulle ha saknat undersagor, är att den ej är »stilgemäss»! — Ja, detta är kanske rent av det skäl som starkast tvingat de tyska germanisterna att bestrida undersagans existens på germanskt område förr än efter den stora folkvandringen. Om man, såsom i Tyskland är van- ligt, föreställer sig de gamla germanerna draperade i björnhudar, utstyrda i örnvingprydda bjälmar, drickande mjöd ur guldbe- slagna uroxhorn och talande allvarsamt, högstämt och bistert å la Wagners operor, så måste man nog finna folksagan mindre stilenlig i det teatraliskt utstyrda sällskapet. Men här i Skandi- navien står man källorna mycket närmare än i Tyskland och är ej suggererad av Wagner-mytologien. Enligt vår uppfattning måste germanerna redan under stenåldern först och främst ha varit ett bondefolk, och skillnaden mellan stenålderns och 1800-talets svenska eller tyska bonde har ej varit så synuerligen stor. Deras litterära smak torde ha varit ungefär den samma. Den mera rörlige hirdmannen, som en längre tid ägnat sig åt krigarlivet och alltså sett sig något mera om i världen, hade säkert i mångt och mycket en annan smak med starkare krav på realism och

v. Sydow: Folksagan såsom ie, tradition. 17

lust att dröja vid krigarlivets detaljer. Men detta hindrar ej att den naiva undersagan förträffligt slog an på gemene man och framför allt på kvinnor och barn. Där har den från början varit fullt »stilgemäss»>.

Ännu en invändning mot sagans förekomst hos de gamla germanerna kan göras. Man kan säga att germanerna ej från början varit indoeuropeer utan ett folk av helt annan ras men som tillägnat sig indoeuropeiskt språk, och sagan behöver alltså ej från början ha funnits hos dem. Själva teorien om att ger- manerna inte från början varit indoeuropeer, anser jag ej vara fullt bevisad, men den må gärna för mig gälla. Att germa- nerna i alla fall förvärvat ej blott indoeuropeiskt språk utan också därmed sammanhängande kultur redan långt f. Kr., måste i alla händelser anses såsom säkert. Ett sådant tillägnande av ett främmande språk och en främmande kultur kan ej ha gått hastigt för sig, utan förutsätter en långvarig och grundlig på- verkan och säkert också en icke ringa blodblandning. Det är alldeles uteslutet, att inte sagorna därvid också skulle ha över- tagits, om de då funnits hos indoeuropeerna. Har undersagan däremot uppkommit först efter sedan germanernas förfäder indo- europeiserats, måste de ha varit med om den senare utvecklingen och deltagit i sagoproduktionen. En analogi härtill föreligger bos finnarna som visserligen ej övertagit svenskt språk under den flerhundraåriga politiska föreningen med Sverige, men en massa svenska lånord och svensk kultur, däri inbegripet under- sagorna som med säkerhet lånats från svenskarna. Det vore orimligt att tänka sig germanernas förfäder blott ha mottagit indoeuropeiskt språk och kultur — långt fullständigare än finnarna mottagit svenskt språk och kultur — men ej undersagorna. Och så mycket orimligare som undersagan är lika rikt företrädd hos de germanska folken som hos övriga indoeuropeer.

Ett förhållande som i sin mån kan tyda på att germanerna redan före folkvandringstiden haft undersagor, är den nivelle- ring i fråga om sagornas allmänna stil som utmärker alla de länder som närmare berörts av folkvaudringen. Ryssland tillika

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL 2

18 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

med Balkanländerna utgör ett tämligen enhetligt område i fråga om undersagorna, som där bevarat en ålderdomlig prägel. Likaså de gaeliska områdena i Irland och Skottland. Det mellanlig- gande området är ej på samma sätt enhetligt, men sticker starkt av mot både det slaviska och det keltiska området genom en påtaglig nivellering i stilen och en viss rationalisering av de fan- tastiska motiven. Detta skulle kunna förklaras med det starka inslag av germanska folk, som samtliga de mellanliggande län- derna fått under folkvandringstiden.

Allt talar sålunda för att germanerna redan på folkvand- ringstiden haft undersagor i samma utsträckning som övriga indoeuropeiska folk. Vilka särskilda typer som då funnits hos germanerna torde vara jämförelsevis lätt att konstatera genom en undersökning av de olika sagornas geografiska utbredning. I stort sett bör man kunna räkna med att germanerna vid vår tideräknings början hade alla sådana unudersagor som träffas på hela det germanska området och dessutom hos kelter och slaver.

Jämförande sagoforskning. Vad jag visat rörande undersagans härkomst och ålder, gör den till en diktart av syn- nerligen stort intresse. Den jämförande språkforskningen har kunnat klarlägga åtskilliga 'spörsmål rörande indoeuropeernas hemland och materiella kultur. Man har sökt åstadkomma en jämförande mytforskning på liknande sätt men med sämre re- sultat, då större delen av de olika folkens myter och gudage- stalter uppstått långt efter skilsmässan och ofta på grund av inflytande från främmande folk, varigenom mytmaterialet föga kan säga om vad som fanns århundraden eller årtusenden tidigare.

Annorlunda är det med wundersagan, som förträffligt kan bevaras av traditionen och ej nämnvärdt påverkas från främ- mande håll. Här kan man som beträffande orden tala om indo- europeiska rötter. Även undersagan har utvecklats, och något olika hos de olika folken, men mindre genomgripande än ord- materialet. En jämförande sagoforskning möjliggör sålunda att finna gemensamt indoeuropeisk diktning, inneslutande gemen-

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 19

samma trosföreställningar och sedvänjor, av vilka åtskilligt länge- sedan försvunnit ur bruk och annat undergått starka förändringar. För ett sådant jämförande studium bör man emellertid ej följa den finska skolans långsamma metod att göra monografier över varje saga för sig, hur nyttigt ett dylikt arbete än må vara, utan det gäller att snarast möjligt åstadkomma orienteringar över större sagogrupper, deras geografiska fördelning och särformer, så att en god överblick över hela området vinnes. Här behövde starka forskningskrafter sättas in till snabbt, grundligt och all- sidigt arbete.

Då jag här offentliggjort denna uppsats, har det varit delvis på den grund, att jag ansett de av mig framlagda synpunkterna på folksagan i allmänhet vara viktiga för germanister och andra på indoeuropeiskt område arbetande filologer. Men dessutom har jag velat förutskicka denna uppsats såsom ett slags inledning till er studie över Brynhildsagan, som jag i denna tidskrift ämnar offentliggöra.

0. W. v. Sydow.

20 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Reformatorerna och översättningen av Nya testamentet 1526.

Översikt av innehållet.

Inledning. I. Een nyttwgh Wnderwijsning. 1. Jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wuderwijsning och O. Petris Tänkebok 1524—1525. 2. Olika sättarvanor. 3. Een nyttwgh Wnderwijsning och Den svenska tideboken 1525. 4, Sättarnas nationalitet. 5. Laurentius Andre& och Een nyttwgh Wnderwijsning. II. Thet Nyia Testamentit 1526. . Sättare och sättarevariationer. . Rester av främmande ortografi. . Svenska dialektformer eller — danismer? . Övergången kort i > e i starktonig stavelse. . Inhemska variantformer. . »Normalspråket». . Nya testamentets dialektala karaktär. . Laurentius Andre&e och Nya testamentet. . Allmänna förspråket. . De samtida vittnesbörden om översättaren.

Oo 0 a=- å OT Bh WU NM

jua OO

Inledning.

Problemet om vem som översatt Nya testamentet 1526 har länge varit aktuellt. Ända till år 1891 antog man allmänt, att Laur. Andrege var översättaren. Detta år utkom emellertid Henrik Schäöcks undersökning Öfversättaren af thet Nyia Testamentit af år 1526, i vilken han sökte visa, att den gamla åsikten var oriktig och att översättaren i stället var Olavus Petri. I Samlarens extra- häfte för år 1893 återupptog Richard Steffen problemet huvud- sakligen från språklig synpunkt och kom därvid till det resultat,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII!, NY FÖLJD XXXVILL

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 21

att språket icke endast i Nya testamentet utan även i andra änonyma reformationsskrifter snarare tydde på att Laur. Andrege översatt resp. författat dessa. Steffens språkliga argumentering höll emellertid icke stånd inför kritiken. Han gendrevs dels av Schäck i Historisk tidskrift för år 1894, dels av Aksel Andersson i Inledning till Een nyttwgb Wnderwijsning i Skrifter från Re- formationstiden 3. Därefter var det länge tyst i frågan, och man slog sig till ro med det vunna resultatet. O. Petri gällde sålunda som översättaren av NT. I senare tid har O. von Friesen emellertid ånyo berört problemet i Inledn. till Jesus Syrachs bok, s. XXKXVII, och fäst uppmärksamheten på att L. Andress språk kan skönjas i NT 1526 vid sidan av O. Petris. Docenten N. Lindqvist har sedan fullföljt det nya uppslaget och i Studier över Reformationstidens bibelsvenska ägnat den språkliga sidan av problemet en ingående undersökning, varvid han i detalj jämfört NT:s språk med språket i såväl O. Petris som L. Andrezs egen- händiga manuskript. Han har därvid kommit till det resultatet, alt det finns betydande olikheter mellan O. Petris språk och språket i NT, under det att detta på de flesta punkter överens- stämmer med L. Anudreges språkbruk. Lindqvist drar bärav den slutsatsen, att L. Andree är huvudredaktören, som i detalj be- stämt språket i NT och själv egenhändigt nedskrivit vissa partier, och om någon annan, t. ex. O. Petri, översatt några böcker, ha de språkligt bearbetats av kanslern. Härtill anknyter han vissa reflexioner om L. Andreges betydelse för det nysvenska riks- språkets daning och om de västmanländska dialekternas betydelse som grundval för det moderna riksspråket.

Lindqvists i många hänseenden förträffliga avhandling synes allmänt ha verkat övertygande. Den eude, som offentligt uttalat tvivelsmål om resultatets giltighet, är Schäck, som i en not till sitt arbete om Den svenska bokhandelns historia fasthåller vid sin gamla åsikt, under motivering att man av språket i refor- mationsskrifterna ej kan sluta till författaren. Språket i NT stämmer enligt honom ej heller med L. Andreges språkbruk utan tillhör en tredje, obekant person, korrektorn.

22 Palmér: Reformatorerna och NT 15926.

Lindqvists resultat kunna i förstone synas evidenta. Mina egna iakttagelser om tryckformerna i O. Petris skrifter ha emel- lertid övertygat mig om att Lindqvist underskattat sättarens in- flytande på språket. Endast i sådana fall, då en form i NT skiljer sig både från O. Petris och L. Andre&es språkform, är han villig att tillskriva den inflytande från sättaren. För att undvika den felkälla, som ligger häri, måste man enligt min mening först söka fastställa tryckeriets språkform samt utreda, i huru hög grad sättarna känt sig bundna av och respekterat manuskriptets former. För den skull har jag indragit i undersökningen ej endast Nya testamentet självt utan även de böcker, som trycktes före detta på samma tryckeri. Först därigenom får man det rätta greppet på NT:s språkform, och den framstår då icke längre isolerad utan insättes i sin naturliga miljö. Vid den språkliga under- sökningen får man ej heller bortse från historiska fakta, utan först då man funnit en lösning, som osökt förklarar både de språkliga egenheterna och överensstämmer med de historiska do- kumentens vittnesbörd, kan problemet anses vara löst. Det är en sådan lösning, jag i det följande eftersträvat.

I. Een nyttwgh Wnderwijsning.

Een nyttwgh Wnderwijsning, vår första reformationsskrift, trycktes på Kungl. tryckeriet i Stockholm omedelbart efter det detta övertagits av konung Gustav och flyttats från Uppsala till huvudstaden. Tryckningen avslutades redan på »Sancti Sigfridz affton», dvs. den 14 februari, 1526. Författaren är Olavus Petri, som då var sekreterare i rådstugan i Stockholm. Boken skrevs sannolikt år 1525 att döma därav, att Fader vår och Magnificat ordagrant citeras efter Nya testamentet 1526, varför åtminstone de partier av detta, där dessa förekomma, måste ha varit över- satta. Möjligen kan tiden ännu närmare bestämmas till senare hälften av år 1525. Ordet någon heter nämligen i regel noghon, vilken form sannolikt härstammar från O. Petri. Men i BStock- holms stads tänkebok övergår O. Petri från nagon till noghon först

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 23

i juni detta år. Även användningen av woro för wåre pekar i samma riktning, då O. Petri i Tänkeboken övergår till wore först i slutet av april 1525. Detsamma gäller användningen av wor för war. En jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wnder- wijsning och Tänkeboken för år 1525 visar emellertid, att den förra urkunden under tryckningen måste ha undergått en genom- gripande förändring. Arten av denna förändring skall i följande kapitel fastställas.

1. Jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wnder- wijsning och O. Petris Tänkebok 1524—1525.

I den följande översikten över skiljaktigheterna mellan Een nyttwgh Wnderwijsning (= Wnderw.) och Tänkeboken (= Tänkeb.) kommer jag huvudsakligen att dröja vid de former, som icke äro O. Petris, under det att dennes former begagnas som jäm- förelsematerial.

Konsonanterna.

För ljudförbindelsen sk användas tre olika beteckningssätt: sk, sch och sc. Den normala stavningen är sk, som är O. Petris. Formerna med sch äro i stort sett begränsade till urkundens senare hälft omfattande sid. 1—70 i Hesselmans upplaga, som här följes. I förra hälften träffas med sch i framljud endast några ströformer av orden schola, schal, schulle, schuld, huvud- sakligen koncentrerade till sid. 30—36 (10 gr). Övriga former äro schulle 6, 70 (2), sehal 69, 70, schuld 69 alltså på de två sista si- dorna. I senare hälften däremot äro schola, schal, schulle, schuld nästan genomgående. Utom dessa ord träffas med sch endast schapa 95, schaparen 79, schapares 76, schadelighit 113, schoda 106, Beschodha 109, schröpeligha 92, försehräckelse 96, förschyllan 98, 100, 106, 117 och förschyllat 101, 117; Aertalet av dem uppdyker sålunda först mot slutet.

Även i inljud förekommer sch: älschar 24, okuscha 18, okuscht 18, barbarisch 43, hemmelsche 32, mennischior 36, ganscha 5, IT m. fl. (vanligt), aseha(n) 112 (2), ascho 112, hebreesche 97, för- wanschades 100, elschar 110, elscheligha 71, elschelighasta 12, -e 85,

24 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

mischund 115. Sättarformer äro också falscheet 22, (o)kuscheet 18, (6), 22, 58. :

Stavningen sc är genomgående i orden scapa, scapare, sca- :pilse (men skoop 3 gr sid. 4), wanscapelighit 97 (2). För övrigt är se sällsynt: scada 100, scaffat 39, scarpare 85, serapadhe 112, sculle 103 och römersea 33. Alldeles främmande för O. Petri är ej sc, men det är ytterligt sällsynt. Från Tänkeb. 1524—1525 ha antecknats endast Scara 12, scatninge men 46, borgherscap 9, varför se sannolikt tillkommit vid tryckningen.

Härskilt i förra hälften förekommer ch för k& i slutljud efter vokal och etter I, n, r: artlichel 36 (2), eloock 5 (2), klooch 44, besweech 8, smålech 33, 46, kärlech 48, 58, kerlech 12, kärlich 17, foleh 10, 47, 113 (2), för krencht 20, förkräncht 38, tanchar 11, arehenom 10, verch 15, vilka helt säkert torde vara sättarformer.

Sättarformer äro också otalich 22, förgiftich 47, nemlick 80, merkelich 79, tilbörlich 91, aldrich 50, farlicheet 13.

Ljudförbindelsen kt betecknas på Aera sätt. O. Petri skriver själv i Tänkeb. i regel cht, någon gång ckt eller kt. Från år- gångarna 1524 o. 1525 må sålunda anföras rekte 27, räkte 29, knektar 43, knekterne 43. I Wnderw. råder en bestämd skillnad mellan förra och senare hälften, i det att O. Petris cht i förra hälften ofta utbytes mot kt, men i senare hälften mot ect. Exempel.

Bid. 1—170: förachta 10 — akt 8, 54, 63, akta 10, 11 aktom 65 (2), aktlandes 4, 15, aktandis 44, aktade 32, föraktas 61, för- aktar 20, förakten 68.

bid. 70-—120: ackt, achtar ete. 8 gr, förachta 117, förachtat 75, förachtandes 110 — Acta 85, actad 75, actat T2, 75, 120, acladhe 82, föraeta, -ar, -adhe, -at etc. 75, 77 (3), 98, 110, 112, 119 — aktat 713, aktandes 79. Beträffande de två sista formerna kan jämföras O. Petris aktade (1524).

Sid. 1—70: macht 36, 44 — makt 23, 25, 27, 36 m. fl. (13 gr) mackt 39 (2).

Sid. 71—120: macht, -en etc. (15 gr) — mact 14 — makcht(l) 96.

I orden mektogh, mektugh, alemektogh etc. är liksom i Tide-

Palmér: Reformatorerna och NT 15926. 25

boken &t enrådande med följande undantag: mechtighe 171, wan- mechtugh 96, mechtoghe 103.

Avledningsändelsen -aktig skrives i förra hälften med cht 2 gr, med ekt 4 gr, med kt 7 gr och med ct 3 gr. I senare hälften förekomma endast ogudhachtige 109 (2), lijfl( f)actugk 116, 118, lygnactugh 108 (2), alltså i regel ct.

Även andra ord hava i förra hälften sidoformer med kl: ekta 18, mäkta 35, mekta 35, häktilse 671, twedräkt 58, anfäktingar 62 (2), ansiktet 25, förpliktilse 65, vikter 19, saktmödugher 17 (2), föresakt 29, fruktan 12, tukt 18, twktigh 56, rykte 19, 34, vi(hjtrykt 22, 63, tykte 30 (2), förskräkt(e) 26, 61, vpwäkter 64. Däremot ha Jiksom i Tideboken slect, släet nästan enbart ct liksom fruet (8 gr), fructa, -ar, 11, 30, befructandes 11.

Sid. 71—120 träffas kt utom i mektogh, alemektugh ete. (se ovan) endast i hektelse- 117, förskräkt 105, däremot ct i beryctat 76, lucta 102, nedhertrycte 114 (2) och slect, släct, för övrigt cht.

I stället för normalt &k! uppträder några gånger huvudsak- ligen i början även el: clart 8, 24, elarlig(hja 5 (2), 21, 22 (2), 30, 34, 93, 111, förelaring 54, beclaghar 95, beclagat 93, clook 6, elooch 5 (2), elookheet 6, T, eloocheten 5, clädheln) 7, 114, hårelädhe 86. Möjligen böra skrivningarna med el uppfattas som O. Petris, då han i Tänkeboken från och med 1525 mer och mer övergår till el: elar uppträder sålunda första gången 48 (15/3 1525), 49, 15 osv., clander 45 (25/2 1525), 46 etce., clagemal 48 (15/3 1525), eläder 62 (14/6 1525), elippingene 63 (17/6 1525), beclaghat upp- träder redan 26 (8/8 1524), därefter beclagade 48 (15/3 1525). Dock förekomma även sidoformer med kl, men de övergivas mer och mer. Då ”Tideboken nästan genomgående har kl, torde kl vara tryckeriets form.

I stället för &r uppträder någon gång huvudsakligen i -se- nare hälften även er: crona 50, 86, törnacronan 85, 90, croppen 871, cropsens 90, cringh om 87 samt alltid i creatwr. O. Petri skriver i Tänkeb. kr utom:i cronone 41; ereatwr är där ej belagt.

Vanligt är th för t i följande ordtyper: weeth 46, gååth 17, söthma 90, motkgang 13, arbethe 18, gathen 86, bäther 52, köth 110,

26 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

köthe 101, 102, örther 4, 5, inthet 5, annath 6, 12, folkith 14, bar- nelh 56, scapalh 5, warith 6, intith 12, 13. Särskilt må framhävas de genomgående effther, ath samt de huvudsakligen i förra hälften förekommande vtihan 5, 11 (2) m. fl. (12 gr s. 1—70; för övrigt endast 8. 75, 93), ytkersla 21, 40, 42, 43, 61, ytherlig(h)are -(-ere), 10, 23, 34, 43, 49. Skrivningarna förekomma i hela urkunden men äro något vanligare i början än i slutet.

Tyska skrivningar med dt för d, såsom tijdt, grundt, dödt, radt, hava nästan helt utrensats.

Vanligare än hos O. Petri är dh för d efter I, n i ord som skuldh 6 (2), 10, mildh 6, wärldhen 29, landh 35, syndh 88, 89, syndhen 29, grundh 92, misskundh 117, vndher 15, wndherdånig 16 osv. Även dessa former äro vanligare i början än i slutet.

Någon gång står dh för t i svagtonigt slutljud: afladh 107, faridh 35, wndherkastadh 9, vndherkastadh 15, pinadh 85, latijd 102, arbetedh 15, sinnedh 6, vprettadh 4.

I st. f. fw, fu förekommer några gånger i senare hälften w i orden bäwinge 86, bäwa 93, bäwande 88, lewerne 91, röwara 90, owerwunnet 89, öwing 89. |

Endast i senare hälften träffas ock y för konsonantiskt 7 i orden snyöö 107, dywr 101, lyws 81, 102, 103, nywtia 79 (2), nywter 79.

2? kvarstår i helgie 12, styckielr) 12, 13, 14, 15, 16, 32, 34.

Mot bruket hos O. Petri dubbelskrives ofta konsonanten i itt, fill samt ibland i vpp 39 (4), 40, 46 m. fl. (10 gr), vppstå 113, vppståndilse 34, vppbyggies 45 samt en gång i uppå 37.

g dubbelskrives nästan genomgående i orden liggia 83, 97 (2), leggia 91, läggia 64, 111, äggiar 91, tilläggies 46, byggies 45, wpbyggiandes 113, vppbyggies 45, ryggia 58, 68, ryggter 119 (men lägia 51).

m dubbelskrives någon gång i anammat(h) 49, 97, fremmande 11, främmande 12, lekamme 90, nemmare 89, 90 och » i penninga stikkor 12.

p enkelskrives i förra hälften i openbarligha 51 och open- barilse 46, men dubbelskrives i senare hälften alltid i oppenbara 102, 106, oppenbarat(h) 107, 108, oppenbarligha 106. Järte O.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 27

Petris tappa 50, förtappadhe 50 träffas med enkelt p förtapadhe 28, förtapat 86.

$£ enkelskrives ett par gånger i fata 48 (2), fatath 48 samt i senare hälften i kööt 93, 112; dubbelskrivet t träffas i trelte- brodher 53, bittidha 116 (jämte bitijdha 116, 118), varjämte nytt 39, 89, fått 9, 10 växla med nyt 69, fååt 31, 44, gåål 34, 68.

Inskott av konsonant träffas mot bruket hos O. Petri i kompne 9, 70, dömpde 87, benempd 10 (== NT), iempte 81, fridh- sampt 61. Däremot saknas i regel b-inskott i somlighe 84, 85 och kommer; sid. 71—120 träffas sålunda kommer 15 gr, komber en- dast 2 gr.

Vokalerna.

Mot bruket hos O. Petri förekommer 74 för e i de enstaka hiligha 56, likamen 62, Likamsens 42, samwit 107, 109, kärlich 17, 22 samt ofta i helwite och i swik 98, 99, swieck 99, 103.

Å andra sidan står ei st. f. i hos O. Petri i det mycket vanliga ecke 5, 7, 8 m. fl., i lekawäl, lekawel etc. 36, 41, 48, 54, 62, 68, 75, 79, 83, 94, 108, hemmel (nästan genomgående), för- nema 120, förnemandes 90, förnedhrandes 13, vetherlighet 5.

I andra ord råder en viss skillnad mellan urkundens förra och senare hälft, i det att i förra hälften O. Petris i-former bättre äro bevarade, under det att de i senare hälften äro nästan helt utrensade. Detta gäller leffwa, lefwerne, vilka i senare hälften äro enrådande men i förra hälften växla med lifwa, liffwerne. Även geffwa, geffwer, geff uppträda i förra hälften som varianter till gifwa, giffwer, giff, under det att i senare delen endast föl- jande 4-former förekomma: offwergiffnan 93, offwergiffne 113, offwergif 103 (men geff 117, geffs 98 och i förra hälften gef- mildher 19). Endast 8. 17 (nedher-) och 28 (nedh) utbytas i förra bälften nidher-, nidh mot e-former, i senare hälften däremot är nedher- enrådande 83, 95, 102 (2), 109, 110, 111, 113, 114 (2), 117, 118, nedhre 83, och för det normala needh 83, 94, 102, 117, 118 träffas endast 2 gr nidh 93, 112. Om man bortser från det enstaka edher 69, äro även edher 81, 85 (2), 86, 91, edhert 81, edhra 81 inskränkta till senare hälften. I st. f. sidhan brukas i

28 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

hela urkunden oftast sedkhan; betecknande är, att nästan alla exemplen med i tillhöra förra hälften, nämligen 10 (2), 25, 40, 41, 63 (2), men endast två (s. 79, 81) senare delen. Jämte widh förekommer några gånger även wedh 16, 19, 23 m. fl.

En motsättning mellan förra och senare hälften framvisar ock bedhia, som i förra hälften (fr. sid. 51) växlar med bidhia men i senare delen är enrådande med ett undantag s. 92. Väx- ling föreligger ock i liffwia 12 — leffian 57.

I st. f. y förekommer någon gång i: sticke 33, vpliffte 112, tterlighare 95, lidhandes 95.

" Främmande för O. Petri äro helt säkert helbrög(h)da 83, 101, 102 (3), störkias 91, förstörkier 50 liksom ock lygn etc. 8, 9, 10 m. fl. lygnacktug 8.

tilflucht ersättes av tilflycht 11, 36, 94, tillyct 116, 118, til- Alyckt 94, 100 och (o)kysk av okuscha 18, okuscht 48, okuscheet 18 (3), 22, kuscheet 18 (3) m. fi. Från sättaren stammar det enstaka förkynna 68.

I st. f. e brukas ä i främande 12, 21, 35 m. fl. och släcte(r) 76, 105 samt i de enstaka väner 35, godhewän 22, wänskap 417. Begter, begiera, begierelse etc. ha tillsammans antecknats endast 10 gr, under det att de 12 gr utbytts mot begär, begära, begärilse etc. och dessutom en gång mot begiär s. 49. Mera enstaka äro häligt 73 och hälighat 10. Wel utbytes nästan genomgående mot wäl (wel, lekawel etc. träffas inalles 8 gr, därav 7 i senare hälften). Beträffande her — här råder växling, så att i förra hälften här är normalform (här 12 gr — her 2 gr), i senare delen däremot är her vanligast (her 10 gr — här 2 gr). En dylik böjelse för e-former spåras ock däri, att O. Petris ää (huru, huad etc.) i förra hälften endast en gång ersatts av e huad 27, i senare hälften är emellertid detta utbyte vanligt: e när 92, ee huru 83, 87, 88, 94 (2), ee huad 79.

I st. f. ä föreligger a i twart om 25, hoarheet 17, vi(hjwartes 14, 15, 25, 26 samt o, ö i thom 46, thöm 40.

Jämte åstadh förekommer :i senare hälften: aff stadh 84, 85, aff stadt 88 och jämte åwund 62 även awnd 91, affwnd 58, affwndas

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 29

19. Inskränkta till de sista sidorna äro hånd 100, håndawärck 114, ånde 116 (2), 117, 118 (2), ånda 118, åndelighen 91, åndelighe 106, åndeligha 108. O. Petris enfallig, margfallig utbytas mot eenfåldighe 54, marg(h)fålleligha 56, 107.

Framför ng skrives å-ljudet med å o. 25 gr i ord som mång, lång, -gång, wrång. Framför nd kan spåras en viss skillnad i användningen av å-tecknet i förra och senare hälften, i det att i förra hälften 4 antecknats endast 5 gr, i senare däremot 11 gr (mot 2 -ond-). Samma iakttagelse kan göras vid ordet hålla, i det att i förra hälften holla är genomgående (hallat endast s. 30), under det att i senare delen kålla uppträder 14 gr, kolla endast 9 gr. Även av ordet wåld uppträder i senare hälften å 95, 103, 104, 117 liksom i wållet 87.

Verbet låta heter i regel läta, endast 8 gr låt(hja, 4 gr lata.

Någhon skrives i förra hälften mnoghon, -ot etc. o. 42 gr, någhon, -ot etc. endast 6 gr, därav 5 gr i början s. 12—14. Även i senare hälften är noghon normalform (o. 24 gr) men växlar här med någhon, -ot etc. (o. 15 gr). Pron. wår heter i förra hälften wor o. 89 gr, wår o. 38 gr huvudsakligen i början (det sista exemplet har antecknats s. 58). I senare delen däremot är wår normalforim o. 27 gr, under det att wor antecknats endast 5 gr.

Pret. plur. av wara heter i regel woro, wore o. 22 gr. Där- jämte uppträda dock även i förra hälften wåro, wåre 1 gr, i senare hälften endast en gång s. 89. Då O. Petri i Tänkeboken övergår till wore i april 1525, torde o-formerna förskriva sig från honom.

Mot bruket hos O. Petri användes i hela urkunden alter- nativt ö i orden för, före, tilförenne och i förra hälften även i öffwer, som där är normalform. För övrigt föreligger växling i folgde 27, forfolgt 117 — fölgde 91, förfölgdt 116; borttorkadhes 112 — förtörkas 112, förlörkat 111, 112 (4), 113; torst 7 (men törst 62), sompn 18 äro sannolikt främmande för O. Petris språk liksom wällöst 24 med ö.

Mot bruket hos O. Petri förekommer u i orden budhordh 22, brwt 86, 87, brutelighen 87, hulpen 31, hulpit 117 samt i vstraffe-

30 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

lighit 86. Å andra sidan förekommer en gång sokka 9 med o för u.

Ursprungligen : kort vokal dubbelskrives mot bruket hos O. Petri i saak 92 (3), 99, 104, 105, 119, taal 4, maat 5, haat 17 samt i kööt 93, 112.

Gammal lång vokal dubbelskrives i betydligt större utsträck- ning än hos O. Petri i ord som

leed 32, wreedh 17, reedhskap 1, steegh 35, greeck 48, feel 51, heela 4, fördeel 19, reen 20, heeman 35;

säädh 27, läät 10, häär 30, grääss 1, j hääl 104;

blood 60, good 8, moodh 25, stoodh 34, behooff 5, rooff 18, noog(h) 5, 6, book 3, elook 6, -stool 85, doom 86, skoop 4, roop 91, stoor 6, hoor 18, foot 104, emoot 3;

råådl(h) 9, 24, nåådh 44, såågh 10, håån 44, swåårt 31, måått 19;

bröödh 111, nöödh 63, dööf 108, röök 111, böön 54, löön 24, lööss 53.

Särskilt må framhävas, att o vanligen dubbelskrives i av- ledningsändelsen -doom: troldoom 12, 59, wijs(s)jdoom 6, 9, 82, 85, fatigdoom 19, 59, lärdoom 41, 57, mandoom 38, 83, siwkdoom 59, spåddoom 12, jomfrudoom 38, ållerdoom 714 osv.

Dubbelskrivning av e och o föreligger ock i pret. av orden boodde 6 (2) m. f., troodde 35, 714, skeedde 5, 85, beeddes 105, leedder 90, seedda 51, vilka dock möjligen kunna härleda sig från O. Petri, då han använder dylika skrivningar i Tänkeb. redan i början av 1525, t. ex. boodde 41 (13/2 1525), leeddes 56 (8/4 1525), 57 osv.

Beträffande svagtoniga vokaler! kan först anmärkas, att Tänkebokens kanslispråksformer som tale, tage, scriffwe etc. helt undvikits, vilket väl står i samband med urkundens stilkaraktär. Skillvaden mellan kanslispråkets -e och bokspråkets -a var nog medveten. Men dessutom ha vid tryckningen en del a-former tillkommit, som äro främmande för O. Petris språk, t. ex. a i bakdantara, skrymtara, kettara, röwara, predicara, begiära (subst.); i. räkneordet tridhia, ofta i tilförenna, thesta, j så motlla, mera

! Se Palmér i Arkiv f. nord. filol. 38 s. 340 f.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. al

enstaka i huaria natt, i mina köthe, medh rätta, til godha, fögha samt i sammansättningarna äghadelar, redhaboen, redhaboghen, alla redha. Reaktionen har även drabbat bestämda pluralformer på -erne, såsom synderne, presterne, vilka i regel ändrats till synderna, presterna.

I st. f. O. Petris -else användes -ilse och i st. £. -et, -es bru- kas -it, -is. Mera enstaka äro formerna ängil 71, ångist 81, säckirst 84 samt endista 36, elsskeligiste 85, strengiste 85 med övergång -ast ”> -tst.

Avledningsändelsen -igh ersättes 1 förra hälften av -ogh 49 gr och -ugh 85 gr. I senare hälften äro siffrorna -ogh 15 gr (däribland ewogt 89, ewogha 85, 90), -ugh 123 gr. Några enstaka exempel på -ogh i kortstaviga ord utgöra stadogha 64, mångtaloghe 51 och otologheet 63. För honom skrives en gång honum 34 och för skole, skola någon gång skolo 27.

Synkope av mellanvokal föreligger ofta i fadhren 30, 37 (5), 40, 48, 90 m. fl., fadhrenom 28, brodhren 40, modhrena 80, modhrene 81 liksom i pluralerna fädhra 18, 83, fädhrom 18.

Böjningsformer och enstaka ord.

I st. f. wej haffue, döme o. dyl. träffas ofta former som wj föra, wij falla, wij begära eller wij förom, wij taghom, wij bliffwom etc. med -a 1. -om för O. Petris -e.

haf(f)de, sagde, lagde äro normalformer i förra hälften med följande undantag: hadhe 6, 9, 27, kade 28, sadhe 4 (2), 12, 21, 27 (2), 31 (2), 70, ladhe 8. I senare hälften äro de nya formerna nästan genomgående.

I st. f. böjningen skapa: skapadhe, skapte träffas pret. skoop 4 (3) och i st. f. warda: wart förekommer i senare hälften även pret. 2wort 70, 86, 90 (2), 105, 119.

sich utbytes mot sigh s. 17, 28 och tich mot tech 101.

O. Petris ey utbytes i stor utsträckning mot ecke, icke. BSär- skilt i senare delen är ey sällsynt.

Proportionen mellan af och vtihaf, wtaf, vthåff etc. är i bela urkunden tämligen konstant, så att i första hälften aff före-

32 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

kommer o. 34 gr, vthaf etc. o. 16 gr, i senare hälften aff o. 39 gr, vihaff etc. o. 16 gr.

mellan ändras några gånger till mellam 43, emellam 27, mellom 41, emellon 27, antingen till antighen 33, 95. Sannind utbytes i förra hälften genomgående och i senare hälften 2 gr mot sanning 87, 107. O. Petris än thå ath ändras till än doch (ath) 10, 11, 48, en doch 83, 91.

Den olikhet, som finnes mellan O. Petris språk i Tänkeboken och sådant det framträder i Een nyttwgh Wnderwijsning, är så- lunda verkligt djupgående. Det är de för O. Petri själv främmande formerna, som i det följande skola bli föremål för särskild be- handling.

2. Olika sättarvanor.

Av materialsamlingen i kap. 1 torde ha framgått, att vari- antformerna ej uppträda likformigt i hela Wnderw. Det råder nämligen en viss motsättning mellan urkundens förra (Wnderw. I) och senare hälft (Wnderw. II), varvid gränsen går på sid. 70 i Hesselmans upplaga och senare delen börjar med stycket »En lithen wnderwisning huru man schal förstå Aue maria».

Den mest iögonfallande skillnaden är, att i Wnderw. I orden skola, skal, skulle, för — skul stavas med sk, i senare hälften där- emot med sch.

Ljudförbindelsen cht återges i I med kt, i II med ct: -aktig: -actig, akta: acta, makt: mact osv.

I I är proportionen mellan formerna -ogh: -wugh: 49 -ogh mot 85 ugh, i II däremot endast 15 -ogh mot 153 -ugh.

I I skrives alltid intervokaliskt fw, fu, i II även w: bäwa, röwara, öwing, lewerne.

I I saknas skrivningar som snyöö, dywr, lyws, nywta med y.

openbar i I motsvaras av oppenbar i II

Först i II uppträder formen kööt samt p-inskott i kompne, dömpde, benempd.

I I kvarstå nidher, nidh med ett par undantag, i II ha de regelbundet utbytts mot nedher, needh. Detsamma gäller idher: edher.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 38

I I växla lifwa, lUliffwerne: lefwa, leffwerne, gifwa: geffwa, didhia: bedhia, i IL finnas nästan endast former med e.

I ää huru, ää huadh utbytes i I endast en gång ää med e (huad), i II däremot heter det nästan genomgående ee huru, ee huad och en gång e när.

Adverbet här heter i I oftast här, i II oftast her.

Verbet hålla skrives i I endast holla, i II oftast hålla.

Någhon skrives i I med å endast 6 gr, i II däremot omkr. 15 gr; motsvarande siffror för noghon äro respektive 42 och 24.

I förra hälften är wor normalform, i senare hälften wår.

Nästan endast i I förekommer öffwer med ö, endast i II däremot fölgde, förtörka, vilket senare dock kan vara tillfälligt.

I I äro haffde, sagde, lagde normalformer, i II däremot hadhe, sadhe, ladhe. |

Skillnaden mellan I och II kan i korthet karakteriseras så, att i I O, Petris former äro mera förhärskande än i II, där de oftare ersatts av variantformer, vilket visar, att det är två per- soner, som bidragit till omformningen av O. Petris språk, en i förra och en i senare hälften. En olikhet som den mellan skola och schola ådagalägger, att dessa personer äro identiska med tryckeriets sättare, av vilka den ene närmare följt manuskriptet än den andre. Frånvaron av en variantform i förra hälften be- höver därför ej innebära, att den var främmande för dess sättare, det betyder endast, att han undertryckt den till förmån för ma- nuskriptets form. Det är därför kanske ej helt tillfälligt, att vissa variantformer endast uppträda i senare delen, såsom aff stadh för åstadh, hånd, håndawärck, ånde, åndeligh, pret. wort, fölgde, för- förka. Eudast på ett par punkter företer I positiva olikheter mot II, nämligen då O. Petris cht ersättes med kt, ofuer med öffwer eller ker med här.

I vissa fall, då en form i I uppträder omväxlande med O. Petris egen, såsom geffwa, leffwa, bedhia, e huad, vid sidan av gilffwa, liffwa, bidhia, ää huad, men i senare hälften är enrådande, är man i första hand frestad att antaga, att en medveten norma- lisering av den nya formen ägt rum. Denna normalisering är

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIL, NY FÖLJD XXXYVI!I 3

34 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

emellertid endast skenbar. Den börjar nämligen samtidigt, som även former som schola, act, mact avlösa skola, akt, makt, vilket visar, att de båda företeelserna stå i närmaste samband med varandra. Den nye sättaren har helt enkelt använt sin egen ortografi och sina egna uttalsformer med åsidosättande av ma- nuskriptets.

Att denna olikhet mellan I och II väsentligen är sättarnas verk framgår ock därav, att den återfinnes i en skrift, som ut- gått från samma tryckeri omedelbart före Wnderw., nämligen Den svenska tideboken 1525. Även i denna förefinnes nämligen en viss olikhet mellan dess förra och senare hälft, varvid senare hälften här motsvarar förra hälften i Wnderw. och tvärtom. Gränsen går på sid. 39 i Klemmings upplaga.

Tideboken (= Tidb.) trycktes på Richolffs tryckeri före dess förflyttning till Stockholm. Vem som redigerat den är ej bekant. I varje fall torde reformatorerna ha stått främmande för den.

Motsättnvingen mellan första delens skola, skal, skulle, skul ete. och andra delens schola, schal, schulle, schul återspeglas här så, att i första hälften i regel användes sch (omväxlande med sec) i dessa ord, i andra delen har jag antecknat denna stavning inalles endast 5 gr, under det att den vanliga stavningen här är sk, någon gång sc. Även i ändra ord som schapa, schodha, schipilse, forschylla, schynda wm. ff. är sch betydligt vanligare i förra hälften än i senare.

Motsättningen liffwa: lefwa återfinnes på så sätt, att i förra hälften lefua är normalform (9 e — 6 y, i), i senare hälften där- emot lifua; lefua, leva förekomma här endast i starkt daniserande partier. — Härtill kan läggas, att i förra hälften är weder nor- malform (4 e — 1 ?), i senare däremot widher, wydher (5 i, y — 1 e).

Däremot äro i hela urkunden nedher, ed(h)er, edre i majoritet. I förra hälften träffas nider endast s. 25 och idre s. 3, i senare hälften däremot nidher 2 gr, nydher 2 gr. Även härav kan så- lunda samma tendens att bevara i i senare hälften utläsas.

Motsättningen öffwer: offwer avspeglas på så sätt, att i förra

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 35

hälften offuer är normalform, under det att i senare hälften öffuer är minst lika vanligt som offuer.

Ljudförbindelsen &t skrives liksom i Wnderw. cht, kt, ct och några gånger ckt. Av dessa skrivningar träffas

sid. I — 38: kt 10 gr — ct 20 gr, sid. 39 — 103: kl 23 gr — ct 15 gr.

Skrivningen ekt är bäst bibehållen i förra hälften med 14 former, under det att senare hälften uppvisar endast 6 former. På samma sätt bibehålles även i Wnderw. O. Petris former med cht bättre i senare hälften än i förra.

Ändelserna -ugh, -ogh i MAngstaviga ord förekomma i följande proportion:

sid. I — 38: -ugh 24 gr — -ogh 11 gr, sid. 39 — 103: -ugh 18 gr — -ogh 82 gr.

Jfr i förra hälften salugha 23, salughetz 34, saluchetz 35 men i senare salogheet 83, salogheler 101. Att siffrorna i Wnderw. och Tidb. ej äro fullt kongruenta är endast, vad man väntar, då manuskripten ej varit lika och tillfälligheter lätt spela in.

I st. f. fu träffas i förra hälften ibland stavningen ww: owir 1, ower 6 (2), 10, öwer 6, 16, 36, owerwunnith 7. I senare hälften saknas dylika skrivningar nästan helt (jfr dock okhöwisgeasta 82); här uppdyker i stället i ett par danska Partier u i leuendes, leuandis 69, 77, dröuilsom 60.

Då dessa olikheter helt säkert äro sättarnas verk, anser jag mig härmed hava konstaterat, att samma sättare använts vid tryckningen av de båda böckerna, att med andra ord den per- gonal, som av Richolff använts i Uppsala, följde med, då tryc- keriet överflyttades till Stockholm och övertogs av staten. Härmed har sålunda erhållits en fast utgångspunkt för bedömandet även av en del andra former, som äro gemensamma för de båda ur- kunderna, då sättarnas inverkan givetvis icke varit inskränkt till de senast behandlade variantformerna. En fortsatt jämförelse mellan de båda urkunderna torde sålunda kunna ge upplysning om hur långt sättarnas inverkan kunnat gå.

Någon radikal olikhet mellan de båda sättarnas språk har ej

36 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

konstaterats, utan skillnaden består huvudsakligen i graden av anpassning efter manuskriptet, och de mera positiva olikheter, som finnas, äro huvudsakligen (men ej enbart) av ortografisk art. Båda sättarna kunna emellertid mycket väl ha utgått från i hu- vudsak samma språkmiljö.

3. Een nyttwgh Wnderwijsning och Den svenska tideboken 1525.

Parallellismen mellan Een nyttwgh Wnderwijsning och Tide- boken är på de flesta punkter ofrånkomlig. Em del överens- stämmelser kunna visserligen förklaras genom en rent mekanisk överföring av 'Tidb:s form till Wnderw. på så sätt, att sättarna under sitt arbete vant sig vid Tidb:s ortografi och då låtit den inkomma även i Wnderw. Detta är emellertid fallet endast med sådana ord eller skrivningar, som äro mycket vanliga, såsom användningen av th för t i bäthre, låtha osv., eller dh för di landh, skuldh osv. Däremot är det icke antagligt, att en över- ensstämmelse mellan endast enstaka gånger uppträdande ord eller former bör förklaras på detta sätt. För dem får man säkerligen förutsätta en gemensam källa.

Om sch för sk i framljud se ovan sid. 34. Även inuti ord som hielpersche 6, föderscha 6, elschade 45, älschat 5, falscha 60, budschap 27, mischundh 5 osv. är sch vanligt.

Även skrivningen sc är i Tidb. vanligare än i Wnderw.: scaparen T2, scerapa 45 (2), affserapa 64, scugghe 46, miscund(h) 43 (2), 47 m. fl., miscunna 46, 62 m. f., scalt 21, 36, scal 29, 35, 47, scämma 43, komascolandes 1, seuld 55, scada 57, sculo 24, scolo 19 (2), 25, glömsca 52, pasca 60, wanscelega 67, bescom 65, älscoga 61 m. fll Den vanliga beteckningen är dock liksom i Wnderw sk.

Även efter vokal förekommer ch för ki ord som lichama 57 m. f., lichnilse 58. Därjämte träffas sidoformer med c såsom licama 74 (2), 77, 82 m. f., licame 70, som ej förekomma i Wnderw. men dyka upp i NT.

Ej så sällan ersättes gh av ch: ewich 25, ewicht 52, gudelicheet 69, innicheet 69. Här må även nämnas det likartade wischet 45.

CURE POR DET ehe nn Ma a AKT KL a SS

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 37

Om fördelningen av cht — kt — ct se ovan sid. 35.

Liksom i Wnderw. ha någon gång k, kl, kr utbytts mot c, el, er men endast i orden corset 68 (2), clarere 79, clädhe 46, crona 65, crone 66 (2), torne eronen 67, erisne 52, ereatur 9, 10. Den vanliga skrivningen är med & även i förbindelsen kl, såsom 1 klädes ffoller 25, klädhe 54 och klarare 16.

och skrives omväxlande och, oc, ok, av vilka de två senare formerna saknas i Wnderw. I NT uppträder någon gång oc.

Ännu vanligare än i Wuderw. är th för t i olika ställningar, t. ex. vihen 3, beguthen 3, brwth 43, köthi 45, ythermere 13, sökthe 11, owerwunnith 1, effther 9, 16, 17 m. fl., ath 4 m. fl. (vanligt).

På samma sätt förekommer dh för d efter Il och n: hän- dherne 40, stundh 3, ändha 5, eldh 9.

Former med y för 4? äro vanliga: bywder 99, skywler 58,

dyäffuilsin 60, kyöth 5T, ödmywkt 69, folghya 69, snyo(n) 9, 22 m. fi.

2 kvarstår någon gång i ord som lenghie 15, längie 34, henghia 40.

Liksom i Wnderw. förekommer någon gång dubbelskriv- ning av konsonant i anammath 59, anammade 81, i lichammes 33, lychammes 30. Av särskilt intresse är dubbelteckning av 2» i slemme 80, hemman 29, 33, 35, 36, vilka ej finnas i Wnderw. men väl i NT,

Skrivningen penninga i Wnderw. motsvaras av pennengha 31.

Formerna liggia 24, 41, läggia 45, äggiade 10, ryggia 19 med gg äro enrådande.

Formen oppenbar med pp har ingen motsvarighet i 'Tidb.; ordet beter där openbar. Däremot träffas där jämte bort tappa 47, fortappal(s) 64 (2) även fortapath 103. Jämte vp skrives någon gång vpp 45 och genomgående vppa 3, 7, 9 osv. eller oppa 2 etc.

Enkelt t är enrådande i it, ith och är i regel i ffatiger 34, fatigdom; endast en gång förekommer Fattighe 80.

Inskott av b i himbla är regel, och kompne, dömpde, benempd i Wnderw. motsvaras direkt av fulkompna 61, ffulkompna 57 (men fulkomnat 3), hämpd 42, hempdena 10. Ordet somligh förekommer ej. och pres. av komma heter komer.

38 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

> Dei Wuderw. någon gång uppträdande swik, likamen, samwit, kerlich äro vanliga i Tidb., t. ex. swick 5, swikfulla 13, likames 13, samwith 10, kerligh 33, 36, kerliken 33. 1 båda är helwite vanligt.

Liksom i Wnderw. förekommer i Tidb. i regel e i orden ed(hjer 5, 19, 61, edra 5 (2), edre 25, nedher 2, 47, nedder 29, nedderst 9 (se s. 34); ecke, ekke äro vanliga. De i Wnderw. van- liga wedh, hemmel ha sin motsvarighet i de enstaka wed 30, hemmel 3; gefua finns däremot ej i Tidb. Jämte de vanliga i-formerna träffas även bedie 101, bediande 88. Om lefua, wedher: widher se sid. 34.

För y står 2? betydligt oftare än i Wuderw.: beginnilse 4, sind 4, vplipt 51, bligdena 25, bligliga 101, osckilloger 5, for thi 42, 43.

Jämte y förekommer ö i störk 60 men styrk 62, bröst 55 (2) men brysten 30, 33, bördh 44 men byrda 23, öpnar 44 men ypen 41; enbart ö ha wördning 62, wördnyngh 53. Jämte helbrigdä 62, helbrigda 44 förekomma helbrögde 60, helbrögda 58.

Ordet sönder heter dels sunder 21, dels synder (-schipte) 56, (-slithin) 44, (slythin) 16; forschullan 65 har u.

Kort ä-ljud tecknas med ä betydligt oftare än i Wnderw.: främanda 4, släcten 5, äpter 29, tässin 571, hälgat 1, hänne 3, bärg 14, fäm 10 osv. I st. £. heligh skrives ofta häligher 43, hälikt 51 osv. och i st. f. tiena, Henare ofta thiäna 12, thiänere 12, tiänara 16 m. fl. På samma sätt har begiera etc. någon gång ersatts av begärade 3, bigäre 4. Jämte åäwinneligh 61, åäwerdelig(hja 46, 51, äwynneligh 52, äwärdelighyn 53 förekomma ewerdeliga 64, ewerdelige 57, ewerdeliga 74, varjämte ää (f)for 3, 10 m. fl. någon gång ersättes av ee ffor 60, E for vlihan 10, e forwihan 104.

Betydelsefull är växlingen läte vp 8, vpläth 1 — leeth 54, leth 56, gretho 17.

Formerna thom 3 (2), 7T (2), 22, thöm 43, 47, 52, 55 äro vanliga, och för främande skrives ett par gånger frömanda 32, frömundhe 10.

vthwartes med a i Wuderw. motsvaras av jnwartes 32.

Typen å har ännu ej kommit till användning, varför väx- lingen a: å ej alltid erhållit någon särskild beteckning; å-ljud

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 39

föreligger emellertid i bondet 23, treffoldighet 14, tref(f)olloghet 61, 62, träffolloghet 61, siwffolliga 30, 32, alzwollogher 57.

Dubbelformer finnas av orden for (vanligt) och för, för 5, 12, 16, 29, 38, 50, 67, ffolde 44 — ffölgt 9, fölgt 70 (därjämte även folghir 62 ffolger 5T), torst 50, 84, torslad 8 — törsthen 40, törsta 13, törstande 65, drotninges 16 — drötningh 69, drötnyng(h) 14, 22. Endast o ha fortorkat 45, sompn(en) 18, 24. Om offuer: öffuer se s. 34.

Dubbelformer med wu och o äro huffudith 21, huffudet 25, hufwd 40, huffwdh 61 — hoffuod 21, hoffwdh 44, hoffwodh 53; bud och bod äro båda vanliga. Jämte reddugha 4, reddwga 82 finnes räddoga 61, och jämte de vanliga hugswalan 5, hugsualede 17 osv. finnas även hogswalere 64, hogswalede T3, hogswalilse 37. Andra u-former äro fugle 3, fugla 9, 10, sputtas 54, spwttath 102, brwth 43, truldom 57, hulpen 16. Även sokka i Wuderw. har sin mot- svarighet i Wij sokkom 217. |

Dubbelskrivning av vokal är ej så vanlig som i Wnderw. men förekommer dock: taal 4, saat 29, sool 10, nöödh 103, döödh 103, löös 45.

Användningen av a för e i svagtonig eller obetonad stavelse är betydligt vanligare än i Wnderw.: red(hjaboen 44, 100, ärwadel T, arffuadel 11, äraful 14, 22, ärafwlla 74 (2), 63, främanda 4, j myna blodke 64, ära (verb) 4, 16 (2), 18, redaliga 100, wärdalig 100, aff wredha 43, syndara 23, syndalig(h)ja 100 (2).

För e användes liksom i Wnderw. z i avledningsändelserna -Alse, -il, part. -in, -it, i best. art. -zt£ samt även i ändelserna -is, -tr, t. ex. bedis 71, werdogadis 71 (2), angist 70 (2), öffuir 67, bönir 67, löpir 67 osv.

Om växlingen -ugh: -ogh se ovan sid. 35. Märk även i kortst. ord snarone 16, stadoget 10, stadokth 76.

Former som wiy scholo, scholu äro vanliga.

Jämte faderen 71, ffaderen 10, fadernom 3 finnas även de gynkoperade fadhrin 56, ffadrenom 61. Plur. av fader heter på det enda ställe, där den förekommer, fäder 2. Plur. av broder

40 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

heter bröder 14, bröderne 25 men i ett starkt daniserande parti medbrödre 59.

Första pers. plur. pres. ändas på -om, -e 1. -a: bidia wy 1, hafua wy 18, wij ära 16, 18, befalle wy oss 26 (3), bekännom 1, forschylladom 19.

Pret. wart stavas en gång waarth 1038 (som, då kort a-ljud aldrig dubbeltecknas, möjligen bör läsas wort; jfr waald 58). I st. f. lät träffas lot 11, loth 81.

Objektsformerna av personliga pronomina heta vanligen mich, tigh, sigh. Dock träffas även migh, mik, tik, sik, mic och t. o. m. mech 11 (jfr tech i Wnderw.).

Av enskilda ord märkas tcke, ecke jämte ey 52, sannindene 31, sannend 8 m. fl. jämte sanninglena) 45, 47, sannyngena 64, antigha 67, antige 100.

Denna nästan genomgående parallellism mellan variant- formerna i tvenne på samma tryckeri omedelbart efter varandra och helt säkert av samma sättare tryckta skrifter av olika för- fattare kan ej vara tillfällig. Det sannolikaste är väl, att de i viss utsträckning förskriva sig från sättarna. Å andra sidan är det givetvis förhastat att påstå, att en form i Wnderw. alltid för- skriver sig från sättaren, om den kan påvisas även i Tidb., ty dels känner man ej med säkerhet Tidb:s egen språkform, och den behöver ingalunda vara så enhetlig, att inga dubbelformer där fått plats, å andra sidan torde man få räkna med ett in- gripande av tryckeriets korrektor, som ej behöver ha varit identisk med författaren. Dessa osäkerhetsmoment bör man givetvis taga med i beräkningen vid bedömandet av de enskilda konkreta fallen.

En viss nyckfullhet i variantformernas uppträdande i de båda urkunderna kan förklaras därav, att korrektorn ej varit densamme i dem båda. I allmänhet är det ju så, att Wnderw. korrekturlästs betydligt strängare än Tidb., där främmande ord- former i stor utsträckning fått kvarstå. Därför äro ock flertalet variantformer betydligt talrikare i denna urkund än i Wnderw., t. ex. former som kärlich, samwit, beginnelse, vplifte osv. Men även motsatsen äger rum, så att en form som bedhia, som i Wnderw.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 41

är ytterligt vanlig och i senare hälften enrådande, i Tidb. endast träffas inalles tre gånger i starkt daniserande partier, under det att bidia är mycket vanligt, och hemmel, som likaledes i Wnderw. har fått vidsträckt användning, i Tidb. fått stå kvar endast en gång. Frånvaron av en form i endera urkunden behöver sålunda ej heller betyda, att den var främmande för dess sättare, den kan ha rensatg ut av korrektorn. Vid frekvensförhållandena får man dessutom ock räkna med sådana irrationella förhållanden som trötthet och brådska vid sättning och korrekturläsning.

Trots desså ojämnheter kvarstår dock som ett faktum, att i två till innehåll och syftning så olikartade böcker som en ka- tolsk bönbok och vår första proteståntiska programskrift, mellan parallellformerna råder en frapperande överensstämmelse, som ej kan vara tillfällig och som endast kan förklaras därav, att de utgått från samma tryckeri. Den omdaning, som språket under- gått -vid tryckningen genom sättarnas inverkan, har sålunda varit mycket genomgripande och har ej endast omfattat former, som bära en omisskännligt främmande prägel, såsom hittills antagits. Denna slutsats styrkes givetvis i hög grad, om det kan visas, att de alla kunna återföras till samma språkmiljö, och närmaste upp- giften blir sålunda att söka en enhetsformel för alla dessa skif: tande former.

4. Sättarnas nationalitet.

Språket i Tideboken är delvis starkt daniserande, vilket lätt faller i ögonen. Ett parti som det följande på s. 59 verkar så- lunda ren danska: »O Thu heöellyghe sancte Päder den alsom- mectiste gud vdwalde dig serdeliss oc funderede och bygde den hellige kirke paa dig. Oc antworde dig hiemmerigis nökle den tijd han gaff dig macht (och) naade at aflöse alle menniske aff deris synder. Thy flöer iac nu til tig bedendis tig ydmyglyghe ath tiw formedelst den naade tw haffuer aff gud anammath til tig Sancte hans. sancte paul. sancte anders. och alle andre apostel dine käre medbrödre Oc beder for mich med dem til gud alsom- mectiste atb ban mich forlate wil alle myne synder och vnde

42 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

mich den ewinnvelige gläde med edher effther denne forgengelighe werden. Amen>.

Även i andra partier är daniseringen mycket påtaglig. Så träffas exempelvis sid. 70-—80 så utpräglade danska former som nöttog 10, frömundhe 10, vedh 'vet 7173, ödmyka 76, ödmykelighe T7, hannom TT, ydmygste 11, bogh ”bok” 78, kirkio 18, söndher ”synder' 18, sammelidis 79, slemme jöder 80, ydmigst 80, sön son” 80, cristen- dommen 81. De närmast följande sidorna är daniseringen ej fullt så påtaglig men dock omisskännlig med former som worda ”varda” 99, kirke 99, werder 101, wdnödder 101 m. fl. I andra partier är den ännu mindre påtaglig utan att dock någonsin helt upphöra. Ströformer som worde varde” 15, wordher 4171, ffrömanda 32, kerligh 'kärlek” 31, 36 m. fl., forlydhedh 47, sölth ”hunger” 50, korsid(h) 40, 41 vittna oförtydbart därom.

Denna danska prägel skulle ju kunna tänkas bero därpå, att originalet varit danskt, och säkert är, att åtskilliga böner i 'Tide- boken funnits i danskan, då de upptagits i t. ex. Christian Pedersens danska Tidebok av år 1514, men återgivandet av dem i denna urkund vittnar snarare om en gemensam främmande källa än om direkt lån eller översättning. Oregelbundenheten och nyckfullheten i deras uppträdande bleve ock oförklarlig, om de övertagits från ett danskt original. Man skulle då väntat större likformighet, vartill kommer, att så utpräglade danismer som de ovan nämnda knappast skulle fått stå kvar. Den sanno- likaste förklaringen är, att de tillkommit vid tryckningen, att med andra ord sättarna varit dauskar, som praktiserat och kanske fått sin utbildning i Tyskland och av Richolff medtagits till Sverige, då han fått i uppdrag att trycka Tideboken i Uppsala. Nyckfullheten i danismernas uppträdande förklaras då lättast så, att korrektorn av ett eller annat skäl — brådska eller dylikt — förfarit mer eller mindre strängt mot sättarnas former i olika delar av korrekturet. Starkast daniserande är slutet (från sid. 70), då väl brådskan varit störst.

Den avgjort danska prägeln på språket i Tideboken utgör en relativt fast utgångspunkt för bedömandet även av övriga

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 43

variantformer, som äro gemensamma för Tideboken och Een nyttwgh "Wnderwijsning och sålunda förmodligen tillkommit vid tryckningen. De ha sannolikt samma ursprung som de utpräg- lade danismerna och torde sålunda i bär behandlade urkunder få betraktas som danismer, även om de i och för sig kunna anses som goda svenska former. |

Såsom ovan frambhållits, var den positiva olikheten mellan de båda sättarnas språk huvudsakligen av ortografisk art, varför de mycket väl kunna ha utgått från samma språkmiljö, De be- höva därför ej skiljas åt vid den följande undersökningen.

Det jämförelsematerial, som här medtages, är hämtat från följande urkunder:

Lucidarius, AM. 76,8”, utgivet av Brandt, Gamle danske Dy- rerim, utg. av Brondum-Nielsen, Den danske Rimkronike, utg. efter hskr. RK 41i Kungl. bibl. i Stockholm av Holger Nielsen, samt Codex Esromensis, utg. av O. Nielsen, vilka alla härstamma från 1400-talet och representera danska med själländsk färgning! Dessutom har hänsyn tagits till språket i de danska reformations- trycken, framför allt Nya testamentet 1524 (— Christ. II:s NT), där danskan 8. a. s. uppträder under samma yttre betingelser som i de svenska trycken, samt Lis Jacobsens framställning i >Studier till det danske rigssprogs historie». Det är givet, att en jäm- förelse mellan våra variantformer och språket i de nämnda ar- betena närmast måste avse de fonetiskt motiverade formerna, då rent ortografiska skrivningar ofta äro ganska individuella.

Då den ene sättaren använder sch för sk i schola, schul, schulle, erinrar det om lågtyska skrivvanor. Denna stavning var emellertid ej heller främmande för danskan, och i flera skrivelser i Cod. Esrom., t. ex. i nr 256, 257 och 258, skrives regelbundet sch just i dessa ord men för övrigt sk, t. ex. winterskat, sommar- skat, undantagsvis dock även winterschat, sommarschat. Tillståndet här erinrar sålunda slående om förhållandena i Wnderw. II. Även 1 Christ. II:s NT förekommer schalt, t. ex. Tim. 8. 5.

! Se Lis Jacobsen, Studier t. det danske rigssprogs historie s. 96 ff.

44 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Ej heller se för sk är främmande för danskan. Det finnes exempelvis i andra skrivelser i Cod. Esrom., och i ett par Kö- penhamnsdiplom från år 1446 (nr 221, 222) skrives i det förra kommeschullendes, hauceschullendes, schode, i det senare däremot kommescullendes, haucscwllendes.

Skrivningar som stadicheth Dyrerim 11, kerlichet Dyrerim 70, 71, tollochet Dyrerim 12, vnderlich Lucidarius 48, erlich Dy- rerim 4 med ch för gh torde ej behöva exemplifieras vidare. Den utländska formen är påtaglig.

Skrivningen ct för kt är vanlig i de genomgångna skrifterna, t. ex. i Krönikan acth, macth, actha eller i Cod. Esrom. beplictet nr 223, maecth ur 200, Dyrerim acth 7. I Dyrerim skrives emel- lertid i regel kt, t. ex. makt 71, 13, makth 68, akth 68, akt 87, mektugh 71, rwkte 71, frukt 12. Både ct och kt äro sålunda väl styrkta i danskan.

kh för t i olika ställningar är ytterligt vanligt i ord som ythermere (Cod. Esrom. fl. g.), vthan, panth, snarth, effther, broth, nalh, tith, bethee, stakith, mogith, hiertith osv. Att skrivningar som /faridh, arbetedh äro i överensstämmelse med danskt språk- bruk är omedelbart klart. På danskt område få också former som kiertith, arbetedh med th, dh i svagtonig stavelse sin natur- liga förklaring däri, att t i dylika ord blivit tonande, vilket ljud betecknas med d, dh eller th (se Lis Jac. s. 200). Särskilt må framhållas, att efter, effther äro genomgående.

Former som landh, woldh, mandh, wondhe med dh eller I, » äro ytterligt vanliga.

Utbytet av intervokaliskt fu mot w är det gott om exempel på, t. ex. i Dyrerim blywer 70, 71, gywer 71, hawer 69, owe 68, drewelse 67, lewe 92 osv. I Lucidarius är denna stavning regel.

Formerna bywdhe, lywdhe, lyws, spywth med y för i äro ytterst vanliga och i vissa av de genomgångna urkunderna nor- malformer, se exempelvis Krönikans ordbog.

anamma med dubbelskrivet » förekommer i Tidb. endast ett par gånger i ett starkt daniserande parti, varför det helt sä- kert bör sidoställas med övriga danismer, i synnerhet som det

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 45

i reformationstidens danska är så gott som enrådande; se Lis Jac. 8 223 o. 264. Huruvida även fremmande, lekamme böra förklaras på samma sätt, är ej lika säkert. Omöjligt är det emel- lertid ej, att en dausk sättare, i vars språk orden hade formen fremmed, legemme 1. legomme, kan ha fördubblat mm.

Formerna hemman, slemme jöder, cristendommen i Tidb. med förlängt m efter gammal lång vokal äro avgjort danska med tal- rika paralleller i tidens danska, t. ex. redan i Dyrerim hiemme 92, forglemme 67, foorglaomme 67 osv. Se för övrigt exemplen hos Lis Jac. 223 m. fl. Formerna saknas i Wnderw. men upp- dyka ånyo i Nya test.

Fattig med dubbelt t förekommer i Tidb. endast en gång 8. 80 i ett daniserande parti, varför det helt säkert bör återföras till sättaren. Det är nästan genomgående i tidens danska med belägg redan i Krönikan; se Lis Jac. 1738. -bittidha i Wnderw. kan kanske jämföras med det danska flitig (belägg se Lis Jac. 222).

trettebrodher i Wnderw. erinrar osökt om de i tidens danska genomförda thretthe, trette.

Förlängningen av g i liggia, leggia, ryggia, byggia är helt genomförd i danskan. I Krön. t. ex. heta orden ligghe, legghae, tiil rygghe, bygghe. Även penning stavas alternativt med två n, t. ex. i Krön., varför det mycket väl kan stamma från en dansk sättare.

Förtapa förekommer i Tidb. i ett starkt daniserande parti, varför man gärna vill sätta det i förbindelse med övriga da- nismer. Ordets form i äldre danska är tabe, tape; se Kalkar Ordb.

Inskott av » mellan m och ?t är vanligt i tidens danska (Lis Jac. s. 187, 262). Som exempel må nämnas från Dyrerim skempt, bympt, gloempt, forglompt. Från Christ. II:s NT: skempt, dgmpt. Av Lis Jac. anföras fempte, fornempte. Någon direkt motsvarighet till benempd, dömpde med p mellan an och d bar jag dock ej påträffat. — kompne kan exemplifieras från Cod. Esrom. 8. 201 (1486). Formen kommer utan b-inskott är den enda före- kommande och därför naturlig för en dansk sättare.

46 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Säkra danismer äro kerlich, hiltgh, som återfinnas exempelvis i Lucidarius 8. 7 fl. g. Det danska swigh återspeglas kanske i swick, som i Tidb. även skrives swigh; jfr även nedan avd. II.

Formen hemmel är (jämte hiemmel) normalform i de danska reformationsskrifterna och långt tidigare; se f£. ö. Lis Jac. s. 134.

Nedher, nedh, edher, wedh äro i och för sig goda svenska former, men då de ovedersägligen i Wnderw. inkommit under tryckningen, böra även de helt säkert sättas i samband med motsvarande former i tidens danska. De normala formerna äro där nedher, edher samt mnedh jämte nidh, noedh. I Krön. heter det sålunda alltid nedher och i regel nedh men ett par gånger nodh, i Lucidarius synas nedher, nedher likaledes vara i det när- maste enrådande (und. nydher 9), under det att nedh heter nydh 8. Detta är ej tillfälligt. Det förekommer även på annat håll. Palladius liksom Christian III:s Bibel skriver exempelvis ofta nid jämte nedh men enbart nedher (jfr även Lis Jac. s. 213, 246). Formen wedh uppträder mera sporadiskt. Även den bör via sättaren återföras till danskan. De danska reformatorerna skriva widhk eller wedh, och redan långt tidigare är wedh genomförd form exempelvis i Krön. De enstaka mech, tech stå givetvis i samband med de danska mek, meeg, mech, tek, tegh, tech etc., som i vissa arbeten äro genomgående. Däremot heter sedhan i regel sidhen.

Då lefua, leffuerne i senare hälften av Wnderw. helt uttränga liffwa, lifwerne står det i samband med att de äro de naturliga för den danske sättaren, då de i tidens danska äro så gott som enrådande.

bedhia är främmande för O. Petri, varför det måste här- stamma från sättaren, och då bedia, bediandes i Tidb. dessutom förekomma endast i det daniserande partiet i slutet, äro de sä- kert den danske sättarens egna former. I tidens danska är över- gången i: > e helt genomförd i såväl detta ord som det likartade tredie, och e-formerna äro de enda brukliga. Sannolikt böra även formerna wij welie, weliom i Wnderw. sättas i samband med det i danskan vanliga velie 'vilja'”.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 47

Säkra danismer äro förnema och vetherligh. Det senare, som i danskan förekommer under formen welherlecht, utgår från mnut. wetelik (Lis Jac. 8. 135).

Svårare att komma till rätta med är geffua i Wuderw. Att det härstammar från sättaren är säkert, men i tidens danska är det sällsynt. Det förekommer dock t. ex. i Cod. Esrom. nr 268 (1509) med exemplen geffwe, geffuet, wdhgeffuen (skrivet i Lund). Det citeras ock av Lis Jac. s. 141 från Kbh. dipl. nr 118 m. fi. och torde möjligen böra sättas i samband med mnt. geuen.

Att ecke i Wnderw. via sättaren överförts från Tidb., där det är allmänt, torde vara tämligen säkert. Mera tvivelaktigt är, hur lekawäl bör uppfattas.

En form som helwite, som är mycket vanlig redan i Tidb. och kan ha tillbört dess original, kan likaledes mycket väl av sättaren ha överförts till Wnaderw. Ett dylikt överförande i den utsträckning här ägt rum blir emellertid mera förståeligt, om formen ej varit främmande för sättarens eget språk. I flera av de genomgångna danska arbetena, ss. Lucidarius och Dyrerim, är ock t-formen vanlig. I det förra arbetet skrives den heluide, i det senare helwite 3, 7 osv.

for thi överensstämmer med danskan. Även i ord som sticke, vplifte, tterlighare, lidhandes överensstämmer utbytet av y mot med förhållandena i tidens danska. Här beror denna växling på att i själländskan y i vissa ställningar delabialiserats till i (Lis Jac. 8. 117, Bennike-Kristensen Kort & 59). Som exempel kunna anföras från Lucidarius skildh 11, 14, skil(l) 11, 14, från Dyrerim kiisk 4, wkiiske 2, 71, bridhe 7, bride 7, skitthen 9, stikke osv.

Då begiera ändrats till begära, är det i överensstämmelse med bruket i danskan, där ordet heter begere (Dyrerim, Chr. Pedersen), beghere (Krön.) eller bdegere. Dessa former torde få anses som gjälländska, då i själländskan g, & ej uppmjukats framför ä (Lis Jac. 8. 201).

Formerna störk, störkias med ö synas vara främmande för O. Petri, och då störk i Tidb. förekommer i ett starkt daniserande

48 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

parti, är det ej uteslutet, att formen är dansk. — slegrcke är van- ligt i t. ex. Christ. II:s NT.

wällöst, lösteligste hava talrika motsvarigheter i tidens danska; se Lis Jac. 132 o. flerstädes.

helbrögda känner jag ej från danskan.

ee (huru, huadh ete.) förekommer i Tidb. i ett starkt dani- serande parti, och då det dessutom är enrådande i tidens danska, har det säkerligen tillhört sättarens språk. Företeelsen är analog med utbytet av ää mot ee i O. Petris 1530-talsskrifter.

Formen hälig är ej främmande för tidens danska (se Lis Jac. 8. 186), även om normalformen där är hellig; hälig träffas i Wnderw. i senare hälften, hiligha i förra.

thom, thöm äro mycket vanliga i tidens danska och i Wnderw. säkra danismer (se Lis Jac. 114). Gränsen för deras utbredning åt väster går vid Stora Bält; se Benneke-Kristensen Kort Nr 30.

twarl om kan jämföras med thwart offuer, som Lis Jac. s. 123 anför från ett Köpenbamnsdiplom. Formen härstammar väl från lågtyskan. På samma sätt torde även vthwartes kunna ha uppkommit på dansk botten. Ordets vanliga form i tidens danska är dock wthwortes.

bånd, hånd, trefollig, margfollig med å-ljud äro nästan genom- gående i dansk reformationslitteratur; se Lis Jac. 209, 233 f. Då offuer framför allt av den ene sättaren ändrats till öfuer, kan det stå i samband med uttalet i själländskan. Ordet heter ock i äldre själländska bandskrifter ywer (Lucidarius 16 m. fl.) eller öwer (Dyrerim 8, 15). Den segrande formen i reformationstidens danska är dock offuer.

En svårighet vållar utbytet av for, fore, tilforenne mot for- mer med ö, då i danskan o-formerna äro de normala, även om exempel med ö ej saknas. I lågtyskan torde de emellertid alter- nativt haft ö-uttal.

förtörka kan givetvis vara danskt, då tercke redan på refor- mationstiden var normalform; se Lis Jac. s. 247.

Att budh, fugla, redduga med u överensstämma med danskan behöver ej särskilt exemplifieras. Formerna med u äro där ytter-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 49

ligt vanliga. Även hulpen och prefixet v- i vstraffelighit visa överensstämmelse med danskt språkbruk, brwt kan jämföras med skibbrud i Chr. II:s NT.

Formen socka ”sucka” med o har jag ej återfunnit i de genomgångna urkunderna.

En ren danism är förkynna, och kusk med u kan mycket väl ha kommit via danskan, även om kysk, kywsk där äro de vanligaste formerna.

Dubbelskrivning av lång vokal är givetvis rätt individuell. Att den ej var främmande för danskt språkbruk visas av skriv- ningar som lZiltaal, saall, gaal, glaadh, maadh, laadh, spaar, stoor, moodh, boogh, froom, eedh, leed, noodh, logen osv., av vilka de flesta antecknats från Dyrerim. Särskilt må framhävas dubbelskriv- ningen av oo i avledningsändelsen -doom, som i Dyrerim ej är sällsynt, t. ex. iomfrwdoom 6, 7.

Stavningen kööt känner jag ej från danskan.

Ett indirekt vittnesbörd om danskt inflytande utgör förmod- ligen ock utbytet av e mot a i ord som aff wredha, wärdalig, redhabon, til godha, tilförenna, tridhia o. a., i det att reaktionen mot det danska e drivits för långt. Endast på så sätt torde a kunna förklaras i ord som de ovannämnda wredha, wärdalig eller "syndaliga, vilka måste ha varit fullkomligt omöjliga för ett svenskt öra.

Den vidsträckta användningen av i i best. artikeln neutr., i perf. part. neutr., i pres. part. på -is och även i andra ord på -+4s, 1 avledningsändelserna -ilse, -il och -ist står i full överens- stämmelse med danskt språkbruk, i det att ändelserna -is (gen., inf. pass., pres. part. m. fl.), -it (best. art., pret. part.) och -il, -ilse i stor utsträckning ba kvar i ännu 1 Christ. III:s Bibel och hos reformationens huvudskribenter (se Lis Jac. s. 250).

Avledningsändelsen -ugh för -igh är vanlig i ä. själländska skrifter, t. ex. Dyrerim, Lucidarius (Lis Jac. s. 140, 193). Från Christ. II:s NT må anföras vlochtuge, werdug, mechtuge, leduge, edruge osv.

Den synkoperade formen fadhren i st. £. fadheren känner

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII, 4

50 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

jag ej från danskan. Pluralen fädhra kan förklaras på så sätt, att ett danskt fädhre i korrekturet försvenskats till fådhra.

Utbytet av O. Petris haffde, sagde mot hadhe, sadhe synes ha företagits av sättarna, då det finns en bestämd skillnad mellan första och andra hälften i detta hänseende (se sid. 33). Detta utbyte är naturligt för en själländsk sättare, då i tidens själländska skrifter orden redan ha denna form. I Lucidarius stavas de hadhe, lathae, sathae, i Krön. och Dyrerim hadhe, ladhe, sadhe. De mo- derna uttalsformerna på Själland äro ha, sa (se Lis Jac. s. 149 f., 157).

Böjningen skapa: skoop är det gott om exempel på i Luci- darius, t. ex. s. 24 (6 gr), 25 fl. g., 26, 27 osv.

Pret. wort förekommer endast mot slutet i Wnderw., alltså i ett parti som även uppvisar så säkra danismer som hånd, ånd. . Sannolikt bör det därför bedömas sem dessa. Troligen har en dansk sättare återgivit originalets warl med wort enligt sitt eget språkbruk. Betecknande i detta hänseende är, att i handskr. Cod. AM 783. 4? (1430—1460), som är översatt från svenskan, det svenska originalets wart genomgående återges med wort. Även i Gotfred af Ghemens tryck av Karl Magnus Krönika Kria 1501 (?) är wort allmänt (se Lis Jac. s. 230, 231). I äldre själländska skrifter användes or, i Lucidarius ofta wort.

Att utbyta ey mot icke är naturligt för en dansk sättare; jfr Brondum-Nielsen, Sproglig forfatterbestemmelse s. 138 ff.

mellom för mellan kan vara danskt, antighen för antingen är vanligt i danuskan (Lis Jac. s. 121), och sannind heter sanding, sandning eller sanning. I samband härmed kan nämnas, att skriv- ningar som offwerwundna Wnderw. 89, öffwerwundna Wnderw. 89 med ndnr för nn äro vanliga i danskan, t. ex. i Christ. II:s NT: thendne, hendne, endne, kendne osv.; se Brendum-Nielsen Sproglig forfatterbestemmelse s8. 12, 23.

För än thå brukas i danskan cen dogh, entock, endtock o. dyl., varför ett utbyte av den förra formen mot än doch är fullt naturligt.

Nästan alla variantformerna kunna sålunda naturligt ledas tillbaka till en enbetlig språkmiljö, där de äro helt brukliga nor-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. :- dl

malformer och genomförda även i skrift. Denna miljö torde snarast vara 1500-talets själländska, som talats av tryckeriets sättare. Det är sålunda dessas naturliga uttalsformer, som undanträngt författarens former. Sannolikt har i första korrekturet av Wnderw. språket haft en betydligt mera dansk prägel än i det färdiga trycket, där de verkligt stötande danismerna utrensats, under det att sådana former fått stå kvar, som voro möjliga även på svenskt språkområde.

Att även icke fonetiskt motiverade skrivningar, såsom sch, ge, er etc. för sk, kr, kunna härröra från en dansk sättare, fram- går därav, att de faktiskt förekomma i tidens danska, fastän här - givetvis större rum lämnats för individuella skrivvanor. Särskilt må framhävas stavningen sch i hjälpverbet schola, schall, schulle i vissa diplom från slutet av 1400-talet, även om i övriga ord denna ljudförbindelse skrives sk.

De genomgångna danska skrifterna uppvisa icke endast en enhetlig fonetisk prägel utan även stor ortografisk regelbundenhet i samma urkund, och då sättarna väl varit män med en viss boklig bildning, är det ej uteslutet, att de strävat efter att giva språket en viss ortografisk enhetlighet i det arbete, som trycktes, då det låg i tryckeriets intresse att ge åt trycken en så vårdad prägel som möjligt. När sålunda i Wnderw. intervokaliskt och slutljudande d, g efter vokal skrivas dh, gh i ord som skadha, godh, tagha, togh kan det i någon mån bero på sättaren. Ingen av reformatorerna använder nämligen denna stavning konsekvent förrän efter 1526, men i danskan är den fullt genomförd redan i 1400-talsskrifterna, ss. Krönikan, Dyrerim osv.

Är det då sannolikt, att en sättare kunnat åstadkomma en så genomgripande omdaning av språket? En blick i Tideboken med dess blandning av svenska och danska former visar, vad sättaren kunnat tillåta sig. En god illustration härtill ger ock en jämförelse mellan ett av Aksel Andersson funnet korrekturark till Wnderw. och det färdigtryckta bladet. Själv har jag i »Stu- dier över de starktoniga vokalerna i 1500-talets svenska» jämfört olika upplagor av samma arbeten, i vilka sidoindelning och sido-

52 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

beteckning äro fullkomligt identiska, varför den senare upplagan sannolikt tryckts med den första som förlaga, och ändock äro olikheterna mycket betydande. Sålunda utbytes bodh mot bud, ää mot ee osv. Det visar, hur litet man respekterade förlagans stavsätt. Och då detta kunnat ske med tryckt förlaga, hur mycket större möjligheter fanns det icke då med skriven text. Till jämförelse avtrycker jag en sida i Messan 1531 o. 1535 med den senares ändringar inom parentes.

Sid. C3 b: »Kere wener brödhra (brödher) och systra (systrar) j Christo Jesu, Epter wij nw (nu) här (her) forsamladhe (forsam- lade) ärom til at holla (balla), wor herres Jesu Christi natward (natuard), och anamma (annamma) til oss hans werdugha (werduga) lekamen (leceamen) och blodh (blod) j brödh (bröd) och j wijn så- som han thet sielff stichat (stictat) och insat (insatt) haffuer for itt åminnelse teekn, at han sin lekamen (lecamen) och bloodh (blodh) til woro (wora) synders forlatilse (förlatilse) vthgiffuit (vt-) haffuer, Ther före (Therfore) mädhan wij aw alle vtan twiffuel (tuiffuell) äre medh (med) synder beswårade, och åstundom syn- dena gerna qwitte (quitte) wara, wille wij falla på wor knää (knä) och ödhmiwka (ödhmiuka) oss in for wor himmelske fadher medh (med) hierta och mund och bekenna oss for arma älenda (elende) syndare som wij och (ock) ärom, bidhiandes (-d-) honom om nådh och miskund så seyiandes hwar j sin stadh>.

Former som fadhren, helbrögda, dömpde o. dyl., vilka äro främmande för danskan, ba väl inkommit i Wnderw. genom korrektorn, vars språkbruk i viss utsträckning kan ha överens- stämt med Tidb:s.

5. Laurentius Andre& och EBEen nyttwgh Wnderwijsning.

I Samlarens extrahäfte år 1893 har R. Steffen på grund av språket velat frånkänna O. Petri författarskapet till Wnderw. och i stället sökt visa, att L. Andres är upphovsmannen till denna vår första reformationsskrift. Efter Ahnfelts fynd av manu- skriptet till Människans ärliga skapelse, som utgör en omarbet-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 53

ning av en del av Wnderw., kan denna uppfattning emellertid ej vidhållas. Den likhet, som onekligen finns mellan Wnderw.:s och L. Andrees språk, har man då sökt förklara på annat sätt. N. Lindqvist förmenar i ovan anförda avhandling s. 144, att Wnderw. stått under »inflytande av NT:s ortografi». Uttrycket är ej fullt klart. Det får emellertid icke fattas så, att NT:s sättare, sedan han vant sig vid L. Andreges språk, omedvetet överfört detta även till Wnderw., då Wnderw. trycktes före NT.

På ett annat ställe i avhandlingen framkastar Lindqvist även tanken på ett samarbete mellan O. Petri och L. Andre&e. För att man skall vinna klarhet på denna punkt, är det nödvändigt att fastslå, på vilka punkter i Wunderw. en överensstämmelse med L. Andrezes språk äger rum, sådant detta framträder i hans brev.

Först må då erinras om att den omständigheten, att ett ord uppträder både i Wnderw. och hos L. Andree, icke i och för sig berättigar till den slutsatsen, att Wnderw:s form verkligen här- stammar från &L. Andre&e Visar det sig, att denna form även uppträder som variantform i Tideboken, är det åtminstone lika stor sannolikhet för att den tillhört sättaren, som att den skulle förskriva sig från L. Andre&e. Visar det sig så därtill, att den följer endast den ene sättaren, är det all sannolikhet för att den verkligen härstammar från denne. I det följande skall jag göra ett försök att pröva materialet från dessa synpunkter.

Ett av de säkraste kriterierna på att L. Andre&e medarbetat i, resp. författat Wnderw. anses både av Steffen och Lindqvist vara den vidsträckta användningen av ändelsen -ugh för -igh. L. Andreges form är nämligen -ugh med två undantag: owiliogh och menogha. Ändelsen -ugh kan emellertid i Wnderw. svårligen härröra från L. Andree, ty då förstår man ej den olika frekvensen av -ugh och -ogh i förra och senare hälften. Denna olikhet, som återfinns i Tideboken och även där liksom i Wnderw. sanmiman- faller med gränsen för sk: sch i ordet skola, vittnar oförtydbart om att -ugh väsentligen stammar från sättarna.

Även bruket av -il, -ilse, -it för -el, -else-, el överensstämmer med L. Andreges språkbruk. Men om sättaren opåtalt kunnat

54 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

tillåta sig så stora ändringar med ändelsen -igh, kan han givetvis även ha omformat -el, -else, -et till -il, -ilse, -it, i synnerhet som dessa senare former återfinnas i Tideboken. Jfr även utbytet av just dessa ändelser i O. Petris 15380-talsskrifter, trots att dessa satts efter tryckt förlaga.

Utbytet av cht mot et är likaledes i enlighet med L. Andrezes språkbruk, men då et nästan endast uppträder hos den ene sättaren såväl i Wnderw. som i Tidb., härstammar det säkert från denne.

Formerna nedher, needh, edher, leffua tillskrivas av Lindqvist L. Andree, då de uppträda i NT 1526. För dem gäller emellertid detsamma som för -ogh, -ugh: de uppträda i olika proportion i olika delar, icke blott av Wnderw. utan även av Tidb., och i båda urkunderna sammanfaller gränsen för deras uppträdande mera allmänt med gränsen mellan sk: sch, kt: ct, ogh: ugh osv., vilket är oförklarligt, om de verkligen härleda sig från L. Andree. Stavningen needh överensstämmer dessutom ej heller med L. An- dreges ortografi. Detsamma gäller även geffwa.

Fördelningen mellan dää huadh, ää huru och ee huadh, ee huru är i Wnderw. densamma som för ovannämnda former, var- för även dessa snarare böra sättas i samband med motsvarande former i Tidb. än med L. Andreges former. Utbytet kan därför även här vara av samma art som i O. Petris skrifter från 1530- talet, där även åå regelbundet ersättes av ee.

Detsamma gäller även i stort sett om hadhe, ladhe, sadhe, som i förra hälften av urkunden äro ganska sällsynta men i senare hälften genomgående.

Utbytet av & mot ce i ljudförbindelserna sc, el, er är helt i L. Anudreges anda. Av dessa är dock el även O. Petris form i Tänkeboken fr. o. m. 1525, varför den kan utgå. Detsamma gäller om boodde och skeedde (se ovan sid. 30). sc (bortsett från orden scapa, scapare, scapilse) och er äro ytterst sporadiska, under det att de hos L. Andre&e äro normalformer. För övrigt äro ej heller de främmande för Tideboken.

Skrivningen w för intervokaliskt fu användes någon gång

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 55

av L. Andre&e i ord som owerbödughe, owerwäghas, men då den i Wnderw. endast uppträder i senare hälften och dessutom åter- fiunes i Tideboken, är det högst tvivelaktigt, om den härstammar från L. Andrege.

Dubbelskriven konsonant i anamma, penning och i ord av typen liggia, leggia, byggia, ryggia överensstämmer med L. Andres ortografi, men även dessa återfinnas i Tideboken och som nor- malformer i danskan, varför de lika väl kunna tillskrivas sättaren. Även vppå hänföres av Lindqvist till Andre&e, då det uppträder 1 NT 1526. Det återfinnes emellertid i Tideboken och har sä- kerligen samma ursprung som de i Wnderw. ungefär samtidigt uppträdande till, itt, vpp, vilka ej kunna härstamma från L. Andree.

somlighe och kommer utan b-inskott överensstämma med L. Andregs former men även med Tidebokens, varför man även på denna punkt stannar i ovisshet om deras ursprung.

De vanliga helwite, begära, begärilse liksom fornedhra, til- flyckt, fölgde, förfölgdt, budhordh, hulpen, hulpit samt v- som nega- tivprefix kunna bedömas på samma sätt. Så ock sigh samt icke för ey, än doch för än thå, sanning för sannind, vilka ock an- vändas av L. Andre&e och av Lindqvist hänföras till L. Andre&, då de uppträda i NT 1326.

Pret. wort betraktas av Lindqvist som L. Andreges form, som han upptagit från västmanländskan. Det uppträder emel- lertid i Wnderw. endast i senare hälften, varför man gärna där vill betrakta även det på samma sätt som ånde, hånd, margfållugh och andra i denna del uppträdande varianter. Det har möjligen ock sin motsvarighet i Tidebokens waarth 103, om vilket se sid. 40.

Utom de nu nämnda formerna finns det även vissa andra, som visserligen ej finnas hos L. Andrez&e, men som av Lindqvist förutsättas vara hans, då de uppträda i NT. Dit höra förtörka, störkias, vilka återfinnas i 'Tidb. och äro vanliga i danskan, samt helbrögda, vilket det dock är svårt att säga något bestämt om.

I ordet oppenbar har visserligen L. Andree två p, men hans form är wppenbar, varför det är tämligen tvivelaktigt, om änd- ringen av openbar till oppenbar verkligen härrör från honom.

56 | Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Ej heller formen tapa är belagd hos honom, och om den verkligen var hans form, måste han ha upptagit den från annat håll än västmanländskan, såsom Lindqvist anser, då tapa är syd- och västsvenskt. Säkerligen har det dock i Wnderw. samma ursprung som i Tidb.

Ej heller fådhra är belagt hos L. Andree, men förutsättes av Lindqvist tillhöra honom, då han en gång använder pluralen brödhra. Ej heller dessa former äro emellertid mellansvenska och förutsätta därför inflytande från annat håll än västmanländskan.

Härmed ha de talrikast förekommande variantformerna genomgåtts. Det återstår emellertid ännu några former, som mycket väl kunna härstamma från L. Andree, fastän ej heller de äro otvetydiga.

Hit höra de enstaka stadoghe, mångtaloghe, honum med mot- svarighet i Tidb.

Den jämförelsevis vanliga böjningen wij taga, wij falla ete. med a som ändelse i första personen pluralis har endast få mot- svarigheter i Tidb. men är ej sällsynt hos L. Andre&e. Detsamma gäller thesta, tilförenna med a som ändelsevokal, vilka dock ej så sällan uppträda även i O. Petris senare tryckta skrifter (kanske genom inflytande från NT 1526).

Dubbelskrivning av vokalen i saak (5 gr), book, clook, clooch överensstämmer med L. Andress ortografi men också med danskans. De enstaka nemmare, fremmande kunna mycket väl härstamma från L. Andrez&e, som använder just dessa former.

Likaledes torde affstadh, aff stadt vara kanslerns former.

Av översikten framgår sålunda, att stora överensstämmelser finnas mellan språket i Wnderw. och L. Andreges språk. På de flesta och viktigaste punkter torde emellertid denna överensstäm- melse vara tillfällig, då variantformerna även uppträda i Tide- boken och de där svårligen kunna ha annat ursprung än i Wnderw. Andra variantformer, såsom skrivningen ct, -ugh, nedher, nedh m. £., följa sättarna, varför de helt säkert härstamma från dessa. Därtill kommer, att åtskilliga former som geffua, bedhia, ånde, mång, lång, stånda, hålla med å, skrivningen -doom med dubbelt

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 517

o, skrivningarna effther, till, itt, skall, thå, wäl liksom stavningar som kl, seh, som äro främmande för O. Petri, ej kunna förklaras, även om man antager ett medarbetarskap av ett eller annat slag från L. Andregs sida. Dessa måste under alla förhållanden spe- cialförklaras. Det är emellertid mera tilltalande att antaga, att dessa variantformer hava samma ursprung som flertalet av de övriga, så att de alla hänföras till en gemensam källa. Denna kan emellertid i så fall icke vara L. Andrege..

Härmed förnekas ingalunda, att L. Andrez&e kan ha påverkat språket i Wnderw., men de ändringar han företagit behöva ej i första hand ha varit av språkligt formell art. Såsom den för kyrkopolitiken ansvarige har han helt säkert övat censur över sin litteräre medhjälpares skrifter, vare sig i manuskriptet eller korrekturet, i varje fall innan de utsläpptes till allmänheten. Och att det i Wnderw:s språk skall finnas spår av denna kontroll- verksamhet är helt naturligt. Någon formellt språklig bearbet- ning behöver det emellertid under sådana förhållanden ej bli tal om, och, såsom ovan visats, kräver ej heller språkformen i Wnderw. ett sådant antagande: de flesta avvikelserna från O. Petris språk kunna osökt förklaras på annat sätt.

Likheten mellan variantformerna i Wnderw. och L. Andreges språkform är emellertid för stor för att vara helt tillfällig: den kräver avgjort en förklaring. En sådan är ej heller svår att finna.

I vissa fall beror överensstämmelsen på att L. Andrezs egen dialekt överensstämde med den samtida danskan. Detta är fallet, då han använder avledningsändelsen -ugh i stället för -igh, då han skriver Jliggia, leggia, byggia, ryggia med dubbelt g eller då han uttalar ee huru, ee huadh etc. med e-ljud. Överensstämmelse rådde helt säkert också på många andra punkter, såsom då han uttalade fölgde med ö eller hulpen med u och kanske även, då han använder i i ändelser.

Därtill kommer emellertid, att L. Andree genom sin tjänst- göring tidigt blivit förtrogen med danskt och svenskt kanslispråk, och hans eget skriftspråk har helt säkert tagit intryck därav. En dylik påverkan berör väl närmast stilistik, formlära och ortografi,

38 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

och den har säkert varit av betydelse för de former han valt. Klyftan mellan svenskt och danskt kanslispråk var ingalunda oöverstiglig, och många former voro helt identiska i svenskan och danskan, och i åtskilliga fall, då L. Andreg&es form skiljer sig från O. Petris, överensstämmer den med danskan. Exempel härpå ha lämnats i det föregående. Här må erinras om följande motsätt- ningar, vid vilka den första formen är O. Petris, den andra L. Andres och dausk normalform: anama — anamma ; fremande — L. ÅA. fremmande, da. fremmed; fatigh — fattigh ; ligia, lägia — liggia, leggia (da. ligge, legge); pening — penning; träta — trette; liffua — leffua; begiera — begära, da. begere; åäåä huru — ee huru; bodh, reddoghe — budh, reddughe, da. reddwe; holpen — hulpen; 0o- —v- som prefix; besynnerligh — besunnerligh; förskyllan — för-

skullan; komber — kommer; -igh — -ugh; -el, -else, -es, -et- — -il, -ilse, -ts, -it; haffde, lagde, sagde — hadhe, ladhe, sadhe; pret.' wart — worl; ey — icke; sannind — sanning; sendebod — senningebod

da. sendningebud; än thå — en doch; tienist — tieniste.

De former, som här angivits som gemensamma för L. Andree och dåtidens danska, äro i och för sig även svenska former. Rena danismer finnas emellertid också hos L. Andre&, men nästan uteslutande i de tidigare skrivelserna. Som sådana kunna räknas formerna antworde, antwordet, antvordning m. fl., ludilse ”"ydelse', medbrödre, ändelsen -ere i riddere, wepnere, kanske ock wpne i brevet 1504, clostrid, hospitaleds, kanske ock föyer i brevet 1508, scrijgh 1524, blenning 1524, blegung(h) 1524, gutland 1524, slige 1525 kanske ock borgaleije 1524, embilemen 1524. En form som tretta kan ej vara mellansvensk? lika litet som pluralen brödra 1508, vilken däremot mycket väl kan utgå från det i brevet 1504 använda brödre, som väl är av danskt ursprung, och det kan ifrågasättas, om icke det i Västmanland svagt belagda wort hos L. Andre& kan ha samma ursprung.

Redan detta är tillräckligt för att motivera likheten mellan variantformerna i Tidb. och Wnderw. å ena sidan och L. Andreges

1 Se G. Bergman Samnordiskt e s. 69 ff.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 59

språk å andra sidan, och om man så därtill antager, att L. An- drege kontrolläst manuskript eller korrektur, vilket är högst san- nolikt, är det fullt förklarligt, att de sättarformer, som överens- stämt med kanslerns eget språk, fått stå kvar, medan de rena danismerna och sättarfelen utrensats. Härtill kommer emellertid, att L. Andre& själv efter 1526 synes ha ändrat eller åtminstone reglerat sitt språkbruk i enlighet med tryckeriets. En sådan ut- veckling har ägt rum på följande punkter.

Före 1526 enkelskrives i regel d intervokaliskt och i slut- ljud efter vokal i ord som nade, fader, godamen, nider, hade, gud ete. Under 1524 och 1525 förekomma dock vid sidan av dessa även former med dh, såsom beradha, radhfraghas, raadh, raadha, raadhit, widh, widher, tijdh, hädhan, tilbudhis, bidhia, men de äro i stark minoritet. Först efter 1526 är dh regel.

En liknande utveckling gör sig gällande för g. Före 1526 skrives sålunda g eller gh i ord som almogen, ögonen, nagon, swoger, fögo, clagemaal, köpslagen, swaghe, herredagher, sägher, draga, taghet, legho o. dyl. Först efter 1526 är gh enrådande.

Före 1526 skrives nästan enbart t i orden at, vt aff, vtaff, vtinnan, »t-. Endast mera sällan uppdyka former som ath, vth-, vthe, vihwr. Efter 1526 är däremot th regel.

I samband härmed må nämnas, att L. A. före 1526 skriver ytermere, ytermera med ett t men efter 1526 yttermera, ytterligare.

Orden scola, scal, sculle skrivas före 1526 flera gånger med sc, därefter alltid med sk.

Ordet huadh heter före 1526 huat, hwat, efter 1526 huadh, hwadh.

och stavas i regel före 1526 oc, endast undantagsvis och, efter 1526 är däremot formen och regel, oc undantag.

Halvvokalen i framför svagtonig vokal skrives före 1526 ofta y: fremya, sidwenya, semyor, besörgya. |

Före 1526 är /for- minst lika vanligt som för-, efter 1526 är för- nästan enrådande.

Verbet hålla stavas före 1526 vanligen holla (5 gr), en gång

3 2 nd ta +

60 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

halla, efter 1526 hålla (4 gr). På samma sätt ersättes nagon av någhon, poss. pron. wor, wort, waarl av former med å.

Före 1526 användas i-former av sidhan (3 gr) och nider (3 gr), efter 1526 däremot e-former: sedhkan (2 gr), nedhre. Dock träffas även 1504 ett nedan.

Det är möjligt, att en dylik stabilisering förekommer även på andra punkter, fastän något bestämt ej kan sägas härom på grund av materialets knapphet. Sålunda ersättas slig, nock (3 gr) av slik, nogh. Former som fogdener (3 gr), stederne (3 gr), bönderne (9 gr) träffas ej efter 1526, vilket dock kan vara tillfälligt, då endast ett ord av ifrågavarande typ förekommer, nämligen bön- derna, som då har a i ändelsen.

Denna utveckling i kanslerns språk har vid de skilda formerna framhållits redan av N. Lindqvist, som dock bedömer den på annat sätt, i det han synes hålla före, att denna normalisering medvetet och avsiktligt företagits av L. Andree, för att språket i Nya testamentet skulle bli så enhetligt som möjligt. Denna uppfattning medför dock vissa svårigheter. Man förstår ej, var- för han skulle förändra oc, huat till och, huadh eller holla till hålla, at, vt- till ath, vih-, om han icke haft ett mönster att följa. Även valet av wår, någhon, nedher som normalformer efter 1526 förstås bäst, om han påverkats av någon auktoritativ språklig källa, i detta fall säkerligen Wnderw. och NT 1526, där dessa former införts under tryckningen. Men i så fall måste han ock under tryckningen ba haft att göra med dessa båda urkunder.

Forts. Johan Palmér.

Kock: Studier i vnord. gramm. 61

Studier i västnordisk grammatik.

I. Till den förhistoriska böjningen av maskuiina n-stam mar.

Som bekant finnes det i isländsk skaldepoesi några masku- lina 2-stammar, som i motsats till den stora massan av dylika stammar i nom. pl. ändas på -nar:bragnar 'män” osv., och även i vissa andra kasus finner man stundom 2» framför Andelen: dat. pl. gumnum till gumi osv.

Redan tt. ex. Wimmer har i Fornnordisk formlära (1874) 8 64 anm. 3 så uppfattat n i bragnar, gumnum osv., att det uteslutande utgått från gen. pl., motsvarande got. gen. pl. gumane (till guma man"), från hvilken kasus det skulle analogiskt ha spritt sig till andra former. Samma uppfattning har senare uttalats av många andra. Med full rätt har emellertid Emil Olson i Ark. nf. XXVII, 151 f. framhållit, att gen. pl. har allt för ringa frekvens för att ensam kunna ombilda de andra plur.- formerna, och han har framställt följande förklaring av » i nom. bragnar osv.

Typen bragnar beror på analogiskt inflytande från a-stam- marna. En urnord. nom. pl. tbraganz (jmf. got. gumans) över- gick ljudlagsenligt till "bragan, och härtill fogades ändelsen -ör genom påvärkan av a-stammarna: ”"braganör, som regelbundet blev till bragnar. Han tillägger: »Plur. på -nar bör, om detta är riktigt, ha varit det normala vid an-stammarna under ett visst språkskede»>.

Genom detta antagande vill Olson även förklara w-förlusten i orden isl. åt 'urgrossvater' (urno. "awa), lé lie (urno. "lewa) och &lé "vävsten' (urno. "klewa). I plur. "awnar, "lewnar, "klewnar förlorades ljudlagsenligt framför konsonant, så att "änar, "lénanr, Skclénar uppstodo, och genom påvärkan av dessa 2w-lösa former försvann :o även ur nom. sg. ”"awe, ”"lewe, "klewe, så att man fick å: (fakultativt "aw: afi "grossvater'), le(i), kle(t). Vid w-för- lusten har även dat. pl. ”awum”> aum (i bet. 'förfäder'), ”lewum

"> ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLD XXXVIII.

62 Kock: Studier i vnord. gramm.

> leum, "klewum > kleum i någon ringa mån bidragit (jmf. Kock Sv. ljudh. I s. 86).

Denna OÖlsons förklaring av bragnar etc. är helt visst i huvusak riktig, men den torde dock behöva en modifiering eller ett, såsom mig synes, icke oväsentligt tillägg.

Man tyckes icke ha beaktat, att alla säkra exempel på typen bragnar i nom. pl. osv. utgöras av ord med kort rotstavelse.

De i fråga varande orden äro som bekant (jmf. Finnur Jönsson Det norsk-islandske skjaldesprog s. 5T):

nom. pl. flotnar sjömän" (jmf. flot 'Aotte, fotta'),

nom. pl. bragnar (sg. namnet Bragi),

nom. pl. gotnar (sg. Goti hästnamn),

nom. pl. skatnar (sg. skati "hövding"'),

nom. pl. gumnar (sg. gumi "man').

Också å? ("awa) 'urgrossvater', lé(i) "lie ("lewa) och klé ("klewa) 'vävsten”, i hvilka ord Olson med rätta sätter 20o-förlusten i sam- band med äldre former sådana som nom. pl. "awnar etc., hade kort rotstavelse i förhistorisk tid !.

I motsats till förhållandet i de ovan anförda ursprungligen kortstaviga orden bragi (Bragi) med nom. pl. bragnar osv., har det icke ådagalagts, att former med » finnas i nominativus, da- tivug eller ackusativus pluralis av något ursprungligen långsta- vigt ord, t. ex. i ttmti 'tid', barbi 'skepp', harr: 'furste', svirt 'nacke” osv. osv. Det heter alltså uteslutande i nom. pl. svirar osv.

Då nu som bekant språkets långstaviga ord äro vida tal- rikare än de kortstaviga orden, så kan det icke vara en tillfällig- het, att åtskilliga kortstaviga mask. »-stammar hava (eller for- dom havt) typen nom. pl. bragnar, men att detta ej är fallet med någon långstavig maskulin n-stam.

Motsatsen beror på akcentueringen.

/

1 Det ytterligen sällsynta isl. hy: 'träl' kan i relativt sen tid ha bildats av eller ha låtit sin vokalisation påvärkas av det hy- chus', som ingår i komposita sådana som /hybyli (jmf. Noreen Aisl. gr.t & 405), och dess ljudförhållanden ha därför i detta sammanhang intet vitsord.

Kock: Studier i vnord. gramm. 63

De maskulina n-stammarna (ex. urno. nom. sg. "braga, tfima, motsvarande isl. Bragi, timi) hette under urnord. tid som bekant i nom. ack. pl. "braganr, "timanr; senare "bragann, "timann och med förkortning av -nn "bragan, "timan. Jmf. den gotiska böjningen pl. nom. ack. gumans, gen. gumane, dat. gumam.

Nu veta vi nogsamt från brytningsförhållandena, att bryt- ning icke inträtt i kortstaviga ord med »>n»-förlust> (infin. "etan ”> eta), under det att den inträtt i långstaviga ord med >n-förlust> (infin. "helpan > halpa). Detta beror som bekant på följande omständighet: Vid förlusten av det slutljudande -» i Fetan, "kelpan fick a ersättningsförlängning: ”"elä, "helpä. Det kort- staviga ”"etä hade stark levis, det långstaviga "helpa däremot svag levis på ultima; detta vållade, att längden hos det genom

a-förlust uppkomna -ä i etä kvarstod längre än längden hos det genom ”n-förlust uppkomna -ä i ”helpä. Man fick därför såsom samtidiga former etä, men ”helpa, som genom yngre a-brytning blev till kialpa. Se Kock i Ark. nf. XIII, 161 ff.; XV, 234 ff.; XVII, 142 noten; XXVI, 321 ff.; Uml. u. Brechung s. 255 ff.; Pipping och Sjöros i Ark. nf. XVI, 218 not 2.

Då alltså den genom »>n»-förlust> uppkomna vokal-längden kvarstod längre i det kortstaviga eta än i det långstaviga ”helpa > thelpa > hialpa, så är det naturligt, att även det slutljudande -n kvarstod längre i ordtypen "etan än i ordtypen ”"helpan.

Nu tillhör ju nom. ack. pl. fbragan samma ordtyp som tetfan, och nom. pl. fliman samma ordtyp som helpan; den förra typen var kortstavig med stark levis på ultima, under det att den senare typen var långstavig med svag levis på ultima. Denna olika akcentueripg vållade, att nom. ack. pl. "bragan kvar- stod, då nom. ack. pl. "fiman redan blivit till "fimä, "tlima.

Vid denna tid utsattes nom. ack. pl. av de mask. »-stam- marna för analogi-påvärkan från de mask. a-stammarna.

Men då nom. ack. pl. på ljudlagsenlig väg fått olika for- mer i den 'långstaviga typen nom. och ack. pl. ttima (med slut- ljudande vokal) och i den kortstaviga typen nom. och ack. pl. thragan (med slutljudande konsonant), så är det icke överraskande,

64 Kock: Studier i vnord. gramm.

att analogi-inflytandet från de maskulina a-stammarna framträdde på olika sätt i de två ordgrupperna pl. "tima och pl. "bragan.

Då man hade ack. pl. tima (< "timanr) och nom. pl. Flima (< "limanr), men ack. pl. staina och nom. pl. stainar, så antog nom. pl. "fima analogiskt formen timar.

Den kortstaviga typen med nom. ack. pl. "bragan (< "bra- ganr) behandlades däremot på detta sätt: Man hade av masku- lina a-stammar i nom. pl. stainar (till isl. steinn) ete., vidare "aftanar (till isl. aptann), "morgunar (till isl. morgunn), "himinar (till isl. himinn) etc., ytterligare "lukilar (till isl. lykillj, "sadwular (till isl. sppull) ete.; samt i ack. pl. staina etc. — "aftana, "mor- guna, "himina etc. — ”"lukila, "sadula ete. Efter dylika plural- former fingo pl. "bragan i nominativus formen "braganar, i ackusa- | tivus formen "bragana. Dessa former gåvo senare bragnar, bragna.

Från den på detta sätt uppkomna nom. pl. bragnar, gum- nar osv. och från den sålunda uppkomna ack. pl. bragna, gumna ävensom från gen. pl. bragna, gumna, som sedan gammalt (jmf. got. gen. pl. gumanée) hade » + vokal, överfördes 2» redan under förhistorisk tid stundom till dat. pl., så att man fick t. ex. dat. gumnum.

Som bekant använder isl. bräbgumi i nom. pl. alltid bråp- gumar (icke ”"bråbgumnar; se t. ex. Finnur Jönsson anf. st.). Detta förklaras tillräckligt därav, att detta kompositum icke finnes i det gamla poetiska språket; brupgumi upptages icke i Egilsson- Jönssons Lexicon poeticum, 2:dra uppl., och det är ju blott i det gamla poetiska språket, som typen gumnar förekommer. I prosa-språket har » i typen gumnar på analogisk väg förlorats genom påvärkan av nom. sg. gumi eta — För övrigt är det möjligt, att i kompositum bråbgumi nom. pl. till följe av akcen- tueringen aldrig hetat "bråbgumnar. Såsom nämnt hade nom. pl. fguman under förhistorisk tid stark levis på ultima. Kom- positam nom. pl. "brudguman akcentuerades däremot med fortis på första, semifortis på andra och levissimus (icke stark levis) på tredje stavelsen. Därför borde ock -» i nom. pl. "brudguman ljudlagsenligt förloras tidigare än i nom. pl. "guman och ungefär

Kock: Studier i vnord. gramm. 65

samtidigt med -» i den långstaviga nom. pl. "timan > "tima. Nom. pl. "brädguma kan därför liksom nom. pl. "fima analogiskt ha fått & från nom. pl. tstatnar etc.

På grund av ovanstående anmärkningar menar jag, att un- der en förhistorisk period de kortstaviga maskulina n-stam- marna över huvud havt nom. pl. på -nar:bragnar, gumnar, hognar etc. och ack. pl. på -na:bragna, gumna, "bogna etc., men att dessa ändelser -nar, na icke använts i de långstaviga maskulina 2-stammarna, som alltså i nom. pl. hette "timanr > tfiman(n) > "tima, senare analogiskt timar — i ack. pl. "fimanr > "fiman(n) > tima.

I Aschw. gr. 8 416 anm. 7 förmodar Noreen med tvekan, att i fsv. spint speni 'spene” na analogiskt skulle ha överförts från gen. pl.,, så att man i nom. pl. fått spinnar, spennar. Det synes mig vara något ovisst, hvarifrån »spinnar»>, »>spennar» äro hära- tade. Söderwalls ordbok antecknar till den fsv. normalformen spini en form spinna från Klosterläsn. 310 en gång, hvilken form är ack. pl. — och en form spenna från Läkeböcker 8:43 i ut- trycket »til then spenna> (sing.). Pl. spinar till det kortstaviga spini skulle visserligen kunnat få » på samma sätt som bragnar, gumnar osv., men på stavningen med nn i spinna, spenna i rela- tivt sena fsv. urkunder torde knappast något kunna i detta av- seende byggas; jmf. t. ex. att LB. 8 å näst föregående sida har oghonnen i st. £. oghonen (best. pl. till agha)!.

Det kan förtjena nämnas, att det huvudsakligen (men ej uteslutande) är i kortstaviga maskulina 2»-stammar, som de fornnord. språken visa spår av den gamla ljudgruppen » + vokal (jmf. got. gen. pl. gumané) i genitivus pluralis. Exempel

1 Den av Noreen anf. st. såsom ett äz. Aey. med tvekan nämnda nom. pl. kepna (i st. f. kepa) i ÖGL. har jag icke kunnat anträffa med anlitande av lexikaliska och grammatiska skrifter. I Gutalagen finnes en gång, säkerligen genom skrivfel, ack. sg. hanna i st. f. kana (till nom. hani 'tupp'). Då hani är ett kortstavigt ord, skulle ett kanna (i fall det funnits) ha kunnat förklaras väsentligen liksom bragnar osv., dvs. att hanna fått nn från pluralis.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 5

RH EER e

66 Kock: Studier i vnord. gramm.

på gen. pl. -na i ursprungligen kortstaviga ord äro i isländskan bogna (till bogi "båge') en gång hos Einarr Skålaglamm (Gislason Efterladte skrifter I, 107), bragna, skatna, gotna, gumna. Hit hör även åna-sött "gubbsjuka (Ynglingatal), som (se Läffler i Ark. III 188 £., 287) uppstått ur "awna-sött med gen. pl. tawna (till fawi 'grossvater', isl. dels afi 'grossvater', dels å? 'urgrossvater'); jmf. got. awo "grossmutter. Fornsvenskan har -na i de kortstaviga (run.) flutna Rök (till floti 'sjöman', Bugge), nefna (var. nemna till nevi näve) ÖGL. (nämnt redan hos Rydqvist II, 196). — Forngutiskan har gutnal ping Hist. 2, som enligt Lindroth Från Filo- logiska föreningen i Lund IV s. 66 ff. uppstått ur "gutna alk 'gutarnas helgedom” (jmf. got. alhs etc.) med tillfogande av ping. Även om den gamla förklaringen av gutnal bing, enligt hvilken detta uppstått ur gutna albing 'gutarnas allting', är riktig, så in- går gen. pl. gutna i sammanställningen. — Mera sällan finnes gen. pl. på -»a i långstaviga maskulina n-stammar t. ex. det sällsynta isl. uxna (exempel i IED.), fsv. wxnabec SD. II (1289).

I ord med kortrotstavelse hade den gamla gen. pl. gumna (got. gumane) ete. med » + konsonant, vid bevarandet av n, ana- logiskt stöd av nom. pl gumnar etc.; n i gen. pl. uxna hade analogiskt stöd av nom. ack. pl. yxn.

I. Växlingen -win (yn) :-un i Sigyn : Sigun och "Auöwin(n) (Auduenus): Aupun(n).

Som bekant antar man allmänt att Sigyn, namnet på Lokes maka, uppstått ur ett äldre "Sigwin. Till Sigyn förekommer sidoformen gSigun. Dessutom är det sedan länge känt, att det ags. mansnamnet Fadwine är identiskt med det isl. Aupun(n); redan t. ex. P. A. Munch hade insett detta. Emellertid har nå- gon tillfredsställande förklaring av växlingen "Sigwin Sigyn: Sigun och Eadwine: Aubun(n), så vitt jag ser, icke blivit given.

Denna fråga sammanhänger nära med spörsmålet, huru växlingen -vin (-win):-yn i "Sigwin: Sigyn samt i de talrika forn- norska ortnamnen av typen Biorgvin : Biorgyn, "Odinsvin : Odinsyn osv. bör uppfattas.

Kock: Studier i vnord. gramm. 67

Jag har havt tillfälle behandla detta sistnämnda spörsmål i Anschw. accent. s. 212 (jmf. även Ark. nf. II; 20 £.), Sv. ljudhist. I $$ 73, 116, Uml. u. Brech. s. 186. På fornnord. tid har i semifortis-stavelse ljudgruppen i (med kort eller långt i) ljud- lagsenligt övergått till :y (med kort eller långt y), när en labial eller labialiserad konsonant omedelbart följde (Biorgwin > " Biorg- wyn ete.). Därefter förlorades 2! framför det labiala y (ex. Biorg[wlyn), liksom w förlorades t. ex. i s[w]ystur (oblik kasus till systir), som genom kombinerat yngre u-omljud uppstått ur "swistur.

Enligt denna ljudlag förklaras t. ex. i fornnorska ortnamn motsatsen Win 'betesmark” (a Viniom DN. IV, år 1446; Norske gaard- navne X, 369): tÖpinswin > Odinsyn ib. XIV, s. 315 (Sendre Trondhjems amt) — "+ Ullar-win (gen. av gudanamnet Ullr + vin) > Ullaryn DN. II, 28 (No. gaardn. V, Buskeruds amt, s. 7). — > Helliswin (gen. sg. av hellir 'klippehule' + vin) > Hellissyn BK., dvs. Hellisyn (No. gaardn. XII, 529, Nordre Bergenhus amt). Om dylika komposita med -vin, -yn till senare led jmf. Norske gaard- navne Indledning s. 86 f.

Samma ljudutvecklingar ha inträtt i t. ex. fSigwin: Sigyn (Lokes hustru) — ”"Hlabwin: Hlobyn, mytologiskt namn på jor- den. — Hit hör ock personnamnet fSyvindr:fnorska BOyndr. Gywindr blev till "Gyf[wlyndr, som gav fnorska Gyndr (fsv. Onder; jmf. Kock Sv. ljudhist. V, 225). Andra exempel på ljudlagen wi > Y anföras i den s. 66 f. nämnda literaturen !.

Senast i Aisl. gramm.t (1923) & 226 vill Noreen, om ock med tvekan (>wol») förklara växlingen Biorgwin : Biorgyn, + Sigwin: Sigyn etc. på helt annat sätt. Han menar, att vid en böjning nom. ”Sigwin :gen. "Sigwiniar etc. andra stavelsens i-ljud skulle ha förlorats, hvarvid w vokaliserades till u (alltså "Siguniar);

! Hit kunna måhända föras också ags. hälwende 'salutary? : isl. heilyndi "hälsa (jämte heilendi, heilindi) — ags. heardwendlice 'severely': isl. harbyndi 'haard behandling”, dvs. att "heilwindi, "hardwindi blevo till heilyndi, harbyndi genom övergången -win- > -[wlyn- i semifortis- stavelsen. Emellertid kunna (jmf. Falk i Beiträge XIV, 50 samt Kock i Ark. nf. V, 145 noten) dessa sistnämnda ord också annor- lunda uppfattas.

68 Kock: Studier i vnord. gramm.

senare skulle ”"Siguniar genom :-(g-Jomljud ha givit BSigyniar ete., och från detta skulle y-ljudet analogiskt ha inträngt i nom. + Sigwin, hvarigenom Siglwlynr uppstod. Också den i Cod. upsal. av Snorres Edda mötande formen i Sigun skulle enligt honom (i Namn och Bygd VIII s. 2 noten; jmf. hans Aisl. gramm. & 235 anm. 4) ha utgått från gen. sg., nämligen från Sigunar, en biform till gen. Sigyniar.

I överensstämmelse härmed uppfattar han u i Aupun(n), dvs. att vid en böjning nom. "Audwinr : gen. ”Audwinar andra stavelsens ? förlorades, hvarvid vokaliserades till u (Audunanr); från gen. Audunar skulle andra stavelsens u analogiskt ha in- trängt i nom. "Audwinr, så att Auplwjun(n) osv. uppstod.

Av följande skäl kan jag icke ansluta mig till denna (av teoriens upphovsman med tvekan framställda) mening.

Biorgwin, "Öbinswin (Odinsyn), "Ullarwin (Ullaryn) etc. ävensom "Sigwin (Sigyn), ”Audwinr osv. voro ju komposita, och de böra därför ha akcentuerats med fortis på första stavelsen och med semifortis på andra sammansättningsledens rotstavelse. Denna akcentuering hade tydligen även motsvarande genitiver: + Björgwiniar, Q'dinswiniar, «Ullarwiniar, "SigwWniar, "Audwinar ete. Då semifortis (ej infortis) hvilade på andra stavelsen av + Biörgwiniar, "Sigwiniar, ”Aådwinar och på tredje stavelsen av "O'Tinswiniar, + Ullarwiniar, så kunna dessa stavelsers rotvokaler icke ha synkoperats. Man kan icke antaga en så stark reduk- tion av dessa rotstavelsers vokaler, att de icke blott fingo infortis, utan att denna akcent ytterligare reducerades, så att vokalsyn- kope inträdde. Detta särskilt, när man besinnar, att den i fråga gatta vokalsynkoperingen skulle ha inträtt så tidigt, att den yngre i-omljudsperioden ännu icke hade avslutats; sedan ”Odins- winiar etc. blivit till "Ödinsuniar, skulle ju enligt här refererade teori, detta ha övergått till tÖdinsyniar, hvarefter y analogiskt inträngt i Odinsyn osv.

Vid förklaringen av Aupun(n) enligt denna teori finnes en annan mycket betydlig svårighet. Ordet vinr 'vän' är ju en ?- stam med böjningen nom. vinr, gen. vinar, dat. och ack. vin. I

Kock: Studier i vnord. gramm. 69

överensstämmelse härmed bör Aubun(n), som ju har vin(r) till senare kompositionsled, under förhistorisk tid hava böjts; dvs. nom. "Audwinr, gen. "Audwinar, dat. och ack. "Audwin. Nam- net var alltså tvåstavigt i tre kasus (och bland dessa i de myc- ket använda nom. och ack.), under det att det var trestavigt blott i gen. Man kan icke antaga, att u-vokalisationen, som fanns endast i gen. ("Audwinar >) Audunar, skulle ha överförts till de tre kasus nom. "Audwinn, dat. och ack. "Audwin.

Man bör alltså enligt min mening söka förklaringen av ul- timas u i Sigun och Aupun(n) på annan väg.

Som bekant finnes i de fnord. språken en hel mängd kvinn- liga namn med -unn(r) till senare led såsom Åsunn, Hreibunn, TITpunn, Ingunn, Iörunn, Liotunn, Steinunn, Stunn, Piobunn, Pörunn. Sedan nu enligt den ovan s. 66 f. nämnda ljudlagen "Sigwin övergått till Sigyn, så är det helt naturligt, att detta under in- flytande från de talrika kvinnonamnen på -unn Ibpunn, Iörunn osv. fakultativt fick formen Sigun. Jmf. t. ex. cod. ups. i SnE.

II, 312, där frågan »hverso skal kenna loka?» besvaras sålunda: .

>... biofr iotna hafs. ok brisinga mens. ok ibvnnar epla. sleipnis frenda. ver sigvnar.>

Till god del i harmoni med namnet Sigun uppfattar jag namnet Aubun(n).

Detta återfinnes icke blott i det ags. Fadwine, utan även i det kontinental-germanska Audwin (a. 700), som också skrives Audoin, namn på en longobardisk konung (under 5500-talet), och Bom latiniseras Audoenus (namn på en biskop i Amiens under 5000-talet, och namn på en biskop i Rouen under 600-talet; Förstemann Namenbuch, andra uppl. sp. 204). På västnord. om- råde har namnet vanligen formen Aupun(n), men även Aupon(n) förekommer!. Den yngre fornnorskan har på 1400-talet ofta Audin Auden; se Lind Dopnamn. Fsv. literaturspråket använder Odhin, fdanskan Aihen; se Lundgren-Brates och O. Nielsens ar-

1 Eodhond finnes såsom namn på en nordbo också i en forn- irisk källa (Marstrander Bidrag til det norske sprogs historie i Irland s. 47).

ad

70 Kock: Studier i vnord. gramm.

beten. Sammansättningslederna i namnet utgöras som bekant av aubpr 'rikedom' och vinr "vän'.

Liksom i "Sigwin > Sigyn, t('pinswin > O'pinsyn osv. över- gick wi i "Audwinz ljudlagsenligt till [w]y, så att "Audyn(n) uppstod.

Men här bör nogsamt beaktas, att ordslutet -yn(2n) i masku- lina namn eller i andra maskulina ord icke eller så gott som icke användes!

Det är därför lätt begripligt, att det ljudlagsenligt utveck- lade ("Audwinre >) "Audyn(n), hvad vokalisationen av ultima an- går, anslöt sig till andra ord på -n(2n), med en vanligare vokal framför -n(n), alltså till ord på -un(n) eller -in(n).

Nu hade språket maskulina på -unn sådana som isl. totunn "jätte (som upptages även bland iotna heite), morgunn '"mor- gon', olunn en fiskart; fornnorska gudanamnet Odhun, sidoform till Opinn. Gen. Oduns, Odons finnes år 1392 och år 1476; också ortnamnet Odonsogh osv. anträffas under medeltiden; se Lind Dop- namn. Att beakta äro också isl. zormun-gandr och orfunti 'oxe” (jmf. Torp 8. XLIV i Heegstad o. Torps ordbok). Jmf. även fsv. apton. Men dessutom egde det isl. (norska) fornspråket som nämnt en hel rad kvinnliga namn på -uwnn, nämligen de ovan s. 69 anförda Ipunn, Iörunn ete. ete. Det är därför naturligt, att det ytterst sällsynta -ynn i namnet "Audynn på analogisk väg er- sattes av -unn under inflytande från de maskulina iolunn osv. och från de feminina Ipunn osv.

Ett gott stöd för denna mening ser jag även däri, att Aupun(n) har normalt i dativus Aupun(n)i, ehuru simplex vin(r) använder i dativus blott vin; efter dativer sådana som JIébrunnt,

1 Ett sällsynt undantag utgör det maskulina Fiorgynn, en mot- svarighet till det feminina Fiorgyn, som är ett namn på jorden. Men det mask. Fiorgynn är ytterligen sällsynt. Det finnes blott en gång i Lokasenna 26 i uttrycket Fiorgyns mer och i SnakE. I, 304 en gång i uttrycket döttur Fiörgyns. Detta mask. Fiorgynn har tydligen kunnat bibehålla sitt ordslut -yn»”» under inflytande från det rätt vanliga och samhöriga fem. Fiorgyn. I feminina ord är ju -yn en icke sällsynt ändelse (Sigyn, Biorgyn ete.).

Kock: Studier i vnord. gramm. 71

Ingunni, IBunni, Reidunni, Steinunni, Pörunni osv. har Aupun(n) antagit dativ-formen Aupun(n)i. Också det stundom i gen. Aubun- nar mötande långa » (nn; ex. i Linds Dopnamn) kan bero på inflytande från gen. Iörunnar, Ingunnar osv.

Det latiniserade Auduenus ("Auduinus) angiver ett fordom brukligt, men icke uppvisat fnord. "Audwin(n), som genom på- verkan av simplex vin(r) bibehållit senare kompositionsleden så- som -win(nr) (och ej låtit den övergå till -yn(n), -un(n)).

På östnord. område åter undveks det annars icke använda -ynn i ("Audwinn >) "Auäynn genom anslutning till den ofantliga massan av tvåstaviga maskulina ord på -tnn: namn sådana som Ödhin, Hidhin ete., subst. himin, morghin etc., adjektiva ord: eghin, höpin, bundin, bitin ete. Genom påverkan från dessa och dylika ord erhöll "Audyn(n) formen Audin(n) fsv. Odhin. Att även i vissa trakter av det västnord. området samma inflytande gjort sig gällande, visar det i den yngre fornnorskan förekom- mande Audhin(n)!?.

Dessutom kan formen fno. Audin fsv. Odhin även förklaras sålunda: I relativt oakcentuerad ställning i satsen förlorades mellan konsonant och vokal i ord (namn) sådana som "Harwaldr: Haraldr i förbindelser av typen Har[wjaldr Swéinsson med Har[wlaldr relativt oakcentuerat, och även, när Har[wlaldr var en relativt oakcentuerad vokativ (Kock i Ark. nf. V, 143 ff.). Redan under formen Audwin(n) kan detta namn i likartade ställ- ningar (Audä[wlin(n) Swéinsson) etc.) och med dylik akcentuering ha blivit till Audin(n).

Härledningen av det isl. osv. personnamnet Häkon är om- tvistad och omtvistlig, och jag skall icke uttala någon mening därom.

1 Det är möjligt att uttalsformen Audyn representeras av run. aupin på Högstena-stenen nr 72 hos Torin Vestergötlands run- inskrifter (Bautil 936, Liljegren 1355), dvs. att i i aupin angiver y-ljud. Men detta run. aubin är obetingat snarare att omedelbart sammanställa med det fnorska Audhin.

Rn NR NG RR JR Fa RE RAR Fe Rs = msn - SE dn odören NER RAA KAN tang ” så da RR

12 Kock: Studier i vnord. gramm.

Det fnorska Håkon har normalt o (ej u) i andra stavelsen, men även formen Håkun finnes. Såsom latiniserad form använ- des dels Hacquinus (år 1248 etc.), dels Hakonus (år 1299 etc.; se Lind Dopnamn). Däremot synes Haquin utan latinsk ändelse icke ha påvisats från norska eller isländska medeltids-urkunder. Förhållandet är väsentligen detsamma i de östnord. språken. Lundgren-Brates Personnamn har Hakon, även Hakun; O. Niel- sen Hakun, även Hakon; båda lat. Haquinus.

Enligt E. Björkman BEigennamen im Beowulf s. 53 ff. ut- göres senare leden i Håkon Håkun av ”-kungja "släkt, till hvilken mening von Friesen Rö-stenen s. 94 synes vara böjd att ansluta sig. I fall denna härledning är riktig, intresserar namnet oss icke egentligen i detta sammanhang. Den latiniserade formen Haquinus kan ha bildats till Håkun efter analogien Aupun(n): lat. "Auduinus (Audwenus).

Den stora frekvensen av o-vokalisationen i ultima av Håkon (Hakun) torde i alla händelser bero på inflytande från konr 'ättling”.

Icke häller skall jag här inlåta mig på att söka förklara den mycket debatterade växlingen isl. Yngvin : Ingun- (Yngun-) etc.

Isländskan använder dels Ingun- (Yngunn-), dels Yngvin !.

Liksom gen. "Audwinar till följe av akcentuerinpgen med fortis på första och semifortis på andra stavelsen icke kunde ljudlagsenligt övergå till Audunar (se s. 68), så kunde "Ingwin(n) ( Yngwin(n)) icke häller ljudlagsenligt få i gen. Ingunar osv. Ty nom. "Ingwin(n): gen. "Ingwinar hade naturligtvis samma akcen- tuering som ”"Audwin(n): "Audwinar. Om u i Ingun- uppstått i Norden (och icke införts från annat germanskt språk), så kan

1 I Lokasenna str. 43 finnes såsom nom. ingvnar freyr; i Olafs saga h. helga (1853) s. 2 gen. Jngunarfreys; i Fornm. sögur IV, 3 gen. Ingunar-Freys (var. Yngvi-Freys). Heimskringla (ed. Finnur Jönsson) s. 33 har i vissa hss. Yngunne, -i4, i vissa andra hss. Yng- vin. Hos Saxo omtalas Vngvinus, en »Gothensium rex».

ÖA se Rå LR RAR SEE

Kock: Studier i vnord. gramm. 13

man överväga, huruvida växlingen -vin:-un i det mycket vanliga personnamnet "Audwin(n) (Audwenus etc.): Aupun(n) till det säll- synta namnet "Ingwin(n) (senare ljudlagsenligt "Ing(w)yn(n)) fram- kallat sidoformen Ingun- (Yngunn-). Härvid skulle väl även de 8. 70 f. nämnda orden med ordslutet -unn ha kunnat spela en roll och särskilt det med ”"Ingwin(n) (Yngvin(n) delvis samhöriga feminina Ingunn med gen. Ingunnar!.

1! Uppfattningen av växlingen Yngvin: Ingun- är väsentligen oberoende av huru man bör förklara det första 7 i det mångom- skrivna isl. Ingunar freyr (gen. Ingunarfreys).

Redan P. A. Munch hade insett, att det i Beowulf mötande fréa Ingwina 'Ingvännernas herre” är väsentligen identiskt med det isl. Ingunar freyr. I (svensk) Historisk tidskrift 1895 s. 160 f. förklarade jag Ingunarfreyr såsom en sammansmältning av ut- trycket "Inguna ärfreyr "Ingvinernas äringsherre”.

Jmf. att Fgutna all(h) blivit till gutnal 'gutarnas helgedom? (ovan s. 66).

Mot denna min härledning bör icke — såsom det skett — in- vändas, att den ej vore antaglig, emedan treledade sammansättningar fordom liksom nu undvikas.

Att treledade komposita stundom förkortas, är allbekant. Men å andra sidan äro treledade sammansättningar mycket vanliga så väl i fornspråket som 1 våra dagar. Jag erinrar om sådana talrika kom- posita som t. ex. isl. langfebgakyn, langferbamabr, langfebratala, sköggangsmapr — fsv. landbothorp, afundsmabr, afgubaoffer, viber- delomapber, manzganliti — mnsv. samtalsämne, ostsmörgås, årsbokslut osv. osv. Bland redan i fornspråket fördunklade treledade komposita må nämnas: isl. gambanteinn 'trollstav' av tgandband-teinn (Kock i Ark. nf. XXIII, 114 ff.) — Fenrisulfr av "Fenhrisulfr, sammansatt med fen 'träsk', Aris 'småskog” och ulfr; jmf. sådana ortnamn som danska Norreris, svenska Björkeris. Fenrisulfr förkortades senare till Fenrir under påverkan av de talrika mytologiska namnen på -ir, med gen. -is. Då man hade gen. Mimis till nom. Mimir etc., så fattade man Fenris- i Fenrisulfr såsom en genitiv till ett maskulint ord och nybildade nom. Fenrir. — Denna förklaring av Fenrisulfr och Fenrir hade jag tänkt mig såsom möjlig redan före utgivandet av artikeln >»Om navnet Fenrisulfr> av S. N. Hagen i Maal og minne 1910 s. 57 ff.

AM se te LO REA AE RR TR : frn JR z Pär Mete, JORD te SY RNA & EEE AA AR RR RR

74 Kock: Studier i vnord. gramm.

II. Om J3I-förlust framför w-ljud.

I Arkiv nf. II, 315 ff., i Aschw. gr. 8 244:5 och i Aisl. gr., nu senast i dess 4. uppl. (1923) & 228 har Noreen anfört åtskil- liga exempel på att & (så väl ursprungligt & som ur äldre p ut- vecklat dä) i isländskan sporadiskt förloras framför w-ljud. Så- dana exempel äro (jmf. anf. st.) ags. Hrodwulf : fornnord. " Hröolfar, isl. Hrölff — urno. run. habuwolaAfr Stentoften : fnord. "Ha(ä)- wolfr, isl. Ho'lfr — fht. Hrodowald : fnord. "Hrö(d)waldze > isl. Hroaldr — isl. Aupun(n): Aun(n) — samnord. "Radwulfr fsv. gen. rabulfs Rök, nom. rapulfr Gilberga Uppl. ( Liljegren nr 262): raulf Forsheda Smål. (ib. nr 1251) — isl. Bopolfr : fsv. run. baulf Nälberga, Svärta s:n, Sörml. (Runverser nr 74). Däremot har d icke förlorats framför w i t. ex. ags. Eadwulf: isl. Aupulfr, och ej häller i isl. Bobvarr, Bopvildr. Också i appellativa ord kvarstår ljudgruppen dw såsom i bobvar (gen. till bop 'strid'), vobvi "muskel', stobva "hejda.

Man frågar sig: hvarför har d i vissa ord förlorats framför w-ljud (ex. "Hrodwolfr : Hrölfr), ehuru det i andra ord kvarstår i denna ställning (ex. ”Audwulfr : Audulfr)? Någon tillfredsstäl- lande förklaring härav har, mig veterligen, hittills icke blivit given.

De ord som anförts såsom exempel på ifråga varande d- förlust, äro nästan alla persgonnamnl!. Den förmodan ligger därför nära, att d-förlusten på något sätt står i samband härmed.

Nu är det karakteristiskt för personnamn så väl i fornsprå- ket som i det nuvarande språket, att de i satssammanhanget synnerligen ofta äro relativt oakcentuerade. Detta är fallet ome- delbart före fadersnamn och oftast i vokativus, t. ex. Olafr Trygg- wason — köm, Olafr! osv.; se Kock i Ark. nf V, 143 ff.; IX, 191; Anschw. acc. s. 256 och ovan s. 71. Detta föranledde myc- ket ofta konsonant- och vokalförluster i personnamn, och sedan dessa förluster först inträtt i relativt oakcentuerad ställning, an-

1 I Oudnoorsch handboek 8 195 nämner Boer, att säkra exempel på denna d-förlust finnas blott i nomina propria.

Kock: Studier i vnord. gramm. 75

vändes de sålunda uppkomna formerna senare även, när namnen fingo fortis. På detta sätt förklaras t. ex. "Harwaldr : isl. Haraldr (Ark. nf. V, 143 f£).

Under dessa förhållanden bar enligt min åsikt denna ljud- lag gjort sig gällande: under samnordisk (tidig särspråklig) tid förloras & i relativt oakcentuerad ställning om e- delbart framför . Däremot kvarstår ljudgruppen dw an- nars (= när fortis hvilar på den dä omedelbart föregående vokalen).

Härigenom förklaras d-förlusten i de nämnda personnamnen isl. Hrölfr, Hölfr etc., under det att ä kvarstår i de med fortis akcentuerade appellativerna stobva, vopvi, gen. bobvar osv.

Emellertid äro och voro även i fornspråket personnamn, som bekant, ingalunda alltid relativt oakcentuerade i satsen. Ofta akcentueras och akcentuerades de med fortis; jmf. att fsv. an- vänder dels fortis-formen Thörulf, dels den relativt oakcentuerade formen Tholf.

I harmoni härmed äro isl. Aubulfr (< "Auädwulfr), Bobvarr, Bobvildr ursprungliga fortisformer!?.

I fall Aunn och Aubun(n) ursprungligen äro samma namn, e€å har "Audwin i relativt oakcentuerad ställning i satsen blivit till "Auwin, som övergick till ”Au[wlyn. Då man alltjämt kände ' identiteten med "Auä[wlyn(n), Aupun(n), så antog "Au[fwlynn for- men ”"Auun(n), som åtminstone i relativt oakcentuerad satsställ- ning gav Aun(n).

När isländskan jämte Möpylfingar, "avkomlingar av Möépolfr',

1 Då Bopvarr uppstått ur "Badu-harr och Bobvildr ur "Badu- hildr, så anser Boer i Studien over oudnoorsche spraakleer s. 10 (s. 180) i Tijdschrift voor Nederlandsche Taal- en Letterkunde XXXTX och i Oudnoorsch Handboek 8 195 aanm. 3, att orsaken till kvar- ståendet av d& framför w i Bobvarr, Bobvildr är den, att detta tidigare varit vokalen u, och att detta ljud ännu vid tiden för ut- vecklingen ”"Hrodwolfr >> "Hröowolfa etc. utgjorde ett mellanstadium mellan vokaliskt « och den konsonantiska halv-vokalen 2. Detta antagande för orden Bopvarr och Bobvildr är möjligt, men synes mig vara obehövligt.

76 Kock: Studier i vnord. gramm.

också har Möyglfingar (Linds Dopnuamn, Noreen Aisl. gr.t & 228), så visar detta, att till Möpolfr funnits sidoformen "Möulfr. VWVäx- lingen Möpolfr : "Möulfr förklaras så: Ett äldre ”Modwulfa, akcen- tuerat med fortis, bibehöll d& framför :. När namnet var rela- livt oakcentuerat, uppstod däremot "Mowolfr, "Möwulfr. Senare blevo "Mödwolfr, "Möwulfr till resp. Möpolfr och "Möulfr, hvar- till Möylfingar avleddes.

I fall Noreens identifiering ib. av första leden Una- i nam- net Unavågar (som en gång anträffas i Helgakviba Hundings- bana I) med isl. unap 'tilfredshed' är riktig, så har & i "Una[ä]: vågar ljudlagsenligt förlorats i infortis-stavelse framför .

När jämte det vanliga bybverskr "tysk? en och anuan gång Byverskr anträffas, så bör denna sistnämnda form uppfattas så- lunda: Den möjligheten finnes, att bypverskr blivit till pyverskr med äd-förlust, emedan fortis låg på senare leden (-verskr), och pyd- var relativt oakcentuerat. Men detta är ovisst. Av »tysk>»> finnas nämligen en mängd växelformer i isländskan och fornsvenskan. Så har Hegstad och Torps ordbok utom normalformen pgäverskr även byderskr, bydeskr, pydiskr, byverskr, bgekr, pyskr; dessutom upplyser IED., att byderskr är »often spelt bgeskr». I mht. finnas jämte det normala diut(i)sek också dusch, tiusch (Lexers ordb.). Helt visst har bybeskr i synkoperade kasus (nom. pl. m. etc.) blivit till bypskir > pyekir > byskir osv. Därtill har väl nom. sg. Pygeskr analogiskt nybildats, och genom inflytande från påskir, byeskr utan I (jmf. även mht. dusch, tiusch) har ä-ljudet förlo: rats i bypverskr, så att byverskr uppstod.

Andra ordformer med i fortis-stavelse inträdande ä-förlust framför w känner jag icke.

Lund. | Axel Kock.

Björn K. pörölfsson: Anmälan. | (Må

Jöhannes L. L. Jöhannsson. Nokkrar sögulegar athuganir um heletu hljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum t midaldamålinu (1300—1600). Reykjavik 1924.

Denne bog behandler hovedsagelig lydovergange i det is- landske sprog, fra oldtidens sprog til nutidens. Forfatterens maal er ikke alene at bestemme de forskellige overganges alder, men han undersoger ogsaa, hvor i Island disse först har gjort sig geel- dende, og om de oprindelig er islandske eller indkommet fra norsk.

De to sidstnevnte speorgsmaal er overordenlig vanskelige. Det er ikke let at sige, i hvilken landsdel en overgang fra gam- melt til nyt först har fundet sted, fordi man som regel ikke aner, hvor i landet et haandskrift er blevet til: For störste delen af den middelalderlige digtning gelder det tilsvarende forhold, at man ikke kender forfatterne. Forfatteren af den her omhandlede bog, er sig ogsaa disse vanskeligheder bevidst, hvorfor han hoved- sagelig og med rette har benyttet diplomerne. Men grundlaget er alligevel skrobeligt. De fleste middelislandske lydovergange er begyndt i det 14. aarhundrede, men for nevnte aarhundredes ved- kommende er (hvad forf. indrommer) de fleste originaldiplomer, der endnu eksisterer, kun fra én landsdel, nemlig Nordlandet. Naar hertil kommer, at det materiale, man har i diplomerne, sammenlignet med de kilder, hvis oprindelse i stedlig henseende ikke lader sig bestemme, er yderst begrenset m. h. t. omfang, saa forstaar man at det ikke er noget let hverv, forf. her har paataget sig. Endnu mere besverlig er dog den opgave, at be- stemme, om forandringerne af sproget oprindelig er islandske eller norske.

Forfatteren kommer som oftest til det resultat, at de sprog- lige forandringer har bredt sig fra Nordlandet til de andre lands- dele. Endvidere mener han, at de behandlede overgange, for en vesenlig del, ikke har deres förste oprindelse i Island, men at de er indkommet med norske geistlige. Forfatterens resultater i disse henseender maa siges som regel at vere meget tvivlsomme. Dog er det vistnok et par gange lykkedes ham at stedfeste en sproglig overgang; han har saaledes utvivlsomt ret i den anta- gelse, at udtalen b for »v (skr. f) efter Il og »r altid har veret be- grenset til Nord- og Vestlandet. Derimod synes jeg ikke det er lykkedes ham for et eneste sprogfenomens vedkommende at bevise norsk oprindelse. Naar talen er om en overgang, der finder sted baade i norsk og islandsk, ligger det fuldt saa ner at antage parallel udvikling; samkvemmet mellem Nordmeend og Is- lendinge var, i den tid man her maa regne med, saa begreenset,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL

18 Björn K. pörölfsson: Anmälan.

at man maa vere varsom med at antage paavirkning af det ene folks udtale paa det andets. Ganska vist undgaar man ikke at legge meerke til, at mange overgange i sproget först er optraadt i norsk og senere i islandsk, men ;i nogle tilfelde er af- standen i tid altfor stor til, at den islandske overgang kan skyldes norsk paavirkning. Saaledes er forholdet med overgangen hv > kv (jfr. senere). Om muligt endnu bedre ses dette ved tilfeojelsen af g (udt. 7) efter au i udlyd. I middelnorsk' findes formerne tvaug, sjaug, baug; i islandsk findes af disse former kun paug, og det forst i det 17. aarhundrede. Forklaringen ligger her snublende n&r: Overgangen au > aug har i islandsk forst fundet sted efter at fvau, sjau var blevet tvö, sjö, og bau var saaledes sprogets eneste paa au udlydende ordform. Jeg negter dog ikke mulig- heden af norsk indflydelse paa islandsk udtale. Det er i denne henseende en vigtig omstaendighed, at folk fra de egne i Norge, hvor sproget mest lignede islandsk, langt ned i tiden (endog helt ned i det 16. aarhundrede) af Islendinge ikke er betragtet som talende et fremmed sprog.

Jeg gaar nu over til enkelte punkter.

Angaaende overgangen é > je er jeg af en helt anden mening end forfatteren. Eu udvikling é > ié "> jé > je er, efter min me- ning, i aller höjeste grad fonetisk naturlig. Det er et meget almindeligt fonetisk fenomen, at der ved en lang vokal dannes et forslag, men vokalens lengde bevares ikke desto mindre. Jfr. Norvegia I 170—72 om de oldnordiske lange vokalers diftongeren i nogle norske dialekter. Der er af vokalen é ferst udviklet 'e, som snart blev til ig, hvilken tvelyd tidlig er gaaet over til lyd- forbindelsen je. I det senere sprog er det saa gaaet med é, hvad korthed og lengde angaar, efter den nye kvantitetslov. Et uom- tvisteligt bevis for, at saaledes har udviklingen veeret, haves i den omstendighed, at det i middelislandsk digtning er almindeligt at rime gammelt é imod & Saadanne rim er forstaaelige, naar man forudsetter ié eller jé som svarende til oldsprogets é, men dersom denne lyd var blevet te, som forf. mener, havde det ganske sikkert ikke veret tilladeligt at rime saaledes. Hvad angaar de 8, 13—14 siterede udtalelser af biskop Brynjölfur Sveinsson, kan Jeg ikke se at den opfattelse er rigtig, at »biskoppen ligefrem siger» at udtalen je i hans tid er ved at brede sig ud over landet. Brynjölfs ord bör snarest opfattes saaledes, at han ligefrem siger, at denne udtale först er opstaaet i Nordlandet, og at den herfra har bredt sig over det ovrige land. For at leserne selv kan demme i denne sag, setter jeg her de siterede ord af Brynjölfur'?:

»k non fie sed fe semper scriptum, semper scribendum et

! Se nerverende tidsskrift III, 191.

Björn K. pörölfsson: Anmälan. 79

pronunciandum est. Je inculcavit vitiosa recentiorum consuetudo, qua laborant inter nostrates in primis Septentrionalis quadrantis incolae, adeo ut e Vocalem etiam je pronuncient; ab illis autem ad alios longe lateque serpsit.»

Til stykket om vokalers forlengelse foran ng og nk maa bemeerkes, at eksemplet med gg i ordformen yngri, DI. II, 169 er urigtigt. I haandskriftet er der ikke noget lengdetegn over y-et, men blot et punktum, der ligesaa godt kan staa over et kort som et langt y. Forf. har fulgt udgaven, der urigtig har en akcent over y-et. For ovrigt er forfatterens tidsbestemmelse af forlengelserne sikkert rigtig. Eksemplet med laxastångan (bog- stavret -staangan) er rigtigt; desuden findes laangan DI. IIT, 206 (1365). Jeg har endvidere nogle eksempler fra 15. aarhundrede med ij foran ng; det seldste af disse er hijngatburd DI. III, 672 1401 ; IJåtalen b ff. v efter ! og 7 har holdt sig i Vestlandet be- tydelig lzengere end af forf. antaget. Eggert O'lafsson omtaler den og kalder den for »bögumeli almågans>; se for ovrigt Guäbrandur Vigfåsson Eyrbyggja saga 8. ÄLV.

Angående overgangen lä >> ld er jeg ganske uenig med for- fatteren. Det er aldeles sikkert; at urgermansk lä er som regel i urnordisk tid gaaet over til ld. Med hensyn til verber som halda skal mindes om imperativformerne, halt osv., hvilke forf. synes ganske at have overset. Forfatterens teori kaster ikke lys over noget som helst; tvertimod bliver alting klarere og simplere naar man gaar ud fra den opfattelse, han bekemper. Jeg hen- viser for ovrigt til Hilding Celander Om dateringen af ljudöfver- gången ä >> d 1 fornisländskan och fornnorskan i neerveerende tids- skrift XXIII, 24 ff. Jfr ogsaa Pipping Till frågan om l- och n- ljudens kvalitet i de nordiska språken Studier i nord. fil. VI, 5. hefte.

Angaaende forfatterens omtale af halvlydene j og » kan det bemeerkes, at hvor han i eksempler fra DI. skriver ji, staar der i diplomerne, saa vel i udgaven som originalerne, allevegne tie; det er först efter 1600 at man begynder at skrive i efter j. Dette maa bave en fonetisk aarsag, og forf. burde ikke have normali- seret disse steder.

Hvad angaar endelsen -leg- -lig- er forf. helt paa vildspor; formen -lig- kan ikke vere norvagisme, og mindst af alt blot grafisk, hvad bl. a. digtningen viser.

Med hensyn til afsnittet »ö fyrir e og e fyrir ör maa bemeer- kes, at der ingen hjemmel haves for, at det s. 44 anforte vers er fra 16. aarhundrede. Formerne ket, smjer tilhorer aldeles ikke den samme kategori som fjegur osv.

Forf. har et ret langt afsnit om den gamle kvantitet. Serlig behandles stavelser endende paa lang vokal, hvilke forf. mener,

80 Björn K. pörölfsson: Anmälan.

alle var korte trods vokalens lengde. Dog mener forf. at tryk- stavelser med lang vokal i udlyd, samt stavelser med en kort vokal endende paa enkelt konsonant in pausa, kunde gelde som lange, var, med hans eget udtryk teygjanlegar. Der menes vel med teygjanlegur noget lignende som man i de nyere sprog vilde kalde halvlang. Det kan ikke negtes, at de to nevnte klasser af sta- velser frembyder vanskeligheder. De findes i digtningen benyttet som hejninger, men paa den anden side har prof. Craigie paavist 1 sin af forf. siterede afhandling, nerverende tidsskrift XVI, 341—384, at begge nevute slags stavelser hos digterne, for sub- stantivernes vedkommende, i visse henseender danner en mod- setning til de uomtvistelig lange. Craigie tor dog ikke gaa saa vidt at erklere alle paa lang vokal udlydende stavelser for korte, se note s. 352. Disse sidste stavelsers forekomst og benyttelse i digtningen trenger til en udtommende undersogelse; jeg beklager at forf. ikke paa dette punkt har offenliggjort sit materiale. Det synes dog aldeles sikkert, at stavelser som den forste i verslinjen bu es betra var lange.

Til forfatterens udtalelser om det islandske indskud af d i konsonantforbindelserne sn, sl skal bemeerkes, at dette indskud 1 det mindste hvad sn angaar, er betydelig eldre end af forf. antaget. Der findes nemlig i Codex regius af Snorres edda nogle gange skrevet laustn, stnyrti — lausn, snyrti; se den Arna-Magnee- anske udgave III, 2, s. XXX. I Flatobogen, skrevet 1386—94, findes flere eksempler, bl. a. hastla — hasla, Astlaug — Aslaug, vestna — velr)sna, bystna = bysna, ristna — risna, og omvendte skrivemaader(?) som Eisland — FEistland. Formen Astlaug kunde ganske vist skyldes analogi fra kvindenavnene Åsta, Åstridr, men dette er her uden betydning.

Med hensyn til lange konsonanter er jeg, i modsetning til forf., enig med dem der antager forkortelse som regel foran en "konsonant. Men i forbindelse hermed staar uoverensstemmelser mellem forfatterens og mine meninger paa flere punkter, f£. eks. hvad angaar tiden for overgangene rn >> (r)dn og 1n > gn.

Aldeles urigtig er den paastand, at udtalen vökn — vöpn aldrig har veret islandsk. I denne sag er det afgerende, at der i Mula- syslur langt ned i sidste aarhundrede udtaltes Voknafjördur £. Vopna-. Se Maurer nerv. tidsskrift IV, 284 ff.

I sin omtale af overgangen hv > kv begaar forf. en meget stor fejl. Den fra DI. anforte skrivemaade Hvia betegner ikke nogen Kviå men tvertimod Hvitå i Borgarfjorden; t er simpelt- hen udfaldet hos skriveren. Ordet opfattes ogsaa rigtigt i re- gistret til paageldende bind, og enhver kan, af Generalstabens kort over Borgarfjorden, se at forholdet er saaledes som her ud- talt. Forfatterens andet eksempel er ogsaa urigtigt; i originalen

Björn K. pPörblfsson: Anmälan. 81

(skr. af Årni Magnusson) staar ikke kvar men et meget tydelig skrevet hvar. Her er det udgiveren af DI. der har skylden. Udtalen kv £. eldre hv er vistnok, for Islands vedkommende, op- staaet i 17. aarhundrede; det eldste eksempel, jeg kender, findes i Slåtturéma af Hallgrimur Pjetursson: Kom på boli med kjaftinn sinn og kvomadi allan heyskapinn. Se Sälmar og kvedi etir Hall- grim Pjetursson Rvik 1887 2. bind s. 401.

Forfatterens skildringer af nyislandsk udtale er paa nogle punkter mindre nojagtige, men i denne henseende henvises til lydskriften i Blöndals nye ordbog.

Det er meget beklageligt, at forf. slet ikke har konfereret sine eksempler fra DI. (herfra er omtrent alle eksempler i bogen) med originalerne. Udgaven af DI. er, (som her ovenfor er vist eksempler paa), ikke saa nöjagtig, at en sprogforsker helt kan stole paa den.

Af de fonetiske og grammatiske benevnelser, forf. har lavet er nogle gode f. eks. adlödun, frålödun, vidblåsinn, men andre ungdvendige og mindre heldige (hleytinafn, afstöduord).

Der er en del flere punkter end ovenfor fremhevet, f. eks. sporgsmaalet z, hvor jeg er uenig med forf., men som jeg ikke kan komme ind paa. Pladsen tillader ikke i nogen nevneverdig grad at berore de punkter, hvor forf. efter min mening har ret, skont der i forbindelse hermed kunde veere et og andet at sige. Dog vil jeg fremheve hans forklaring af den sydöstlandske (og östlandske) udtale i ord som hagi, bogt, hugi; her har forf. efter al sandsynlighed truffet det rigtige (bortset fra en lille ungjagtighed i udtalebetegnelsen). Sluttelig maa det siges om bogen som helhed, at den lider af mangel paa videnskabelig metode og grundighed, men den indeholder dog saa meget af interesse, at den fortjener at kendes af dem, der beskeftiger sig med islandsk sproghistorie.

Kobenhavn i november 1924. Björn K. pörölfsson.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVILII. 6

82 Hellquist: Anmälan.

Danmarks dStednavne NR 1, Samseos fStednavne udgivet af Stednavneudvalget, Kobenhavn 1922. 115 s. 8:0.

Den danska ortshamnskommittén har nu utsändt en redo- görelse för ortnamnen på Samsg — känt över den germanska världen från sagan om Hjalmar och Angantyrs söner. Det är den första mera omfattande, i tryck synliga frukten av den veten- skapliga undersökning av Danmarks ortnamn, som det år 1918 tillsatta Stednavnsudvalget fick i uppdrag att verkställa.

Arbetet om namnen på Samse inledes med en redogörelse för de viktigare eller intressantare senare sammansättningslederna: aas, baarer (jfr no. bordegres och sv. bård), balle (ä. -balgh), som med rätta ställes till isl. belgja, sv. bälg osv., jfr även tyska ort- namn på -balg, bane, blokker (till sv. block osv.), bo (sv. båda, skär nära vattenytan), dam, debel (jfr sv. dial. dypla, till djup), del, fald, flak, flo, gaard, hald, hals, have, holm, holt, hoved, kaas (i samma betydelse som sv. dial. kas, jfr vårdkas(e)), knös, kold, krog, land, leende, lekke, mad, pold (sydsv. dial. pull, topp, kull), pus, put, ris, ragel (hop 0. d., till isl. hraukr), ryg, skaar, sig (sv. dial. sik), spjeld, stade, tange, tip, toft, tokke (jfr isl. pokki; snarast 'jord som tilldelas efter fritt skön, utan uppmätning'), tved(e) (jfr de sv. namnen på -tveta), vang, vase, vrette (sv. dial. vräftt; ej att förväxla med vret), age, or.

M. Kristensen redogör sedan för de i målet förekommande ljuden.

Följer så behandlingen av namnet Samsg, beträffande vilket red. snarast synes luta åt den gamla, allmänna härledningen från mansnamnet Såmr, utan att därför vilja avvisa möjligheten av att Samsg kunde innehålla ett gammalt önamn Sams eller Sam. I det förra fallet hade man då helst att tänka sig ett uråldrigt önamn på -s av samma slag som t. ex. Mors; i det senare vore förra leden i Samsg att uppfatta som en epexegetisk genitiv (jfr Samland). Längre än till dessa möjligheter är det väl också svårt att komma; med att man icke får tänka sig etymologiskt sammanhang med det grekiska önamnet Samos är naturligtvis kommitten på det klara.

För namnen redogöres sedermera sockenvis, varvid de för varje socken uppdelats i bebyggelse- och naturnamn. Av de sist- nämnda ha för Samso så många medtagits, som man känt; i arbetets följande delar, för vilka häradsindelnipgen kommer att ligga till grund, komma i regel endast de viktigaste att behandlas.

Att f. ö. ingå på något slags granskning av arbetets en- skildheter låter sig ej göra för den, som saknar kännedom om vederbörande dialekt och övriga lokala förhållanden ävensom överblick av det danska ortnamnsförrådet. 'T. o. m. redaktionen

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Hellquist: Anmälan. 33

själv måste helt naturligt förbehålla sig uppskov med avgörandet av vissa frågor, i förhoppning att en framtida behandling av andra trakters namn skall kasta nytt eHer klarare ljus över det material, som nu framlagts.

Översättningen av Ramsherred som 'de utugtige Kvinders Område” går nog — därest f. ö. härledningen är riktig, vilket ju synes rimligt — något på sidan av saken eller är väl, med andra ord, för snäv. Närmare i anslutning till betydelsen av rams och ramsa kommer man genom att följa Matthiessen, som anser namnet beteckna en avkrok, där ett tillfälligt sammanravsat avskrap höll till. Sv. ramsa f. betyder f£. ö. mig veterligen aldrig egentligen 'en otuktig kvinna” utan en sladderaktig och slarvig sådan, alldeles som slamsa, hamsa m. fl. dylika. Någon släktskap med ty. rammeln, paras, föreligger naturligtvis ej, och det är väl ej heller red:s mening att säga.

Avvisandet (s. 116) av den uppfattningen, att i de isländska sagornas till Samsg förlagda Munarvågr och Unavdgr en gång verkligen befintliga ortnamn skulle ha förelegat, bade gärna kunnat vara fullt positiv (Nermest ligger det at antage' ...). Redan bildningen av Unavågr (med infinitivformen oförändrad) torde sakna motsvarighet utanför de isländska mytiska namnens område (Sekkvabekkr o. d). Sagan om Angantyrs och Hjalmars kamp på Samso har, i förbigående sagt, hugfästs genom de unga namnen Ingeborgs Hoj i Tranebjergs socken (s. 16) och Angan- tyrshgj i Onsbjergs socken (s. 51).

Bland utredningar eller uppgifter av något allmännare in- tresse må nämnas det från folkvisorna bekanta Brattlingsborg s. 3, Torup 8. 73 (vissa så lydande da. namn utgå varken från Tove- el. Thortherthorp el. dyl. utan från ett Thorpe) och Hoansepold s. 82.

Arbetets ytterst knappa och koncisa (men alltid klara) fram- ställningsform vållar kanske, att en läsare till en början icke efter förtjänst uppskattar den rikedom av uppgifter, som här lemnas. Här synes emellertid intet fattas av de upplysningar, som man kan ha anspråk på, vare sig i fråga om det språkligt formella — dialektuttal, äldre namnformer m. m. — eller andra, reala förhållanden, som kunna vara av större betydelse för nam- nets uppkomst och utveckling. Den, som något känner de fram- stående och sin uppgift hängivna krafter, som här varit verk- samma, har icke fått sina förhoppningar gäckade.

Lund i April 1924. Elof Hellquist.

84 Hesselman: Nekrolog.

Adolf Gotthard Noreen TT.

Adolf Noreen dog den 13 juni 1925. Under det sista lev- nadsåret voro hans kroppsliga krafter nedsatta i en grad som för var dag blev mera skrämmande. Men trots sjukdomen un- nade han sig ingen vila. Det sista året blev lika arbetsfyllt som de många föregående. Som vanligt gav han ut under året en hel rad arbeten i sin vetenskap, deltog med vanlig livaktighet i föreningslivet och höll själv föredrag; ännu några få dagar före sin död läste han korrektur på sin sista avhandling, som utkom i september i år.

Med Adolf Noreen bortgick en av de största arbetare den svenska vetenskapen någonsin ägt, en storman i vår andliga kultur och en av de främste målsmännen för den nordiska och den internationella språkvetenskapen under det sista halvseklet.

Noreen var född den 13 mars 1854 på Västgård (numera Herresta) i Fryksdalen i Värmland. Han tillhörde en stor och ansedd värmlandssläkt, bestående av präster, militärer och äm- betsmän, med anor från 1500-talet och med rik begåvning i flera släktled. Fadern var kommissionslantmätaren Erik Noreen och modern Emelie Poignant. Släktarvet på fädernet är synner- ligen påtagligt. Fadern beskrives som en rikt utrustad person- lighet, vars håg mest låg åt det litterära hållet; »framför allt älskade han poesi, historia och filosofi samt studerade mycket i hithörande ämnen.> Han var också en omtyckt tillfällighets- skald. Han hade ett häftigt lynne och förgick sig stundom, »men han var desslikes synnerligen lätt omvänd och var då den hjärtegodaste varelse.» Farfadern var till lynnet sangvinisk; »liksom sin fader hade han stora mekaniska anlag och funde- rade mycket på perpetuum mobile och dylika saker. Var en lycklig tillfällighetspoet och rimmade på allt som sades». Till yrket var han officer, »hade länge fört både majors- och chefs- expedition till vederbörandes nöje»; han deltog även i kriget i Tyskland 1813, där han »utmärkte sig för tapperhet och rådig- het i flera affärer och var ibland de första som sprängde och stormade Leipzigerport»>.

Uppväxtåren i den värmländska herrgårdsmiljön, väl känd från memoarer och tidsskildringar och framför allt från Selma Lagerlöfs diktning, har säkert spelat en roll för N:s utveckling och lynnesriktning. Hemmet på Herresta (»>Borg» i Gösta Ber- lings saga) var gladt och gästfritt, båda föräldrarna voro högt uppburna i umgängeslivet, modern en firad skönhet och begåvad

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIl, NY FÖLJD XXXVIII,

Hesselman: Nekrolog. 85

med en präktig sångröst, fadern var mycket omtyckt för sitt glada och öppna sinne, liksom för sin hjälpsamhet och goda hjärta.

Adolf, som var äldst av tio syskon, undervisades först i hemmet; han kom i Karlstads skola 1864, blev student 1871, in- skrevs vid Upsala universitet s. å., blev fil. kand. 1873, fil. lic. och fil. doktor 1877; s. å. utnämndes han till docent i nordiska språk, alltså vid en ålder av blott 23 år, en siffra som väcker avund hos en senare tids språkdocenter. Hans akademiska stu- dier hade omfattat nordiska språk, nyeuropeisk lingvistik och sanskrit med jämförande språkforskning, tidigare även historia samt filosofi m. fl. ämnen. Från gossåren var historia hans älsklingsämne, men han övergav historien efter avlagd kandidat- examen i ämnet, som det påstås, emedan ban hade funnit ten- tators fordringar på minneskunskap alltför uppdrivna — en rela- tion som förefaller osannolik för den som senare lärt sig be- undra N:s utomordentligt exakta och snabba minne. Hans lärare i filosofi voro bl. a. Wikner och Ribbing. Ungdomsstudierna i svensk 70-tals filosofi ha säkert icke varit utan betydelse för N:s senare språkfilosofiska inriktning med dess framträdande intresse för logiska distinktioner. Ribbing lär ha önskat honom till do- cent i filosofi och var mycket missnöjd att en så begåvad man som Noreen velat disputera över ett "bondmål”.

N:s främste lärare i nordiska språk var utan tvivel adjunk- ten Mårten B. Richert (ord. professor 1877). Noreen omtalade alltid Richert med största aktning och beundran. Richerts för- fattarskap är föga omfattande, men för sin tid betydande: hans största verk De konsonantiska ljudlagarna 1866 var det första svenska arbete som alltigenom stödde sig på den då modärna Jämförande språkvetenskapen (Curtius, Schleicher och Diez). Att R. genom sina skrifter och kanske än mer genom sin undervis- ning i hög grad påvärkat sin berömda lärjunge, torde vara säkert. Man läser det mellan raderna då N. själv skriver om sin företrädare: >Som akademisk lärare blef R. från första bör- jan högt uppburen på grund av sin storartade förmåga att väcka intresse för sitt ämne och genom sitt i allo gentlemanlika upp- trädande». Man förstår det också då man tar del av R:s beva- rade föreläsningar, som under 70-talet bl. a. behandlade: »Svenska språkets ljudlära och formlära belysta genom motsvarande delar av andra indoeuropeiska språks grammatik».

Av Carl Säve torde N. ha rönt föga inflytande. Han var ord. professor till 1876, men var mestadels tjänstledig på grund av sjuklighet. Säves vetenskapliga skrifter och den mera ro- mantiska och patriotiska riktning han representerade, med dess starkt framträdande antikvariska intressen, betraktades av N. och hans jämnåriga som föråldrad. De yngre voro realister och nu-

86 Hesselman: Nekrolog.

tidszmän, med blicken riktad utåt, mot den jämförande språk- forskningen och 'ljudfysiologien” ute i Europa, och med starkare betoning av svenskan och det levande språket i motsats mot is- ländskan och forntiden. En föreningslänk var intresset för dialekterna. Bland de många, som under 70-talet blevo docenter i nordiska språk i Upsala, torde N. närmast ha slutit sig till L. F. Leffler (utn. 1872), E. Schwartz (1875) och Fr. Tamm (1876). Bland akademiska kolleger utanför nordisternas krets, vilka N. stod nära på grund av vänskap eller gemensamhet i studier och allmänna intressen, må här nämnas A. Erdmann, K. Warburg, H. Hjärne, A. Andersson, O. A. Danielsson, J. A. Lundell, L. H. Åberg och H. Schäck — namn som aktualisera för oss den blomstringstid i svensk humanistisk vetenskap, som kännetecknar senare delen av 1800-talet och som främst uppbars av den med N. samtidiga generationen. Bland nordiska forskare utanför Up- sala knöt han tidigt vänskapsförbindelser med S. Bugge och G. Storm.

Efter docentutnämningen blev N. snart tagen i anspråk för den akademiska undervisningen: han förordnades bl. a. redan ht. 1878 under Richerts inspektorat till ledare för det då nyinrättade seminariet i nordiska språk, som han senare med sådan beröm- melse skullo förestå. Vårterminen 1879 fick han utrikes rese- stipendium för att i Tyskland och Schweiz studera »germauska och slaviska språk och jämförande språkforskning». Leipzigs universitet var det mål, som då för tiden hägrade för de unga svenska språkforskarna; Leipzig var då, liksom långt senare, huvudeentrum för de nya riktningarna i språkvetenskapen. Av vännerna i Upsala hade Erdmann, Leffler och Tamm varit där före honom. N. var utrikes april —dec. 1879. I Tyskland gjorde han bekantskap med alla de berömda männen inom den nya riktningen, den 8. k. junggramwmatiska skolan. Med sitt livliga väsen och brinnande intresse vann han överallt sympatier. En längre tid stannade han i Leipzig, där han bl. a. läste litauiska för Leskien. Det var en tid rik på intryck och impulser, men också med gladt umgänge bland likasinnade vänner. Långt efterät dröjde han gärna vid minnena från Leipzigtiden, icke minst de äggande vetenskapliga diskussionerna var lördagsafton i Auer- bachs Keller, där de nya upptäckterna ventilerades vid ölsejd- larna. Man kan vara övertygad att den unge rödkindade sven- sken här icke alltid satt som en tyst åhörare. — Med särskilt beundran brukade N. alltid omtala sin lärare Leskien. Många av de tyska vännerna besökte han också senare uuder sina ferieresor eller underhöll förbindelser med dem genom brev- växling.

Hesselman: Nekrolog. 87

Hemkommen till Upsala ägnade han sig med förnyad in- tensitet åt undervisning i sitt ämne och åt fortsatt vetenskaplig produktion. Då både Richert och Leffler måst begära tjänst- ledighet på grund av sjukdom, fick N. snart åtaga sig huvud- bördan av undervisningen, som t. f. professor 1881—387. Själv entusiastisk för sitt ämne och fylld av de nya idéerna väckte han genast från början studenternas hänförda intresse, liksom han vann deras tillgivenhet med sin vänlighet och livliga vä- sende. Hans föreläsningar blevo bland de mest sökta vid uni- versitetet. Ett vittnesbörd om hans undervisning redan från denna tid föreligger från ingen mindre än Sophus Bugge: B. hade själv vid flera tillfällen deltagit i N:s seminarium. Han skriver (1887), att enligt hans övertygelse N. »i sjelden grad har evne til pedagogisk indovelse av sine studiers resultater og til at spore de yngre til selvstendigt videnskabeligt arbejde.> — Men den trägna Jlärarverksamheten minskade på intet vis hans egen vetenskapliga produktion. De första docentåren ägnades huvudsakligen åt undersökningar över svenska dialekter. Hit hör redan doktorsavhandlingen »Fryksdalsmålets ljudlära> 1877, över hans hembygds dialekt. Den bildar epok i den svenska dialektforskningen, då här första gången en svensk dialekt be- handlas med tillgodogörande av den nya fonetiska vetenskapen. Bland källorna citeras Bräckes och Sievers nyaste arbeten över »Lautphysiologie» (av 1876) och Wintelers berömda Kerenzer Mundart (s. &.), den första modärna dialektbeskrivningen i Tysk- land. N:s arbete är alltjämt, i synnerhet kompletterad med hans Ordlista 1878, »frukten av fem års trägna forskningar», en dialektmonografi av oförminskat värde. Den följdes av Dalby- målets ljud- och böjningslära 1879, där landsmålsalfabetet första gången användes i en dialektmonografi, Fårömålets ljudlära 1879, »Dalmålet» (Ordlista och Inledning) 1881-—9382. TIsynnerhet det sista arbetet är en beundransvärd prestation, kanske det för- nämsta N. åstadkommit i bemästrande av ett mångskiftande, ytterst komplicerat primärmaterial; visserligen är det närmast blott en första orientering, men N. har dock här lagt den fasta fonetiska grundvalen för en långt senare tids utomordentligt framgångsrika forskningar på detta stora och viktiga område (av Levander, Geijer m. fl.) Utom dialektundersökningarna utger N. under docentåren en mängd arbeten i olika grenar av ämnet. Han skriver en inledande översikt över De nordiska språken, en Svensk språklära för skolbruk (tills. med E. Schwartz), han med- hinner första upplagan av sin isländska grammatik (1884); han framlägger de första frukterna av sin språkfilosofiska spekulation ji Något om ord och ordklasser 1879, som förebådar Vårt språk, och i den berömda avhandlingen Om språkriktighet 1885; han

88 Hesselman: Nekrolog.

grundlägger det modärna studiet av den äldre nysvenskan (jämte Fr. Tamm) genom sin inledning till Columbus Ordeskötsel 1881 och genom '1500- och 1600-talets visböcker 1884 ff.; dessutom författar han ett flertal etymologiska och språkhistoriska under- sökningar, bl. a. några där han målmedvetet söker tillgodogöra material ur de modärna dialekterna för löspingen av problem i den äldre språkhistorien, främst att nämna: De nordiska språkens nasalerade vokaler 1886, en av N:s allra förnämsta avhandlingar, där han i första hand bygger på iakttagelser i Dalmålet och som en auktoritet som Levander ännu 40 år senare ger vitsordet att den >på ett slutgiltigt sätt har uppdragit grundlinjerna för lös- ningen av de hithörande problemen3.

När N. 1887 sökte professuren i Nordiska språk, som blivit ledig genom Richerts död 1886, kunde han redan se tillbaka på en flerårig högt skattad lärargärning och en synnerligen rik pro- duktion i de flesta grenar av sitt ämne. Han fick också platsen utan konkurrens efter ett för honom ytterst smickrande utlåtande av Wimmer och Bugge. Vid omröstningen i fakulteten uttryckte professor Löfstedt den allmänna uppfattningen vid akademien, då han yttrade att N:s särdeles framstående meriter både som lärare och vetenskapsman »utan tvivel utgjort orsaken till att ingen annan velat såsom sökande med honom om den lediga platsen täfla»>.

De första åren av professorstiden voro N:s lyckligaste tid, då han stod på höjden av alstringskraft och tilldragande lärar- förmåga. Allt större skaror av studenter drogos till hans lärosal, i allt flera bland dem lyckades han vinna självständiga arbetare i sin vetenskap och på samma gång hängivna och beundrande personliga vänner. Också utländska vetenskapsmän hade han glädjen räkna bland sina lärjungar, kanske till större antal än någon annan svensk universitetsman sedan Linnés tid. Ofta samlade han lärjungarna och studiekamraterna omkring sig till oförglömliga 'postseminarier” eller till glada och otvungna sam- kväm i sitt gästfria hem. Han hade gift sig 1886 och i sin maka, Emilia Noreen f. Rosell, vars fina och kloka väsen hans lärjungar lärt sig högt värdera, ägde han det bästa tänkbara stöd i sitt arbete. Hon deltog med sitt lugna omdöme i alla hans strävanden och intressen; själv en sällsynt skicklig pianist, kunde hon helt följa honom också i det intresse som näst det vetenskapliga låg hans hjärta närmast: kärleken till musiken.

Vid sidan av sin lärartjänst och fackvetenskapliga verk- samhet deltog N. i många allmännyttiga och kulturella strävanden, i de flesta fall som initiativtagare. "Tillsammans med Hjärne och Lundell grundade han sommarkursinstitutionen 1893 och var under många år en av de mest uppskattade föreläsarna vid som-

Hesselman: Nekrolog. 89

markurser och hembygdskurser rundt om i landet. Med Lundell grundade han 1892 Uppsala Enskilda läroverk. Språkveten- skapliga sällskapet hade han stiftat redan 1882 tillsammans med A. Erdmann, och han hade också, efter vad han berättat mig, tagit en aktiv del i tillkomsten av denna tidskrift vid filolog- mötet i Kristiania 1881. Han var ordförande i Rättstavnings- sällskapet från 1885 och var som bekant en av de stridbaraste förkämparna för 'nystavningsrörelsen”. Han var också ordförande i Svenska litteratursällskapet 1893—1905. Vid tillkomsten av Sv. Vitterhetssamfundet 1905 tog N. en mycket verksam del vid sidan av initiativtagaren, Ruben G:son Berg. Sällan har hans förmåga som debattör framträdt så lysande som då han vid Litteratursällskapets årsmöte 1905 försvarade den nya planen mot Henrik Schäcks auktoritet. — I det politiska livet deltog han också, på den frisinnade och radikala sidan. Han var t. o. m. en gång påtänkt som riksdagsmannakandidat för Upsala. Det behöver icke sägas, att hans unga lärjungar mangrannt skulle ha röstat på Noreen, om han låtit uppställa sig vid valet. — Han var även i hög grad intresserad av det skandinaviska samarbetet och även på det området var han initiativtagare.

En man med obegränsad verksamhetslust och till synes obegränsad arbetsförmåga, med intressen som räckte till för allt, men också en sällsynt frisk och lycklig människa, det var den bild man fick av N. under hans bästa tid.

Under en senare period var ju allt detta i mycket annor- lunda, om också förändringen i det yttre icke var så iögonenfal- lande, med undantag för de sista åren. Annu vid sin avgång från professuren 1919, gjorde N., trots den allvarliga ohälsa han då faktiskt lidit av i åratal, i alla fall ett intryck av en vitalitet långt utöver vanliga mått. Sjukdomen minskade aldrig märk- bart bans arbetstakt, och från hans lärosal på universitetet var den obevekligt utestängd. I katedern kände jag mig alltid frisk, brukade han säga. Endast av vissa drag och yttranden, även psykiska svaghetssymptom, förstod man att det kostade honom en oerhörd viljeansträngning att hålla sjukdomen från livet och att kampen dock satt märken. Han var icke osårad, men han värjde sig i det sista som den modige man han var. —

N:s vetenskapliga produktion från 1887 till 1925 är alltför omfattande för att här kunna beröras annat än i sina huvud- drag. Till stor del är den också välkänd för Arkivets läsare. Det gäller väl framför allt den långa raden av hans handböcker och läroböcker för den akademiska undervisningen i hans ämne, Altisländisehe Grammatik, Altsehwedische Grammatik, Urgerma- nische Lautlehre, Geschichte der nordischen Sprachen, Altschwe-

än Sing.

FE NRA

90 Hesselman: Nekrolog.

disches Lesebuch, De nordiska språken, Valda stycken av svenska författare 1526—17382 (tills. med BE. Meyer). Det är givet, att läroboksskrivandet i hög grad måste ha inkräktat på hans egen vetenskapliga forskning, och kanske har han också genom detta slags författarskap och även genom den redan vid unga år på- började föreläsningsverksamheten frestats till en viss benägenhet för exakta, skeubart slutgiltiga formuleringar även i frågor som långt ifrån alltid voro tillräckligt utredda. Men å andra sidan: forskning och undervisning voro hos N. oupplösligt förenade på ett sätt, som i viss mån betingade hans storhet både som veten- skapsman och lärare, och vidare: alla hans läroböcker äro på samma gång banbrytande primärforskning, stundom i övervä- gande grad (t. ex. "Valda stycken", delar av 'Geschichte” och 'Alt- gehw.'). Och i det hela ha ju dessa hans böcker varit till så påtagligt gagn både för den fortsatta vetenskapliga forskningen och för undervisningen, att hans insats på detta område måste betecknas som en av hans mest betydande. Delvis var den nöd- vändig, t. ex. beträffande svenskan, där det före honom nästan helt saknades hjälpmedel för undervisningen. En olägenhet, som han själv vid tillfälle kunde beklaga, är att de två viktigaste bland handböckerna över svenska språket äro författade på tyska.

Bäst bland hans handböcker är och förblir nog den till tiden första bland dem, hans Altisländisehe Grammatik. En framstående dansk språkforskare har om den boken vittnat, att den verkade på honom nästan som en uppenbarelse från ett okändt land »da jeg som ganske ung student slugte dens lydlere nesten som en spendende roman. BEndnu efter mere en 25 års forleb har jeg en keerlighed til denne bog, som neppe nogen- sinde visner.> HSjälv vill jag göra samma bekännelse. Det kan förefalla paradoxalt att tala om kärlek till en ljudlära, men fak- tum förklaras både av bokens innehåll och framför allt av dess form. En sällsynt klarhet och precision i varje detalj, rikedom på detaljer och en klar genomskinlighet i utformningen av stoffet, som i sista hand ger ett rent estetiskt intryck likt den lyckade lösningen av ett invecklat matematiskt problem. Av grammatikor jag senare gjort bekantskap med har ingen mer än Sievers Angelsächsiche Grammatik tyckts mig äga samma for- mella klarhet som N:s bok. Om det är sannt som det har på- ståtts att klarheten i en språkhistorisk framställning i grunden är en misstänkt egenskap, eftersom det språkhistoriska skeendet till sin natur är dunkelt, vagt, svårgripbart, då höra sannerligen dessa båda böcker till de mest misstänkta. — Samma egenskaper återfinnas i N:s Urg. Lautl. och i Geschichte — i synnerhet in- ledningen i den senare synes mig vara ett mönstergillt prov på N:s förmåga att sammantränga en överflödande rikedom av de-

Hesselman: Nekrolog. 91

taljkunskap i en ytterst koncentrerad form, som genom förf:s alltid närvarande livlighet dock icke blir tröttande. Lika högt i formelt och pedagogiskt hänseende står icke den fornsvenska grammatiken. Som arbetsprestation hör den till N:s allra för- nämsta, men den grammatiska ramen från Altisl. passar icke lika väl till det mångförgrenade, i olika tids- och lokaldialekter söndersplittrade materialet i fornsvenskan. Man märker också, mer än i isl., att förf. kommit in på ämnet, som han började att syssla med redan de första åren av 80-talet, väl mycket s. a. 8. utifrån, med synpunkter från deu jämförande språkforskningen och fonetiken. Så har skrivskickets historia icke nog beaktats och de skrifthistoriska och litterära momenten komma icke till sin rätt vid förklaringarna. Alla former förklaras fonetiskt. Det komparativa intresset kommer fram bl. a. i bemödandet att lägga fram materialet så utförligt som möjligt — i företalet motiveras denna fordran med att »fornsvenskan ännu var en terra incognita för den europeiska lingvistiken». Men fullständighetskravet har försvårat ett mångsidigare historiskt inträngande i materialet, en intim förstahandskännedom om källorna, som här var av större vikt, då förarbetena voro otillräckliga. Som boken nu blivit, är den snarast en beundransvärt noggrann och rik uppslagsbok för framtida specialforskare, inländska och utländska, än den språk- historiska bearbetning av fornsvenskan man helst velat önska. Altsehw. Gr. står som ett vittnesbörd om N:s stolta ungdoms- tanke att för den allmänna europeiska språkvetenskapen tillgodo- göra så fullständigt som möjligt hela det rika materialet i hans eget svenska språk och de samlade resultaten av hans egna och hans svenska medforskares undersökningar och tänkande över modersmålet.

Säkert har den tanken stått levande för honom också då ban först koncipierade planen till sin stora nysvenska gramma- tik: Vårt språk. Men här var det icke den jämförande språk- forskningen, utan språkfilosofien, den allmänna grammatiken som det nya skulle komma tillgodo, Men på samma gång var det hans plan att skapa en stor systematisk handbok över ny- svenskan som ett hjälpmedel för hela det språkliga studiearbetet inom landet och även för andra språkliga discipliner än de nor- diska språken: modersmålet måste vara grundvalen för alla slag av språkstudier. Och den nya språkläran skulle skrivas, helt frigjord från den latinska grammatikan, från alla traditionella bojor, nysvenskan skulle beskrivas sådan den nu lever utan hän- syn till sin kulturella och litterära förhistoria, »>som om den vore ett förut okändt språk i ett nyupptäckt land». Det gamla skulle rivas ned, allt skulle byggas nytt från grunden. Om man ibland har intrycket, att det framför allt skulle rivas, får man

92 Hesselman: Nekrolog.

ju icke glömma att det hörde med till tidsandan. — Vårt språk är ett jätteverk, värdigt sin förf:s mod och arbetskraft. Redan 1879, vid 25 år, började han arbeta med tanken, 1891 höll ban den första serien av föreläsningar, som förberedde utgivandet: Inledning till den nysvenska grammatiken”, 1903 kom det första häftet och 1925 det 33:dje, som blev det sista. Då arbetet blev ofullbordat — ännu återstodo av betydelseläran funktionslära och etymologisk betydelselära och av formläran syntax och etymolo- gisk formlära — kan givetvis aldrig den frågan besvaras hur N. har lyckats med sitt livs största företag. Men även bortsett härifrån måste väl domen ställas på framtiden, i varje fall till- tror sig undertecknad ingen kompetens att döma om annat än mindre partier av arbetet. Men utan minsta tvivel bar Vårt språk redan nu i högsta grad verkat befrämjande och stimulerande på forskningarna över de allmänna grammatiska problemen. Man har riktat en delvis skarp kritik mot N:s ofta paradoxala förkär- lek för skapande av nya termer och för omvärdering av de gamla, för logiska begreppsbestämningar och hårdragna defini- tioner, och man har även, säkert med rätta, kritiserat hela hans indelning av grammatiken: i Ljudlära, Betydelselära och Form- lära. Det kan väl till sist ifrågasättas, om bela planen över- huvud hör till dem som äro möjliga att utföra, i varje fall för en enskild forskare. I Frankrike har .en berömd filolog som det synes utan att känna till N. och långt senare än han utar- betat ett nytt grammatiskt system över modärn franska, som i många huvudpunkter och även i detaljer slående påminner om Vårt språk. Aven det har mött en skarp och så vidt jag för- står berättigad kritik.

Från 1900-talets början var N. medlem av K. Ortnamns- kommittén och utarbetade de språkliga partierna av det stora verket »Sveriges ortnamn», I samband därmed kom han under sina senare år att i hög grad syssla med ortnamnsforskning och publicerade ett flertal uppsatser och broschyrer över ort- namsfrågor. Det var hart när ofattligt hur han kunde medhinna hela detta stora arbete vid sidan av Vårt språk och andra krä- vande uppgifter. Därtill kom ju också att N., som aldrig gärna sade nej till en begäran, i hög grad blev anlitad till allmänna kommittéuppdrag, populära föreläsningar, broschyrer, enqueter i tidningarna o. dyl. Hans vetenskapliga vänner sågo med oro hur ' hans tid splittrades och han drogs bort från sitt egentliga arbets- fält, där han var oersättlig. För min del har jag alltid ansett olyckligt, att N. i så hög grad togs i anspråk av ortnamnsstudiet. Hans begåvning låg icke avgjort åt just detta håll, i varje fall kom han för sent in på området och kunde trots allt icke ägna tillräcklig tid åt dess studium, som säkert mera helt kräver sin

Hesselman: Nekrolog. 93

man. Man märker alltför ofta att han kommit in på problemen från ensidigt språkliga utgångspunkter. Den kritik som från vetenskapligt håll riktats mot ortnamnskommitténs tidigare arbete - synes mig berättigad. Men obestridligt är att N. också här presterade ett ytterst energiskt och resultatrikt arbete, och att han som alltid inspirerade talrika andra forskare till självständig verksamhet på området. Här som annorstädes var N. den dri- vande kraften.

Utom sina större arbeten skrev N. under dessa år en nästan oöverskådlig rad av smärre avhandlingar och uppsatser av fack- vetenskaplig eller populär art i sitt ämne. Som de betydligaste bland dessa skrifter, alltid stimulerande och idérika, kunna här endast uppräknas: Några fornnordiska ljudlagar 1890, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal 1893, Om tavtologi 1895, Svenska etymologier 1897, Två olika slags frågesatser 1901, Ordens död 1902, Våra fäderneslands namn 1912, Några fornnordiska prete- rita 1918, Nordens älsta folk- och ortnamn 1920, och slutligen: Ynglingatal, text, översättning och kommentar 1925. Amnet för hans sista avhandling hade intresserat honom ända sedan ung- domen och han återkom till det upprepade gånger: orsaken var säkert till en del den för Noreen karaktäristiska, att Ynglingatal är den äldsta dikt som handlar om Sveriges historia. Den blev den sista frukten av hans lysande vetenskapliga begåvning och hans outtröttliga arbetsliv.

Adolf Noreens vetenskapliga insats i det hela tillhör det framtiden att bedöma. Den är alltför mångsidig och omfattande, den ligger oss för nära i tiden och sammanfaller i alltför hög grad med hela den språkvetenskapliga forskningens och i viss mån de humanistiska vetenskapernas historia under senare tid för att kunna värdesättas av en euskild forskare, som själv blott arbetat på några få specialområden av det vida fältet. De syn- punkter som här nedan skola framhållas må därför stå för för- fattarens räkning.

N:s första studieår inföllo under en blomstringstid för språk- forskningen, som har få motstycken i denna vetenskaps historia. De lysande upptäckterna på 70-talet, den stora lagbundenhet i språkets liv de syntes vittna om och den nya språkhistoriska metod som växte fram jämsides med de stora upptäckterna hade framkallat en enastående livaktighet och vetenskaplig optimism. Den nya metoden framstod som ett effektivt redskap i forskarens hand med snart sagdt obegränsade framtidsmöjligheter. — På liknande sätt förhöll det sig i arkeologien, där den 'typologiska” metoden ungefär vid samma tid skapades och kom till använd-

94 Hesselman: Nekrolog.

ning. Impulserna kommo väl ytterst från biologien och utveck- lingsläran.

N. liksom många av de bästa begåvningarna fångades av de nya tankarna och slöt sig helt till den modärna riktningen. Satsen om ljudlagarnas undantagslöshet hade först framställts i tryck av N:s lärare Leskien 1875. 'Junggrammatiker var för N. ett hedersnamn och förblev så till det sista. — Verkligt förargad kunde han bli när unga forskare på senare tid kunde tala ned- låtande om 'ljudlagarna” eller om Leipzigerskolan, för att kanske i nästa ögonblick, utan att märka det, själva argumentera med ljudlagar — kauske till försvar för någon älsklingstes.

Den nya metoden betydde mycket i N:s vetenskapliga åskådning. Jag minns från mina första studentår en animerad diskussion vid ett nordiskt 'postseminarium', där huvuddebattö- rerna voro dåv. lic. Richard Steffen och N. själv. 5. förfäktade eldigt den geniala begåvningens betydelse i vetenskapen, men N. ansåg att geni var mindre väsentligt — låt mig bara få bibringa den unge mannen en god vetenskaplig metod, så kommer han att gå långt, eljest icke. Bland det mest betydelsefulla i N:s undervisning var säkerligen just hans skicklighet att inlära den språkvetenskapliga metod, han själv suveränt behärskade. Stu- denter i andra språkämnen brukade gå en tid i N:s seminarium för att »>få in metoden». =

Det kan väl icke nekas att de stora framgångarna under den nya riktningens första tider på många håll förde med sig en överskattning av just metoden. Man glömde att metoden hade utbildats med hänsyn till materialet i den komparativa linguisti- ken med dess säregna beskaffenhet och att den kanske icke utan modifikationer lät sig överföras på ett språkligt material av an- nan beskaffenhet. Man förbisåg att ett intimt inträngande i det individuella historiska förloppet nödvändigt måste visa otillräcklig- heten av alla "allmängiltiga metoder. Icke heller N. kan frikännas från en viss övertro i det hänseendet, och det synes stundom som om det rent historiska betraktelsesättet icke var det som låg närmast till för hans lynne eller begåvning. Ett märkligt utslag av detta är i varje fall hans ofta påtalade benägenhet att i unga isolerade dialektformer vilja se exempel på urgamla språkföre- teelser även i sådana fall, där den teoretiska möjligheten att så är förhållandet väl icke helt kan bestridas, men den historiska sannolikheten är så godt som alls ingen. Draget framträder i synnerhet i formläran i Geschichte der nordischen Sprachen.

Däremot måste det sägas till N:s heder att om han också i det praktiska forskningsarbetet helt följde fälttecknen från 70- talet, så gjorde han sig aldrig medskyldig till de teoretiska ut- svävningar av varjehanda art t. ex. över språkförändringarnas

Hesselman: Nekrolog. 95

yttersta orsaker, som då tidvis voro på modet. I fråga om den teoretiska förklaringen till ljudövergångarnas regelbundenhet gick han andra vägar än flertalet, såsom bl. a. synes av hans märk- liga utredning om Jljudlagsbegreppet i Vårt språk III 1905. I språkriktighetsfrågan uttalade han redan 1885 i den klassiska avbandlingen Om språkriktighet åsikter som gingo stick i stäv mot de förut vanliga. På liknande sätt förhöll han sig i rätt- stavningsstriden: N. var praktiskt sett nystavare så god som någon, men i motiveringen var han fullt självständig.

Andra punkter som stodo på den nya skolans program gjorde N. helt till sina egna: frontställningen mot den klassiska filologiens supremati, reaktionenen mot de romantiska tendenserna i forntidsforskningen, de realistiska kraven på studier i levande språk för att förstå äldre skeden, på studier först och främst i modersmålet och det egna språket, vidare dialektforskningen, fonetiken, en modärniserad språkundervisning (i synnerhet i mo- dersmålet).

De mera fiologiska eller de litterära, estetiska och stilistiska sidorna av språkstudiet betydde mindre i N:s egen forskning och väl även i hans undervisning, åtminstone under dess äldre skede. Men under senare år framträdde alltmer hans öppna blick även för dessa studier och han hälsade med glädje, när mer än en av hans lärjungar kom att ägna sig åt dessa områden. Jag minns han yttrade en gång på tal om en nyss utkommen uppsats av denna art, som väckt hans förtjusning: SESSpernner folk det har vi godt om förut, men Feinsinn som hos...det är just det som behövs.

Och häri låg väl till sist en av N:s allra största förtjänster som vetenskaplig lärare — naturligtvis vid sidan av hans ly- gande förmåga som föreläsare och i synnerhet seminarieledare — att han dock aldrig lät stänga in sig i någon cirkel, i någon begränsad specialitet, utan alltid höll sikten klar utåt, fönsterna öppna åt alla väderstreck, mottaglig och varm för allt som växte fram och rörde sig i alla grenar av hans kära ämne. — Man har talat om N:s 'skola', men man glömmer kanske att N:s stora lärjungekrets dock ingalunda kännetecknas av det som vanligen anses utmärka en skola: enhetligheten och likformigheten. Den synes tvärtom förete en rik omväxling av studieintressen och metoder. Men är det så, skönjes också däri lärarens inflytande.

Hans mottaglighet minskades icke, även om det nya kri- tiskt vände sig mot honom själv och hans egna läror. Det var icke så att han var okänslig för kritik, tvärtom: han var i hög grad sårbar. Men efter en tid, när han funnit kanske, att kri- tikern hade rätt, till en del, det låg något i det, något nytt som ban inte själv tänkt på, då kunde han bli vänligare än någon-

96 Hesselman: Nekrolog.

sin, och han visste inte hur väl ban ville en. Liksom sin far »var han lätt omvänd och var då den hjärtegodaste varelse>. N:s personliga välvilja och deltagande uppmuntran sträckte sig ju f. ö. icke blott till hans egna lärjungar, utan till så många andra, rundt om i Norden eller ute i världen som arbetade i

hans vetenskap. De visste alla att om också ingen annan skulle. -

läsa deras senaste bidrag, skulle N. göra det och glädja sig upp-

riktigare än någon åt de nya rönen. Var han en stor lärare, var .

han också en läsare som få. Och även en lyssnare. Hans liv- liga sätt att höra på ett föredrag eller anförande var icke likt någon annan människas jag känt. Redan däri kom det fram något av det som gjorde hans storhet både som vetenskapsman och människa: hans aldrig vilande aktivitet och en eldsjäl, som aldrig upphörde att lyssna och lära.

Upsala. Bengt Hesselman.

Der Dichter der Atlakvida.

Im altgermanischen Schrifttum finden wir Gattungen von Gedichten, die regelmässig mit dem Namen ihres Schöpfers äber- liefert werden, und andere, die obne Verfassernamen, gleichwie gelbstgewachsen, durch die Jahrhunderte schreiten. Das hat die ältere Forschung verleitet,. die namenlose Dichtung als »Volks- dichtung> der namenbehafteten als »>Kunstdichtung»> gegenäöber- zustellen, als wäre die erste das gemeinsame Werk der Volks- gesamtheit und nur die letzte die Schöpfung einzelner Känstler. Heute ist diese romantische Auffassung äberwunden: wir wissen jetzt, dass jedes Gediecht einen bestimmten Schöpfer voraussetzt und dass die namenlose Menge sich nur in Zusätzen, Weglas- sungen und allmäblicher Umdichtung betätigt; richtig bleibt nur soviel, dass es mehr die einfachen, volkstämlichen Gattungen gind, an denen kein Dichtername haftet, während die känstliche- ren, die höfisehen oder die gelehbrten, Dichtungen unter dem Namen ihrer Schöpfer äberliefert zu werden pflegen. 80 finden wir in der deutschen Dichtung namenlos die Heldenlieder, das alte wie das jängere Hildebrandlied und das Gedicht von Ermen- rikes döt, nicht minder aber auch die mittelhochdeutschen Schrift- epen der Heldensage, wie Nibelungenlied und Gudrunlied; da- gegen sind die höfiscehen Epen, wie Parcival und Tristan, und ebenso die lyrisehen Schöpfungen der Minnesänger mit dem Dicbternamen verbunden. Bezeichnend ist, dass der der volks- tämliehen Dichtung näher stehende Heliand ebenso wie die niedersächsischen Genesisbruchstäcke nicht die Namen ihrer zwei- fellos geistlichen Verfasser tragen, während der stärker zur Ge- lehrtendichtung hinneigende Krist unter dem Namen seines Schöpfers Otfrid geht.

Die altnordische Dichtung scheidet man bekanntlich in die eddiscehe und die skaldische; als Unterscheidungsmerkmal soll hier kein inhaltliches Kennzeichen sondern nur der Stilunter-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIl, NY FÖLJD XXXVIII. 7

98 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

schied benutzt werden, weil nur er diese Trennung wirklich recht- fertigt. Die Gruppen der mit und der ohne Verfassernamen äberlieferten Gedichte decken sich nicht mit denen der skaldi- schen und der eddischen. Wir haben Preislieder im eddischen Stil (Hrafnsmål und Håkonarmål), die Verfassernamen tragen; ebenso sind die zahlreichen im Eddastil verfassten losen Strophen fast immer an den Namen eines Dichters geknäpft. Andrerseits gibt es auch skaldische Gedichte, bei denen der Verfassername fehlt; doch kann dies teilweise durch 2ufälligen Ueberlieferungs- verlust erklärt werden. Bei den Heldenliedern, den Götterliedern und der BSpruchdichtung im eddischen Stil ist dagegen niemals der Dichtername bewahrt. Dass aber auch hinter diesen Kunst- werken bestimmte Dichterpersönlichkeiten als deren Schöpfer stehen, wird hbeute wohl nicht mehr bezweifelt. Es fragt sich, ob wir nicht doch öäber diese Dichter etwas näberes ermitteln können.

Die Frage ist keine mössige: sie ist von Bedeutung fär die Feststelung von Heimat und Entstehungszeit der Eddalieder. Heute herrschen auf diesem Gebiete noch weitgehende Meinungs- verschiedenheiten. 980 stellt Finnur Jönsson das Hunnenschlacht- lied in das zwölfte Jahrhundert, während Neckel es als ein go- tisehes Gedicht »des vierten, fänften Jahrhunderts in altnordi- schem Gewande» ansieht. Umgekehrt zählt Finnur Jönsson die Rigpula zu den ältesten eddischen Gedichten aus spätestens dem zehnten Jahrhundert; Heusler und Golther setzen sie dagegen in dag dreizehnte. Nicht minder gehen die Ansichten öäber die Heimat vieler Eddalieder auseinander. Diese Zweifel mässten schwinden, soweit wir die Verfasser einzelner Lieder ermitteln könnten.

1.